tiga” och ”ofelbara” befullmäktigande. Kyrkans ”fullmakt” krä\s för att utöva förvaltningsrätten av kyrkans medelbara kollegialrättigheter. Denna överlåtelse eller detta befullmäktigande kan ske antingen ”tacite eller expresse”, genom uttryckliga fördrag eller genom stillatigande accepterande.^2 övriga svenska kollegialister inom den akademiska undervisningen ägnade i regel ej så stort utrymme åt frågan om själva överlämningsrätten och dennas konstruktion. I anslutning till de tyska auktorerna nöjde man sig i regel med att framhålla, att kyrkan hade sina kollegialrättigheter, av vilka en del var medelbara, andra åter omedelbara. Vanligtvis framhöll man i likhet med Nelander, att de rättigheter, som var oupplösligt förenade med kyrkans ändamål, ej kunde öv^erlämnas, medan utövningen av de kyrkans kollegialrättigheter, som endast bidrog till ändamålets uppnående, med fördel kunde överlämnas, då vanligtvis till den världsliga överheten. Själva bestämmanderätten över överlämnandet var en del av kyrkans potestas. Detta gäller dissertationer under Muncks presidiumpå 1750-talet, vilka med användande av de statsrättsliga termerna framhåller, att kyrkans överlämnande av sina medelbara kollegialrättigheter kan ske ”expresse” eller ”tacite”23 och genom kyrkomedlemmarnas ”libera translatio”.24 Också i sina teologiska läroböcker från 1760-talet framhåller Munck det fördragsrättsliga i själva överlämnandet.25 Vare sig S Lemchen^®^ L Tengx^alF^, G A Boudrie^® eller 22 Nelandcr, Academiska Föreläsningar såsom Utkast til et Jus Ecclesiasticum Universale, kap 6 § 13, kap 7 § 22, kap 9 § 30 f, kap 13 § 41, kap 14 § 45, kap 15 § 52 ff, § 60, kap 17 § 64, K 134, UUB. 23 ”Sunt vero varia jura ex. gr. jus eligendi ministrum Ecclesiac, disponendi de bonis Eccl. &c. quae ex ipso jure inspectionis derivari nequeunt; a Principe tamen, ubi Eccl. in statu fuerit civili, exercentur. Jam vero aut haec tanquam injuste occupata usurpar, aut in eum sunt translata consensu vel expresso vel tacito. Prius non debet praesumi sed probari, quod cum fieri non possit, translata recte dicuntur.” MunckHolmen, De jure principis circa sacra libertati conscientiae non inimico, 1754 § 8 s 8. 24 ”Fit saepissime jurium mediatorum in Principem ab Ecclcsiae membris libera translatio.” Munck-von Hauswolff, De jure devolutionis, 1755 § 1 s 4. 25 Munck, Compendium theologiae theticae, 1760 s 257 ff, 262. ”Ut Princeps talia jura exerceat, ex fine reipublicae, probari nequit, unde in eum recte translata supponuntur, vel consensu expresso vel tacito.” Munck, Compendium theologiae biblicae novi testamenti seu dicta novi testamenti classica, 1764 s 602. 26 Annotationes quaedam in lure Publico Universali ad ductuc Gribneri circa Praelectiones Privatas . . . Lemchen, 1772 kap 4 § 2 s 50 ff, LUB. Lemchen-Thalin, De tolerantia religionum juribus principis conveniente, 1788 § 4 s 8 framhåller dock, att överlämnandet av kyrkans kollegialrättigheter kan ske antingen expresse eller tacite. ”Potest itaque Princeps, si ecclesia jus suum collegiale ipsa exercere consultius non judicet, illud acquirere consensu ecclesiae, vel expresso, si mentem suam de jure hoc in Principem transferendo, definite significet; vel tacite, si Princeps illud exercere incipiat, ecclesia sciente, & nulla externa ratione reluctante.” Ibm. 27 Jus Publicum universale. Föreläst af hr Professor Tengvall, 1784 pag 14 ff, LUB. 28 Boudrie-Huss, De arctiori nexu civili inter imperantem et subditos, a religione lutherana oriundo, 1779 § 4 s 6 ff, Boudrie-öberg, De directione in ecclesia clericis tribuenda, 1780 § 3 f s 7 ff. 243
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=