Från och med Nelanders undervisning i kyrkorätt finns likväl en helt annan systematisering av kyrkans kollegialrättigheter i den svenska akademiska undervisningen. Övriga svenska kollegialister kom i detta avseende att följa Nelanders indelning. Bedömd utifrån sitt ändamål, framhåller Nelander i sina kyrkorättsliga föreläsningar från 1740-talet och framåt, måste kyrkan ha rätt till de medel, som krävs för att dess ändamål skall kunna uppnås. Dessa medel eller rättigheter är av två slag. Först och främst sådana, som omedelbart hör samman med kyrkans ändamål. Dessa rättigheter kallas ”incommunicabilia, immediata, non translativa, omedelbara eller oöverlåtliga”. Hit hör rätten att hålla gudstjänst, fastställa läronorm, och bekännelse, avgöra tvister beträffande dessa och inrätta ett läroämbete. Allt detta är sådant som är oupplösligt förenat med kyrkans ändamål. Utan att kyrkan har dessa rättigheter, kan ändamålet ej uppnås, varför kyrkan ej heller kan bortförläna utövningen av dessa rättigheter. De tillhör i varje tänkt situation kyrkan själv och varje dess medlem.^® Den andra gruppen av kollegialrättigheter kyrkan i egenskap av en societas eller ett kollegium har är sådana, vilka ej kan sägas vara oupplösligt förenade med eller ingående i kyrkans ändamål, men som likväl starkt bidrager till att detta uppnås. På ett eller annat sätt och i olika hög grad bidrar de till att religion, troslära och gudstjänst vidmakthålles. Utövningen av dessa rättigheter kan uppdragas åt någon eller några, varför dessa kyrkans kollegialrättigheter kallas ”jura ecclesiae mediata, communicabilia, translativa, medelbara eller överlåtliga”. Utan anspråk på fullständighet räknar Nelander till denna andra 1740, motsvarande ställen, Nehrman 2, LUB. Se även anmärkningarna i P: 1, Tryde kyrkoarkiv, LLA. Delproblem av denna fråga behandlas även i Nehrman-Tollesson, De cultu Dei publico, 1733 § 10, Nehrman-Cronander, De legitima ministerium ecclesiae vocatione, 1747 § 7. Rörande indelningen i res sacrae, ecclesiasticae och religiosae se A U Wolf 1970 s 34 ff. Denna indelning göres även av Nehrman i dennes Inledning til then swenska iurisprudentiam civilem, 1729 s 100 ff. Samma indelning återkommer i Nelanders undervisning (se nedan) men möter även hos Nehrmans efterträdare Colling. Se Termini Technici Juris Romani af Lars Johan Colling, 1757 s 172 f, LUB. Se även Svänska Lagfarenheten af Professor Colling, 1757 § 42, B. 374, KB, Cursus juridicus Lämpad Till Examen luridicum. . ., 1762 s 14 f, B. 374 b, KB, Juris Prudentia Suecana Eller Svenska Lagfarenheten, 1783 kap 2 § 16 ff, B 371 b, KB, Kort Anvisning til Svänska Lagfarenheten för unga Lag-Studerande ..., 1773, nota 46, Fol. 42, VöSB, Grundteckning uti Swenska Lagfarenheten til widare öfwerbyggnad . . . , 1776 § 64 f, 4: o 486, VöSB, Kort Sammandrag af det nödvändigaste uti Svänska Lagfarenheten genom Frågor och Svar föreläst af Lars Johan Colling . . ., 1782, fråga 45 ff, 4; o 535, VöSB. 38 Adnotationes in Jurisprudentiam Ecclesiasticam Universalem. . . 1749, § 887 f, § 910, LUB, Annotata in Jus ecclesiasticum universale . . . 1754, § 887 f, § 910, LUB, Annotationes in Jus Ecclesiasticum. . . Johannis Nelander, 1759 § 887 f, § 910, LUB, Quaestiones, distinctiones et definitiones nonnullae Jus Ecclesiasticum Universale concernentes . .. Nelandri . . . annotatae, § 887 f, § 910, B 613 a, KB, Praelectiones . .. prof. Nelandri in Daries Jurisprudentiam Ecclesiasticam Universalem.. . 1770, § 887 f, § 910, 4: o 31, VöSB. 219
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=