der presidium av J Nelander och P Munck om kyrkans kollegialrättigheter, ”jura ecclesiae collegialia”.®^ Ehuru dessa inslag av en mer kollegialistisk kyrkouppfattning fanns i Collings undervisning, kvarstod likväl denna på en i huvudsak territorialistisk ståndpunkt i sin juridiska bestämning av kyrkan. Det bör i detta sammanhang även observ'eras, att Colling stundom använder uttrycket ”Svenska kyrkan” som beteckning på den rättsligt fixerade korporation kyrkan sades utgöra. Även bruket av denna teiTn, som tidigare var sällsynt, markerar det inflytande naturrätten utövade på själva kyrkouppfattningarna. Kyrkan var en självständig societas, skild från staten. "Svenska kyrkan” började bli beteckning för denna sjäKständiga och klart sociologiskt urskiljbara storhet inom staten.®® Utförligt behandlas kyrkouppfattningen slutligen vid sekelskiftet 1800 av Daniel Boethius i dennes Försök till en lärobok uti naturrätten 1799.®^ Kyrkan definieras av Boethius som en av flera individer träffad förening omkring en föreningspunkt eller bekännelse. Kyrkan är en församling eller ett samfund inom en stat, som är tillkommen utan statsmaktens åtgärd, men för ett av staten nödvändigt erkänt och gillat ändamål. Kyrkan utgör ur statens synpunkt sett en nödvändig anstalt för ledning till sedlighet och religion. Den är således ”ett yttre villkor för sedlighet och religion”.®® Denna kyrka ”är en blott moralisk förening, utan andra sig anbetrodda vapen än föreställningar, som kunna verka på inre övertygelsen . . .”®^, framhåller Boethius. Han hejdar därmed varje ansats till framväxten av ett självständigt kyrkoregemente och markerar samtidigt kyrkans beroende av staten. Prästerna kommer att betraktas som ”Folklärare eller allmänhetens handledare till sedlighet . . .” och därmed "medelbart” som statens tjänstemän.^® Boethius utgår liksom sina företrädare från individerna när han skall juridiskt bestämma kyrkan och dennas struktur. Ett pregnant uttryck för denna in65 Colling-Bergenholtz, De differentia inter exercitium religionis publicum et liberum, 1781 § 1 s 6. Hänvisning sker till Nelander-ölander, De juribus ecclesiae collegialibus, 1745 och Munek-Holmen, De jure principis circa sacra libertati conscientiae non inimico, 1754, som i sin tur äberopar föregående dissertation under Nelanders presidium. Om dessa dissertationer se nedan. 66 Jus Publicum Universale &: Ecclesiasticum, 1783 kap 5, Jus Ecclesiasticum, § 8 s 8, B 371 b, KB. Uttrycket Svenska kyrkan förekommer även i anteckningar efter Risells undervisning på 1760-talet vid Uppsala universitet. Se härtill Herr Professor Risels Priv. Collegium in Jus Publicum, B.X.1,12., KB. Om uttrycket Svenska kyrkan se Normann rec av Askmark, Ämbetet i svenska kyrkan (i STK 1951) s 215, 221, dens., 1952 s 117, dens., 1963 s 182, Kjöllerström 1961 s 179, Eckerdal 1970 s 37. 67 Boethius kyrkouppfattning sådan den möter i denna lärobok har behandlats senast av Göransson 1959 s 5 ff, dens., 1964 s 90 f, Ahrén 1964 s 47 f. Om Boethius ställning vid jubelfesten i Uppsala 1793 se Hessler 1956 s 53 ff och senast Rehnberg 1966 s 194 ff. 68 Boethius 1799 s 214. 69 Ibm s 99. 70 Ibm s 217. 202
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=