ma uppfattning av kyrkan som en societas fanns också hos ledande teologer och jurister i Tyskland under IGOO-talet.^ Med upplysningstidens fördragsrättsliga syn fick denna societastanke om kyrkan en helt annan betoning än tidigare. Konsekvenserna av denna tanke drogs också allt starkare. För den fortsatta utvecklingen kom Pufendorfs juridiska bestämning av kyrkan att få den största betydelse. Från och med Pufendorf komsocietastanken att innebära en omvandling av kyrkans förhållande till staten. Detta kunde i fortsättningen lösas endast utifrån uppfattningen omkyrkan som en societas i staten, liksom denna en förening av fria individer, såväl skild från somsamtidigt existerande i staten."* Sin uppfattning om kyrkan framlägger Pufendorf i arbetet De habitu religionis christianae ad vitamcivulem 1687. Kyrkan framställes här som ett kollegiumeller en societas i staten, jämställd med andra dylika. Kyrkan skiljer sig från staten både ifråga omändamål och struktur. Statens ändamål är att uppnå yttre lugn och säkerhet, men kyrkans ändamål är gudsdyrkan. Statens struktur är ett förhållande mellan överhet och undersåtar, mellan befallande och lydande. För att upprätthålla yttre ordning och säkerhet har den världsliga överheten genom fördrag erhållit imperium och tvångsmedel. Utmärkande för kyrkans struktur däremot är, att alla dess medlemmar är likställda, ”aequales”. I kyrkan finns endast lärare och åhörare. Då medlemmarna är likställda, får inget imperium eller tvång förekomma. ”Ecclesia autem non status est.”^ Societasbegreppet blir för Pufendorf utgångspunkten för att fastställa kyrkans rättsform både när det gäller dennas inre rättsstruktur och när det gäller att fixera kyrkans yttre rättsförhållande till staten. På deduktiv väg bygges uppfattningen om kyrkan och dess rättsförhållande upp utifrån den juridiska fixeringen av kyrkan som en societas aequalis. Utifrån denna definition kan också kyrkan betraktas som ett rättssubjekt med rättskapacitet.® Pufendorf var grundläggaren a\" upplysningstidens nya syn på kyrkan och därmed även av de nya uppfattningar som växte fram i fråga om kyrkans förhållande till staten. På Pufendorfs kyrkouppfattning byggde den fortsatta utvecklingen. I kyrkorättsligt hänseende kom denna att gå åt två håll, dels i en s k territorialistisk, dels i en s k kollegialistisk riktning. Bådadera utgick från Pufendorfs societastanke men nådde delvis skilda resultat. Bägge dessa riktningar kom också att få den största betydelse för den svenska kyrkorättsliga utvecklingen under 1700-talet. Dessa två kyrkorättsliga riktningars syn på kyrkan skall nedan kortfattat behandlas, innan deras influenser på den svenska utvecklingen närmre kommer att undersökas. 3 Schlaich 1969 s 56 f. 4 Se nedan kap 4. 5 Pufendorf 1687 § 39. 6 Ibm § 32. Litteraturen om Pufendorfs kyrkouppfattning är omfattande. Den internationella redovisas senast i Schlaich 1969 passim. På svenskt område har den behandlats utförligast av Normann 1963 s 9 ff, Göransson 1964 s 86 ff och Staf 1969 s 23 ff. 189
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=