2. Territorialistisk kyrkouppfattning. Med direkt anknytning till och under hänvisning till Pufendorfs De habitu religionis christianae ad vitani civilem definierar också de de ledande territorialisterna kyrkan som en societas eller ett kollegium. Thomasius talar omkyrkan som en ”societas in republica”^ medan J H Böhmer mer utförligt definierar kyrkan i yttre mening som en societas aequalis bestående av likställda individer, vilka förenat sig kring sin religion. Till skillnad från staten är kyrkan utan tv^ång och imperium.^ Även övriga territorialister definierar kyrkan på motsvarande sätt.® Denna betoning av kyrkan som uppkommen genom fria, likställda medlemmars överenskommelser kom att få avsevärda konsekvenser. Först innebar denna societastanke tillämpad på kyrkan en parallellisering till statsuppfattningarna i det den tog sin utgångspunkt i individerna. Dessa var av naturen likaberättigade, aequales. Kyrkan kom därför att uppfattas som bestående av likställda medlemmar. Den enskilde individens frihet och suveränitet blev grundläggande också för kyrkouppfattningen. Vidare innebar denna definition av kyrkan som en societas eller ett kollegiumatt den kunde juridiskt fixeras på ett helt annat sätt än tidigare. Kyrkan blev förnuftsmässigt bestämd och fi.xerad på samma sätt som alla andra societeter eller kollegier i staten. Uppfattningen om kyrkan som en societas hade sin kunskapskälla i förnuftet. Kyrkans rätt blev samma korporationsrätt, som tillkom alla andra societeter i staten. För territorialistei'na blev därför kyrkans rätt en del av statsrätten, och följaktligen ”sekulariserad”. Det blev härvidlag fråga om en allmän kyrkorätt i viss motsatsställning till den positiva rätten. Detta i sin tur sainmanhänger med att territorialisterna betraktade kyrkan endast som en societas eller ett kollegium. Kyrkorättsligt och kyrkopolitiskt kom territorialisternas juridiska bestämning a\' kyrkan att innebära, att den ej i något avseende skilde sig från andra kollegier i staten. Kyrkan v'ar visserligen ingen del av denna, men den hade ej heller någon särställning i förhållande till andra kollegier. Kyrkan var blott ett kollegium i staten i likhet med alla andra dylika. Kyrkorätten blev därför som redan påpekats en del av statsrätten. Territorialisterna kom också att motverka tendenser till framväxten av en kyrkans egen, självständiga kyrkorätt. Kyrkan hade enligt dem ingen egen författningsprincip, skild från statens. Ett självständigt kyrkoregemente uteslöts med denna ensidiga bestämning av kyrkan som blott en societas. Kyrkoregementet blev en del av den världsliga överhetens majestätsrätt. Somsumman av enskil7 Thomasius, Das Recht Evangelischer Fursten in theologischen Stretigkeiten, 1696 tes 13 § 2, dens., Cautelae circa praecognita jurisprudentiae 1712 kap 17 § 14 s 188. 8 J H Böhmer, Introductio in lus Publicum Universale, 1710 pars specialis, bok 2 kap 5 § 2, § 11, dens., Jus ecclcsiasticum protestantium 1, 1732 dissertatio praeliminaris § 4, § 7, § 11, dens., Jus parochiale, 1738 sekt 1 kap 1 § 1 ff. 9 Detta gäller t ex Gundling, Via ad veritatem, 1715 sekt 3 kap 34/35, Darjes, Instilutiones iurisprudentiae universalis, 1745 pars specialis, sekt 8 § 878 ff. Se härtill Schlaich 1969 s 49 ff. 190
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=