sitt ändamål. Eftersom nu kyrkan är ett kollegium har även denna sina rättigheter eller ”jura”. Dessa indelas i jura administrantia, dirigentia och utentia eller exsequentia.^^ Jura administrantia består i rätten att predika, utdela sakramenten och handhava lose- och bindenyckeln, jura dirigentia tillhör prästerna och lärarna i församlingen medan jura exsequentia eller utentia däremot tillhör varje kyrkans medlem. Hit räknas rätten att höra Guds ord, nyttja sakramenten och att kalla lärare och präster. Allt detta är nödvändiga betingelser för den enskilde individens frälsning.^^ Samma inflytande från ett kollegialistiskt sätt att bestämma kyrkans rätt finns också i andra dissertationer under Ihres presidium. Trots detta kvarstår likväl avhandlingarna på en i huvmdsak territorialistisk ståndpunkt även i fråga om kyrkouppfattningen. Visserligen säges kyrkan ha vissa rättigheter, men dessa antingen inskränkes att gälla endast det som rör det som är ”interna” i religionen, eller säges de utövas av den världsliga överheten i staten på ett självklart sätt och utan att det är fråga om ett kyrkans eget överlämnande av sin rätt. Ytterligare en begränsning finns i så måtto, att dessa rättigheter mer tenderar att beröra den enskilde kyrkomedlemmens rätt än kyrkans rätt. Tendensen till en självständig kyrkorätt hindras härigenom. Till yttermera visso saknas dessa inslag av en kollegialistisk influens i andra avhandlingar, som behandlar frågan om kyrkan och dennas rättsstruktur.®® Också vid den teologiska fakulteten vid Uppsala universitet fanns denna uppfattning om kyrkan som en societas aequalis företrädd vid århundradets mitt. Detta gäller dessutom i dissertationer ventilerade under presidium av N Wallerius, innehavare av den apologetiskt inriktade kalsenianska professuren.®’^ I en dissertation under dennes presidiumfinns vid sidan av den mer teologiska bestämningen av kyrkan, som bygger på Benzelius teologiska läroböcker®®, även en rent naturrättsligt präglad juridisk bestämning av kyrkan. ”Ecclesia esse societatem aequalem christianorum, religionis ergo unitorum, vel coetum eorum, qui in religionem censentiunt, neminem credo fugit”, heter det här.®® 53 ”Omnia collegia debent habere sua jura collegialia. Eclesia Christiana est collegium. Ergo debet habere sua jura collegialia. lura ecclesiae collegialia, commodissime distingvi possunt in administrantia, dirigentia & utentia sive exsequentia, quam divisionem quoniam membra dividentia exhauriunt totum, ut sequentia manifestabunt, ex ipsa ratione objecti desumo. Cfr. Canz De juris prud. ecclesiastica.” Ibm § 52 s 55. 54 Ibm § 53 s 55 f, § 61 s 72 ff. 55 Ihre-Mozelius, De malo indifferentismo religionum in republica, 1751 kap 1 § 5, Ihre-Bohnsack, De jure principis in bona ecclesiae, 1751 § 2, Ihre-Grönlund, De cura principis circa adiaphora, 1755 sekt 2 § 3 ff, Ihre Sunborn, De jure principis exigendi juramentum religionis, 1757 § 6. 56 Se t ex Ihre-Nordstrand, Curam principis circa securitatem reipublica interna, 1748 s 13. 57 Om denna professur samt om Nils Wallerius se ovan s 120 f. 58 Om dessa se nedan. 59 Wallerius-Friman, An in religione dissentientes in eodem coetu sint tolerandi?, 1764 § 6 s 10. 200
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=