I nära samband med kyrkolagsfrågan stod frågor rörande kyrkotukt och exkommunikation. 5. Frågan om kyrkotukten och dess karaktär. Framför allt två problem var förknippade med en naturrättslig uppfattning av kyrkan och dennas kyrkotukt. Hur var det möjligt att en förening som bestod av likställda medlemmar, där tvång ej fick förekomma, en ”societas aequalis”, kunde utöva en egen jurisdiktion, kyrkotukt, och hur skulle man betrakta de ”straff”, somvar förenade med kyrkotukten? Detta var frågor, som ideligen behandlades också i riksdags|X)litiken, där prästeståndet ständigt aktualiserade kravet på en fastare kyrkotukt och kyrkodisciplin. Undervisning och kyrkotukt förblev för prästeståndet de medel, genom vilka ”kyrkoväsendets förfall”, som termerna oftast löd, skulle hejdas.®^ En särskild roll spelade härvidlag, som nedan skall visas. Lunds stifts prästerskaps krav på en strängare kyrkotukt för hur denna fråga kom att behandlas inom den akademiska undervisningen vid Lunds universitet. Frågan omkyrkotukten komplicerades för det andra även såtillvida, att i gällande lagstiftning otvivelaktigt skett en sammanblandning mellan å ena sidan rent borgerlig rättsskipning och å andra sidan kyrkans egen kyrkotukt. Så utdömde t ex enligt KL 1686 kap 9 § 4 världslig domstol uppenbar skrift och kyrkoplikt. Vidare kunde vissa kyrkotuktsstraff förvandlas till penningböter.®^ Denna lagstiftning stod i uppenbar motsatsställning till uppfattningen av kyrkan som en societas aequalis, i vilken inget tvång fick förekomma. De naturrättsligt präglade kyrkouppfattningarna inom den akademiska undervisningen kom i kraftig konflikt med gällande svensk lag just i frågan om kyrkotukten. Detta gjorde det utomordentligt svårt, för att inte säga omöjligt, för de akademiska lärarna, juristerna inbegripna, somutgick från en naturrättslig kyrkouppfattning, att förena denna sin uppfattning av kyrkan som en societas aequalis utan tvång och t\'ångsmedel till förfogande, med gällande lagstiftning, enligt vilken världslig domstol utdömde kyrkoplikt. När en världslig domstol utdömde kyrkoplikt var det fråga om”verkliga” straff. Sådana kunde enligt en naturrättslig syn på kyrkan ej förekomma i denna. Detta var frågor, som intensivt diskuterades företrädesvis av dem, som hyste en kollegialistiskt präglad uppfattning. Nehrman, Nelander, Calonius och L P Munthe behandlar frågorna utförligt, men de berördes även av dem, som företrädde en mer territorialistisk syn på kyrkan. I lösningen på hithörande problem sökte man i regel finna en medelväg spectus scientiae pastoralis in usum seminarii theologici, del 2 1811 s 471 ff, 481 ii, 501 i, 561 ii. 81 Se härtill Normann 1954 s 13, 47, 78, 116 ff, dens., 1963 s 42 samt passim. 82 Om sammanblandningen mellan borgerlig rättskipning och kyrkans egen kyrkotukt och kyrkodisciplin i lagstiftning och praxis se framför allt Thomson 1960 s 81 f, 112, 147 ff, 155 ff, dens., 1967 s 17 ff, 24, 35 ff samt dens., 1972 s 198 ff, 242 ff, 249 ff, 258 ff, 267 ff, 295 ff. 230
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=