grupp rätten att bestämma tid och plats för gudstjänsten, upprätta ceremonier och liturgi, stifta kyrkolag, tillsätta lärare och präster, inteipretera skrift och läronorm, utöva kyrkodiscipHn och exkommunikation, äga och disponera över kyrkans egendomar och rätt att lämna utövningen av dessa medelbara kyrkans kollegialrättigheter från sig.39 Samma indelning av kyrkans kollegialrättigheter i medelbara och icke medelbara finns också i en mängd dissertationer under Nelanders presidium^® samt i hans på 1780-talet utarbetade stora kyrkorättsliga verk."*^ I förhållande till Nehrman systematiserade Nelander i sin undervisning på ett konsekventare sätt kyrkans kollegialrättigheter och underströk därmed också starkare självständigheten i denna kyrkans egen rätt och rättssfär. Genom att indela dem i dels sådana som var så nära förknippade med kyrkans ändamål, att de kunde sägas ingå i detta och därmed ovillkorligen måste utövas av kyrkan själv, och dels sådana, som endast bidrog till ändamålets uppnående, och vars utövningen därför kunde överlämnas, markerade Nelander också skillnaden mellan kyrka och stat på ett starkare sätt. överlämnandet av vissa kyrkans medelbara kollegialrättigheter berodde uteslutande på kyrkans eget avgörande och på dennas självbestämmanderätt över sin egen självständiga rätt.^^ Denna indelning av kyrkans kollegialrättigheter blev nu som redan påpekats den allmänt accepterade bland de övriga kollegialistiskt influerade akademiska lärarna. Detta gäller även omfattningen av de rättigheter somskulle räknas till kyrkans jura collegialia. Den återfinnes således i Muncks dissertationer och teologiska läroböcker^®, i S Lemchens undervisning^^^ och i avhandlingar under G A Boudries presidium.^^ Även Calonius ansluter sig till denna indelning och uppräknar samma kolle39 Ibm samt § 884 och §§ 889—910 i föregående not anförda källor. 40 Utförligast i Nelander-ölander, De juribus ecclesiae collegialibus, 1745 passim, Nelander-Aulander, De ecclesia repraesentativa, 1748 § 2, § 6 ff, Nelander-Friborg, De libertate ecclesiastica, 1750 § 5 ff, Nelander-Almquist, De jure reformandi sacra, 1751 § 1 ff. 41 Nelander, Academiska Föreläsningar såsom Utkast til et Jus Ecclesiasticum Universale, kap 5 f, K 134, UUB. Nelander indelar res ecclesiae i spirituales, sacras och eclesiasticas. Se härtill § 875 i ovan anförda föreläsningsanteckningar, NelanderAlmquist 1751 samt utförligast i hans kyrkorätt från 1780-talet, kap 10, där en utförlig diskussion om denna indelning finns i anslutning till den romerska rätten samt Thomasius, Brunnemanns, Canz och Hubers syn på denna indelning. 42 Se nedan. 43 Munck-Holmén, De jure principis circa sacra libertati conscientiae non inimico, 1754 § 2, Munck-von Hauswolff, De jure devolutionis, 1755 § 1 ff, Munck, Compendium theologiae theticae, 1760 s 260 ff, Munck, Compendium theologiae biblicae novi testamenti seu dicta novi testamenti classica, 1764 s 600 ff. 44 Annotationes quaedam in lure Publico Universali ad ductum Gribneri circa Praelectiones Privatas . . . Lemchen, 1772 s 50 ff, LUB, Lemchen-Thalin, De tolerantia religionum juribus principis conveniente, 1788 § 3 ff. 45 Boudrie-Huss, De arctiori nexu civili inter imperantem et subditos, a religione lutherana oriundo, 1779 § 4, Boudrie-öberg, De directione in ecclesia clericis tribuenda, 1780 § 3 ff. 220
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=