århundradet. Ingendera av dem kom likväl att tr\ckas i samtiden och har ännu ej befordrats till tr^xket. Samtliga var skrivna av jurister. Det första större självständiga kyrkorättsliga arbetet är författat av den då ledande juristen i Sverige Nehrman-Ehrenstråle. Denne föreläste i svenska jurisprudentia ecclesiastica eller kyrkorätt åtminstone åren 1735, 1738, 1739, 1747, 1748, 1751 och 1752. Hans egenhändiga manuskript till dessa föreläsningar finns bevarat liksom en mängd anteckningar av hans åhörare.Behovet av ett kyrkorättsligt verk föranledde att i prästeståndet väcktes förslag 1746 att förmå Nehrman trycka sitt kyrkorättsliga arbete. Frågan behandlades i riksdagen även påföljande år, varvid prästeståndet beslöt att anmoda Nehrman att ytterligare genomse sitt arbete, vilket också skedde. Nehrman lät därefter saken bero, varför hans kyrkorätt ej vid detta tillfälle blev tryckt och ej heller senare blivit det trots upprepade utfästelser vid skilda tillfällen. Nehrmans egenhändigt överarbetade exemplar av sin kyrkorätt, avsett för tryckning, finns bevarat och kommer i fortsättningen att användas parallellt med hans föreläsningsmanuskript och av studenter förda anteckningar.”^® Det andra större kyrkorättsliga arbetet under 1700-talet är Johan Nelanders Academiska Föreläsningar såsom Utkast til et Jus Ecclesiasticum Universale. Såsom professor i naturrätt vid Lunds universitet 1743—1782 föreläste Nelander över kyrkorätten åtminstone åren 1749, 1754, 1759, 1764, 1770 och 1776. Vid dessa föreläsningar använde han som förlaga J G Darjes Institutiones jurisprudentiae universalis 1745. Sektion sju i detta arbete bär titeln Elementa iuris ecclesiastici universalis och omfattar §§ 869—943.”^® Efter Nelanders föreläsningar häröver finns ett flertal åhörares anteckningar bev^arade.”^® 74 Se härtill redan Nehrman i dennes Inledning til then swenska iurisprudentiam civilem 1729 avd 1 kap 1 § 71 s 23 f. 75 Om Nehrmans föreläsningar i kyrkorätt samt om handskrifterna J 137 (föreläsningsmanuskriptet) och J 136 (tryckningsexemplaret) se ovan s 80. Handskriftsbestämningarna har gjorts av Sandström 1961 s 25 ff, till vilken förliggande avhandling till fullo ansluter sig. Sandströms undersökning föreligger i form av en otryckt lic.- avhandling 1961 i ämnet praktisk teologi med kyrkorätt vid Lunds universitet. Genom tillmötesgående från författarens sida har denna otryckta avhandling ställts till mitt förfogande. 76 Om tryckningsplanerna se Normann 1952 s 184 ff. C D Buren uppger i sin dagbok 27.12 1796, att biskop O Wallquist ärnar utge Nehrmans Jurisprudentia ecelesiastica (Gobom i NTBB 1946 s 169). Om tryckningsplanerna under 1900-talet se SvJT 1946 s 778. 77 K 134, UUB. 78 Acta academiae Lundensis 1741—1782, Professorers och andra akademiska lärares lektionsdiarier och åhörarelistor m m 1704—1783, Ser E XIV a: 1—3, LUA, LUB. Se även de tryckta föreläsningskatalogerna för ifrågavarande år. J G Darjes (1714— 1794) prof i moral och politik i Jena, 1764 prof i rättsvetenskap i Frankfurt, i sin rättsuppfattning starkt beroende av Thomasius. Hans Institutiones utkom 1745. ADB 4, 1876 s 758 ff, E Wolff 1951 s 429. Innehållsmässigt avviker Nelanders föreläsningar starkt från Darjes framställning, ehuru denna följts paragrafvis. Darjes kyrkorätt var känd i Norden också genom sedermera biskopens i Trondheim J E Gunnerus (1718—1773) kommentar Erklärung des Natur- und Völker-Rechts nach der 204
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=