Denna kyrka har Kristus själv instiftat och den erkänner ej något annat huvud än denne. Kyrkan benämnes därför helig, och dess ändamål är evig sällhet, fortsätter Nehrman. Detta kyrkans gudomliga ursprung och kyrkans ”heliga ändamål” gör, att det är en skillnad mellan kyrkan och andra kollegier eller societeter i staten. Kyrkan är förmer än dessa.^^ Utifrån denna dubbla utgångspunkt om kyrkan som en societas aequalis, ”en förenad menighet” och tillika gudomligt instiftad, kan Nehrman därefter närmre behandla kyrkans kollegialrättigheter. Liksomde tyska kollegialisterna hänvisar således även Nehrman till såväl förnuftsrättsliga som rättsteologiska motiv för denna kyrkans kollegialrätt. ”Både jus naturae och Guds ord visar detta.’’^ Lika tydligt framkommer denna dubbla aspekt även i J Nelanders undervisning. Även denne betonar, under åberopande av framför allt skrifter av Pufendorf, Thomasius, J H Böhmer, Gundling och Canz, att kyrkan är en förening av individer kring en viss religion. Denna förening härflyter ur fördrag eller överenskommelser. Både till ursprung, organisation och ändamål skiljer sig kyrkan från staten, fortsätter Nelander. Till sitt ursprung är kyrkan uppkommen ur alla människors förpliktelse att dyrka Gud gemensamt med andra människor. De drivande orsakerna till statsbildningen däremot är helt andra.2 Till sin organisation, ”structura interna”, är kyrkan uppbyggd efter helt andra principer än staten. I staten indelas medlemmarna i överhet och undersåtar, i kyrkan i lärare och åhörare. Kyrkan är därför en societas aequalis till skillnad från staten, som är en societas inaequalis. Även ändamålet skiljer kyrka och stat åt. Kyrkans ändamål är ”salus aeterna”, statens ”salus et tranquillitas externa”.3 1740, avd 2 kap 7 § 8 ff, Nehrman 2, LUB samt anmärkningar i P: 1, Tryde kyrkoarkiv, LLA. 99 Ibm. 1 Ibm. Se särskilt Anmärkningar öfwer Sw. lus Public: . . . 1740, kap 5 § 32, LUB: ”Jus collegiale Ecclesia. Jus Naturae och Guds ord gifwa nogsamt wid handen, at alla Membra i församlingen måste ha dessa rättigheter.” Se även anmärkningar s 60 i Nehrman 19, LUB. 2 Se ovan s 37 ff. 3 Adnotationes in Jurisprudentiam Ecclesiasticam Universalem. . . 1749, § 878, LUB, Annotata in Jus ecclesiasticum universale . . . 1754, § 878, LUB, Annotationes in Jus Ecclesiasticum. . . Johannis Nelander, 1759, § 878, LUB, Praelectiones . . . prof. Nelandri in Daries Jurisprudentiam Ecclesiasticam Universalem... 1770, § 878, 4: o 31, VöSB, Questiones, distinctiones et definitiones nonnullae Jus Ecclesisticum Universale concernentes . . . Nelandri . . . annotatae, § 878, B 613 a, KB, Nelander, Academiska Föreläsningar såsom Utkast til et Jus Ecclesiasticum Universale, kap 3 f, K 134, UUB. Samma bestämning av kyrkan återfinnes även i en mängd dissertationer under Nelanders presidium. Se främst Nelander-Ulmgren, De jure principis in turbatores religionis, 1744 § 15, § 21, Nelander-ölander, De juribus ecclesiae collegialibus, 1745 § 15, Nelander-Wiesel, De jure principis circa juramentum religionis, 1746 § 1 ff, Nelander-Landby, De origine potestatis ecclesiasticae stricte sic dictae, 1748 § 2 ff, Nelander-Aulander, De ecclesia repraesentativa, 1748 § 1 ff, Nelander-Ekmark, Jus directionis ab imperio diversum, 1748 § 15, Nelander-Friborg, De libertate ecclesiastica, 1750 § 2 ff, Nelander-Almquist, De jure reformandi sacra, 1751 § 1 ff. 14 — Stat, religion, kyrka 209
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=