ar. Enligt dem hade kyrkan förnuftsrättsligt sett och såsom societet betraktad i likhet med alla andra societeter i staten sin egen rätt. Denna rätt innefattades i begreppet ”potestas ecclesiastica” och bestämdes i sina detaljer som kyrkans kollegialrättigheter, ”jura ecclesiae collegialia”. De motiveringar, som här kallats rättsteologiska, sammanhänger med uppfattningen om kyrkans gudomliga ursprung. Kyrkans rätt motiverades även som ett utslag av ”den gudomliga rätten”. Kyrkan ”habe nicht nur Menschlische, sondern Göttliche Rechte”, framhåller Pfaff. Kyrkans egen rättsstruktur kan bevisas ”ex jure divino” och ”ex jure humano”, ur ”Göttlischer Rechte” och ur ”principiis jurisprudentiae universalis”. Kyrkans rätt består följaktligen av både ”konventionalrätt” och av ”gudomlig rätt”.20 Också von Mosheim framhåller, att kyrkan har all den rätt som varje societet eller sällskap i staten har. Tillika har emellertid kyrkan även vissa rättigheter, som är unika för denna och som sammanhänger med kyrkans gudomliga ursprung. Kyrkan har därför en särställning i staten. Kyrkan är nämligen stiftad av Gud själv, och Kristus har försett sin kyrka med vissa rättigheter, som är oföränderliga, och som skiljer sig från varje annan societets rättigheter. Kyrkorätten blir därför också för von Mosheim dels allmän korporationsrätt, dels ”Theil der Gottes-Gelahrtheit”.2i Med denna också rättsteologiskt motiverade rättsstruktur för kyrkan kan nu kollegialisterna hävda, att kyrkan är förmer än alla andra societeter i staten. Den är inte endast en societas. Som gudomligt instiftad har kyrkan rättigheter, som är unika för denna, och som saknas hos andra borgerliga societeter. Därmed kan också kollegialisterna, ehuru de utgick från den pufendorfska societastanken, klart markera sin skillnad gentemot territorialisterna. Kyrkan har som varje annat samfund i staten sina kollegialrättigheter, ”jura ecclesiae collegialia”, men den har tillika rättigheter, som är specifika för kyrkan och som sammanhänger med dennas gudomliga ursprung. Även dessa senare rättigheter inräknas bland kyrkans kollegialrättigheter.22 Utifrån denna dubbla utgångspunkt i såväl förnuftsrättsligt som rättsteologiskt motiverad mänsklig och ”gudomlig” rätt i kyrkan bygger kollegialisterna 20 Utförligast i Pfaff, Academische Reden uber das so wohl allgemeine als teutsche protestantische Kirchen-recht, 1742 s 210, 451. Se även Pfaff, Tractat von dem Ursprunge des Kirchen-rechts und dessen wahren Beschaffenheit, 1722 s 1 ff. För terminologin se även Schlaich 1969 s 188 ff. 21 ”Was fiir Rechte iiberhaupt eine Gesellschaft hat, die können auch der Kirche nicht abgesprochen werden. Aber diese Gesellschaft hat noch gewisse Vorziige und Rechte, welche keine einzige Gesellschaft in der Welt hat. Und diese Vorziige und Rechte machen es, dass man mit der Kirche nicht so verfahren kann, als mit andern biirgerlichen Gesellschaften. Der erste Vorzug ist, dass sie von dem Erlöser selbst ist gestiftet worden. Die ubringen haben nur einen menschlichen Ursprung. Der zweite Vorzug ist, dass Christus diese Gesellschaft mit einigen Rechten begabet hat. Dieses kann sich keine Gesellschaft in der Welt riihmen, dass sie göttliche, und also unveränderliche Rechte hade.” von Mosheim, Allgemeines Kirchenrecht der Prostctanten, 1760 s 24 f. 22 Om dessa se nedan. Se härtill även Schlaich 1969 s 191 ff, 219 ff, 226 ff. Om begreppet ius divinum se A U Wolf 1970 passim. 13 — Stat, religion, kyrka 193
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=