recht der Protestanten 17601^, och hos G L Böhmer återkommer den i sin juridiskt klart avgränsade latinska utformning: ”Ecclesia Christiana est societas hominum, per eandem fidem Christianam unitorum, de religione Christianae colenda.”^® Även övriga kollegialister definierar kyrkan på motsvarande sätt.^’^ Som för territorialisterna blir också för kollegialisterna därmed individerna utgångspunkt för kyrkouppfattningen. Också kollegialisterna kommer att använda denna definition av kyrkan som en societas eller ett kollegium som utgångspunkt för kyrkans rättsstruktur och dess rättsliga fixering. Kyrkan betraktas även av dessa som ett rättssubjekt med rättskapacitet. Till skillnad från territorialisterna stannar likväl kollegialisterna ej vid denna juridiska bestämning av kyrkan. De förra uppfattade kyrkan blott som en societas i staten. De motarbetade därmed tanken på en självständig kyrkorätt. Denna blev en del av statsrätten. Kollegialisterna däremot går ytterligare ett steg och bygger upp en kyrkans självständiga kyrkorätt, skild från statens. Häri ligger den grundläggande skillnaden mellan de två kyrkorättsliga riktningarna.^^ I opposition gentemot territorialisterna framhåller de ledande kollegialisterna att kyrkan är något mer än endast ett kollegium i staten. Territorialisterna hade betraktat kyrkan i dess förhållande till staten och därväd inriktat sig på individen och dennes frihet. Kollegialisterna drog ytterligare en konsekvens utifrån societasbegreppet. För dessa bestämmer detta begrepp inte endast individernas frihet utan även kyrkans frihet. Är kyrkan en fri förening av likställda medlemmar, där inget tvång får råda, så har ej heller den politiska överheten i staten rätt att bestämma öv'er denna societets egna rättsstruktur. Kyrkan såsom en societas har följaktligen en egen rättssfär, skild från statens. ”Kyrkans frihet” betyder därmed ej längre som för territorialisterna de enskilda kyrkomedlemmarnas frihet utan tillika den organiserade kyrkans frihet och autonomi. Kyrkan har en egen rättsstruktur. Kyrkans rätt, ”jura ecclesiae collegialia” eller ”px)testas ecclesiastica”, tillhör denna själv. Liksomalla andra fria societeter i staten har även kyrkan sin självständiga rätt. Denna är en ”effectus civilis”, en del av den allmänna korporationsrätten, som tillkommer varje societet. Samtidigt fasthåller kollegialisterna vid att denna korporationsrätt till sitt ursprung tillhör varje enskild individ i kyrkan. All korporationsrätt och varje societets frihet är för kollegialisterna ytterst begrundad i individens frihet i ”status naturalis”.^® Till detta resultat omkyrkans autonomi och egna rättsstruktur komkollegialisterna genom att hävda både förnuftsrättsliga och rättsteologiska motivering15 von Mosheim 1760 s 7, 13 f, 21, 235, 260 f, 426 ff, 554. 16 G L Böhmer, Principia iuris canonici spcciatim iuris ecclesiastici publici et privati, 1762 pars generalis, tit 1 § 4, § 6. 17 Se t ex Liberus, Kurtze, doch griindlichc Untersuchung der Conventional- oder Collegial-Rechten, 1742 kap 1 § 3, § 5, kap 3 § 178. Se härtill Schlaich 1969 s 49 ff. 18 Först med Schlaichs undersökning 1969 har denna skillnad till fullo och i sina enskildheter kunnat fixeras. 19 Ibm s 170 ff, 177 ff. 192
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=