detta skulle vara oförenligt med religionens v^äsen ö\ erhuvud. Det vore likaledes oförenligt med uppfattningen om kyrkans medlemmar som likaberättigade och likställda, ”aequales”.^^ I likhet med Pufendorf och Thomasius talar också Dahlman om en kyrkans rätt, ”jus ecclesiae”, ehuru detta ej närmre utvecklas och ej heller får några praktiska konsekvenser för kyrkans förhållande till staten.36 Även i senare avhandlingar under Dahlmans presidium fixeras kyrkan på samma sätt juridiskt som en societas aequalis, bestående av dem som förenat sig kring samma trosbekännelse och som den största societeten i staten.37 En god mätare på vilken utsträckning denna uppfattning om kyrkan uppnått redan under förra hälften av århundradet inomden akademiska undervisningen utgör en avhandling, ventilerad vid Abo universitet 1741. Redan avhandlingens titel markerar klart de två rättsligt avgränsade storheter kyrka och stat nu ansågs utgöra; ”De discrimine inter ecclesiam et rempublicam”. Avhandlingen v^entilerades under presidium av H Plassel.38 Redan i tidigare avhandlingar under dennes presidium hade kyrkan definierats som en societas eller ”conventus”, bestående av åhörare och lärare, i vilken icke någon egen forma regiminis kunde finnas.36 I avhandlingen 1741 definieras kyrkan i anslutning till skrifter av' Pufendorf, Thomasius och J H Böhmer med den pregnanta satsen: ”Ecclesia est societas christianorum eandem doctrinam profitentium.”^6 I avhandlingen säges vidare, att författaren ej är obekant med att teologerna definierar kyrkan på ett annorlunda sätt, men dessas definition påv'erkar ej den här företrädda filosofiska och juridiska bestämningen av kyrkan som en societas externa.Till skillnad från staten^^ kyrkan till sin struktur en förening av likställda medlemmar, ”aequales”, varför också treståndsläran uttryckligen förkastas. Den enda indelning av kyrkans medlemmar som kan göras är i lärare och åhörare.'^^ j kyrkan finns därför ej heller någon sjäRständig forma regiminis och ej heller något imperium. Endast ”directio” kan ifrågakomma.44 j likhet med Pufendorfs, Thomasius och J H Böhmers uppfattning 35 Ibm passim. Avhandlingen hänvisar också pä flera ställen till skrifter av Pufendorf och Thomasius. 36 Ibm § 13 s 18, § 17 s 22. Se härtill nedan. 37 Utförligast i Dahlman-Kumblin, De praerogativa imperii principis protestantis, 1758 § 3 ff s 9 ff, § 8 s 17 ff. 38 Om denna dissertation se även Normann 1963 s 22. 39 Hassel-Paulinus, De immunitate rcligionis a coactione, 1734 § 12 f. 40 Hassel-Alanus 1741 § 2 s 4. 41 Ibm 42 Ibm § 3 s 6 f. 43 Ibm § 4 s 7 ff. 44 ”Licet Ecclesia non admittat imperium habet tamen directionem. In omni enim societate necessarius est ordo. Ecclesia vcro est societas, ergo & ordinem in illa vigere necesse est. Ille vero sine directione servari non potest. Directio autem est jus ordinandi ea, qvae cum fine societatis Ecclesiasticae conveniunt. Ponas iam in societate Eclesiastica esse debere ordinem, & tamen nullum ius ordinandi, seqveretur dari obligationem sine iure eidem respondente, quod absurdum. Differt omnino directio ab imperio.” Ibm § 7 s 14. 198
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=