Beträffande övningsdisputationerna framhåller Rosén, som undersökt perioden 1668—1709 vid Lunds universitet, att dessa torde vara författade av preses, försåvitt respondenten ej angett sig som auctor på titelbladet.^^ Skilda undersökningar har i stort bekräftat, att även om det var regel, att preses författat både övnings- och gradualavhandlingar, fanns likväl många undantag härifrån. Många exempel finns på att respondenten utarbetat avhandlingen. Vanligen utsättes då denne som auctor och respondens. Endast en undersökning i varje enskilt fall kan närmre belysa författarfrågan. Ofta går det ej heller att med säkerhet avgöra, ompreses eller respondent haft största andelen vid en avhandlings tillkomst. Först genomde nya universitetskonstitutionerna 1852 trädde 1666 års bestämmelser beträffande preses och respondent ur kraft, varefter doktoranden övertog fuUt ansvar för såväl författandet som försvarandet av avhandlingen. I anslutning till den diskussion som förts omförfattarskapet rörande de akademiska avhandlingarna under 1700-talet bör följande framhållas. Titelbladet på avhandlingarna anger ofta en skiftande grad av meddelaktighet från preses sida. Stundom anges denne som författare, auctor. Detta gäller också omvänt omrespondenten. Stundom anges avhandlingen vara ”editurus” av respondenten, medan andra uppges vara ”sub moderamine” preses. Samtiden har uppenbarligen ej skilt så skarpt mellan preses och respondent. Ett modernt ”författarbegrepp” är ej tillämpbart. Trots att en dissertation anges vara författad av respondenten, kan man fördenskull ej bortse från preses meddelaktighet. Preses insats vid tillkomsten av varje enskild avhandling har skiftat i betydande grad från fall till fall. För att markera detta samspel mellan preses och respondent har i denna avhandling bådaderas namn angivits. I stor utsträckning har även angivits vem sompå titelbladet uppgives vara författare. För att i görligaste mån komma tillrätta med problemet omrespondentens möjlighet somsjälvständig författare till en avhandling har uppgifter omdennes födelseår och inskrivningsår vid universitetet redovisats i notapparaten första gången en avhandling nämnes. Om en student första året under sin universitetsvistelse står som respondent för en avhandling, som vittnar om en djupgående förtrogenhet med problemställningen och kännedom om den internationella litteraturen, bör preses rimligtvis anses som författare till avhandlingen, även om resp>ondenten anges som auctor. arbetet med en gradualavhandling, vilket likväl ej hindrat, att Ihre betraktat även dessa avhandlingar som ”sina”. Grape 1, 1949 s 65, 110 ff. Grape 2, 1949 s 144, 216 f. 12 Rosén 1968 s 203, s 327 not 24. 13 Askmark 1945 s 114 f. Frängsmyr 1972 s 12 ff. Beträffande författarfrågan till de dissertationer, som ventilerats under Nehrman-Ehrenstråles presidium har det rått skiftande meningar, östergren 1900 s 107 ff hävdar, att respondenten är författare. Palmgren 1949 s 429 instämmer i huvudsak häri. Almquist 1946 s 201 f ger Nehrman stor andel i tillkomsten av dissertationerna. Sandström 1961 s 8 ff, som på nytt gått igenom frågan, hävdar, att Nehrman spelat en större roll vid avhandlingarnas tillkomst än man tidigare ansett. 14
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=