societas eller kollegium måste ha alla de rättigheter, som är nödvändiga för att dess ändamål skall uppnås. Den för upplysningstänkandet så vanliga målmedelrelationen användes av Nelander i detta sammanhang. En societets rättigheter bestäms utifrån dess ändamål. Rätten till detta ändamål ger också rätten till medlen härtill. ”lus ad finem dat ius ad media.Denna på detta sätt förnuftsrättsligt motiverade kyrkans självständiga rätt innefattas i begreppet ”potestas ecclesiastica” eller ”komplexet” av kyrkans kollegialrättigheter. Men liksom de tyska kollegialisterna och på samma sätt som Nehrman menar också Nelander, att denna kyrkans rätt tillika är ett utslag av den ”gudomliga rätten”. Inte endast förnuftsrättsliga skäl utan även rättsteologiska motiveringar framföres således av Nelander för att bevisa kyrkans självständiga rätt. Kyrkan kommer därför också för Nelander att inta en särställning i staten i förhållande till andra societeter i denna. Denna särställning sammanhänger enligt Nelander med kyrkans ”gudomliga ursprung”.®Så t ex är prästämbetet ”divinus institutus” och de rättigheter, som hör till detta ämbetes utövning kan härledas ”ex jure divino” som en hela kyrkan, ”universa ecclesia”, tillkommande rätt. I sin tur kan denna rätt sedan överlåtas åt prästerna. Ursprungligen tillhör den hela kyrkan ”ex jure divino”, men som överlåten rätt utövas den av prästerna som en prästämbetet tillkommande ministerialrätt.® Protestas ecclesiastica, som således är summan av alla kyrkan tillkommande kollegialrättigheter men där de senare även betraktas som en effekt av potestas ecclesiastica, är därför också för Nelander till sitt ursprung ”partim divinam, partimhumanam”. Både ”ex jure divino” och ”ex jure humano” kan det således visas, att kyrkan har en egen självständig rättssfär, som är skild från statens och tillika, att kyrkan har en särställning i staten i förhållande till andra kollegier inom denna.^® Också i det tredje större självständiga kyrkorättsliga arbetet finns samma utgångspunkt i definitionen av' kyrkan. MCalonius framhåller således i sin kyrkorätt 1784, att kyrkan är en societas aequalis. Kyrka och stat är skilda åt till både ursprung, ändamål och struktur. Liksom andra kollegier i staten har kyr7 Om denna konstruktion se ovan. 8 Detta behandlas av Nelander utförligast i dennes Academiska Föreläsningar såsom Utkast til et Jus Ecclesiasticum Universale, kap 5 § 10 ff, K 134, UUB, där Nelander talar om kyrkans jura collegialia dels såsom samhällsrättigheter, dem kyrkan har i egenskap av societas, dels rättigheter, som är unika för kyrkan och som sammanhänger med dennas gudomliga ursprung. I detta sammanhang anföres skrifter av Pfaff, Liberus, Canz, Lierneur och Cramer, alla typiska kollegialister. Om dessa se Schlaich passim samt ovan. 9 I de ovan anförda föreläsningsanteckningarna behandlas detta utförligast i Praelectiones . . . prof. Nelandri in Daries Jurisprudentiam Ecclesiasticam Universalem.. 1770, § 911 s 119 ff, 4; o 31, VöSB. Om rättens innehåll se nedan. 10”Dico itaq. eadem ratione hic posse dici originem potest. Ecclesiast. esse, partim Divinam, partim humanam, s. quae dependet ab ipsa Eccl. Quatenus hae potestas Ecclesiast. est complexus omnium jurae Ecclesiae Collegial: et quemadm. haec jura Divina a Deo ipso Ecclesiae concessa, ita in hactenus dici pt. Potest: Ecclesiast: esse origine Divinam.” Ibm s 120. 211
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=