att kyrkan ställes i relation till staten.Dessa frivilliga överenskommelser av kyrkomedlemmarna att följa en viss normbör ej kallas lagar i egentlig mening, och med stöd av dessa kan ej heller tvång utövas.’^^ Med Thomasius och J H Böhmer menar därför Nelander kyrkolag i strikt mening vara de lagar, som stiftas av kyrkan själv och sedan stadfästes eller utfärdas av den världsliga överheten i staten. I sig själv är kyxkolagen framsprungen ur konventioner och skall betraktas som konventionallagar, men utfärdad av den politiska makten i staten får de karaktär av verkliga lagar, leges proprie sic dictae, på vilka ett strikt lagbegrepp kan tillämpas. Kyrkolagens rättskaraktär är därför helt avhängig vem som utfärdar den. I detta sammanhang framhåller Nelander liksom Thomasius och J H Böhmer att det ej är nödvändigt, att den världsliga överhet, som stadfäster eller utfärdar kyrkolag, själv behöver vara medlem av kyrkan. Även en ”hednisk” överhet kan i kraft av sin potestas legislatoria ge kyrkans konventionella lagar karaktär av verkliga lagar.'^3 Ännu ett problemav principiellt och tillika kyrkopolitiskt intresse behandlar Nelander i samband med frågan om kyrkolagen. Som en parallell till frågan om bekännelseförpliktelsen till antagen läronorm och bekännelse upptar han problemet huruvida kyrkomedlemmarna är förpliktade att erkänna kyrkolagarna för att kunna betraktas som medlemmar av kyrkan. Redan har påpekats, att detta var ett problem, som aktualiserats i Tyskland och Sverige genom den frambrs'tande pietismen och hermhutismen. Nelander anknvter till såväl svensk som tysk utveckling i denna fråga. I Tyskland hade problemet aktualiserats genom striden mellan S J Baumgarten och Zinzendorff under 1740-talet. Den förre hävdade åsikten, att det förelåg förpliktelse även beträffande kyrkolagarna för kyrkans medlemmar, vilket den senare bestred. Ett flertal av Baumgartens polemiska skrifter översattes till svenska på 1750talet i samband med att hermhutismen blev' aktuell, varvid dennes åsikter blev kända för en större allmänhet.Det är därför ej förvånande, att Baumgartens 71 Ibm § 893. 72 Ibm. 73 Se § 895 i anteckningarna efter Nelanders föreläsningar i kyrkorätt. I sina Academiska Föreläsningar såsom Utkast til et Jus Ecclesiasticum Universale, kap 4 § 15, K 134, UUB, använder Nelander uttrycket stifta kyrkolag som hörande till hela församlingen men själva författandet som ett ej överlåtligt jus collegiale. Se även ibm kap 1 § 1. 74 SJ Baumgarten (1706—1757) teol prof i Halle. Till sin teologiska åskådning räknas han vanligen till ”övergångsteologin”. Han utgav 1744—48 en mängd stridsskrifter mot Zinzendorff. Om denna strid och om Baumgarten se Hirsch 2, 1951 s 370 ff, Bergman 2, 1961 s 292 ff, Hulthén 1969 s 25, 27 samt passim. Det förekom även, att svenskar disputerade under Baumgartens presidium. Så t ex Carl Papke 1751 på en avhandling med titeln De unione hypostatica eiusque statibus. Om Papke se Hagström 2, 1898 s 179 ff. 75 översättare var Olof Rönigk (1710—1783) prvd 1736, 1753 biträdande i exp för Stockholms stads konsistorium, 1763—80 rektor för Katarina skola i Stockholm, medlem av psalmbokskommittén 1769—70. Förutom ett flertal arbeten av Baumgarten 228
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=