framhålles också i denna avhandling, att kyrkan som ett eget ”jus” har rätt att t ex välja präster och att utöva exkommunikationsrätt. Detta är rättigheter, vilka tillhör hela kyrkan ’Vadicaliter'’ eller ”originarie”, vilket också territorialisterna kunde säga, utan att detta fick någon större betydelse för kyrkans förhållande till staten.”*^ Denna syn på kyrkan som en societas aequalis, skild från staten, vann alltmer spridning och finns företrädd i en mängd avhandlingar under olika praesides och i olika ämnen. Den förekommer t ex i en dissertation ventilerad vid filosofiska fakulteten vid Åbo universitet 1747 under presidium av A Scarin.^® Den möter i en annan dissertation ventilerad vid teologiska fakulteten vid Lunds universitet under presidium av A Westring^^ och möter även i föreläsningar hållna av ihrelärjungen vid Uppsala universitet A A Een vid början av 1750-talet.‘^8 Också en annan av' Ihres docenter, G Tybelius, gav uttryck åt samma uppfattning i en dissertation vid 1750-talets mitt.^^ Denna uppfattning om kyrkan började vinna insteg även utanför universitetsundervisningen. Det bästa exemplet härpå är den tryckta kyrkorätt, som ingick i lagman Königs stora verk Lärdomsöfning, och som utkom 1746.^® Också i detta arbete definieras kyrkan som en societas aequalis bestående av" likställda medlemmar. Uttryckligt förkastas därför treståndsläran. Som en konsekvens av den företrädda kyrkouppfattningen hävdar också König, att kyrkan ej kan ha någon självständig forma regiminis eller jurisdiktion. Utförligt behandlas också frågan om den juridiska bestämningen av kyrkan i en mängd avhandlingar under presidium av professor skytteanus Johan Ihre på 1740- och 1750-talen. Redan i en dissertation ventilerad 1743 finns en utförlig bestämning av kyrkan och dennas struktur. Kyrkan är en societas eller ett kollegium i staten. Dess medlemmar består av" likaberättigade, ”aequales”, varför också kyrkan är en societas aequalis. Kyrkan ”non est status”, framhåller avhandlingen under hänvisning till Pufendorf.^^ I denna avhandling finns likväl inslag av en kollegialistisk påverkan. Under anknytning till I G Canz arbete Disciplinae morales omnes 1739 säges, att varje kollegium har de rättigheter, som är erforderliga för att det skall kunna uppnå 45 Ibm § 12 s 21 f, § 20 s 32 ff. Beträffande territorialisternas uttalanden om kyrkans rättigheter, som ”originarie” tillkommer denna, se nedan. 46 Scarin-Orraeus, De imperio limitatis, 1747 § 10 s 22 ff. Om Scarin se ovan s 159. 47 Westring-Schuberg, De divina ad ministerium ecclesiasticam vocatione, 1750 § 8. Om A Westring se ovan s 148. Respondenten J Schuberg (1725—1761) hade inskrivits vid Lunds univ 1743, prvd 1750. Sjöström 1907 s 155. 48 A A Een, Föreläsningar i naturrätt med ledning av M H Gribners Principiorum iuris prudentia naturalis libri IV, bok 2 kap 4 § 2 s 117 f, Ihre 157, UUB. 49 Tybelius-Westerström, De legibus conventionalibus, 1757 § 15, § 18. Om Tybelius (1724—1792) se Grape 1, 1949 s 169 f. 50 Om König och dennes kyrkorätt se ovan s 113 ff. 51 König, Lärdoms-öfning. Tredje tomen Angående Lagfarenheten i Kyrko-Saker . . . , 1746 s 2 ff, s 7 ff. 52 Ihre-Warelius, De necessitate magistratus politice in ecclesia Christiana, 1743 kap 2 § 40 ff s 35 ff. 199
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=