lander föreläste på latin, förefaller det ej troligt, att Leche gjort egna tillägg i sina anteckningar utan troget följt vad Nelander dikterat. Kollegiet överensstämmer även väl med övriga bevarade anteckningar efter Nelanders undervisning såväl till formsom innehåll. Detta kollegiumtorde därför kunna anses vara en god källa för bedömningen av vad Nelander föreläst vid detta tillfälle.® En viss indikator på källv'ärdet av dessa studentanteckningar utgör de tryckta dissertationerna, som ventilerades under skilda praesides. b. Det tryckta källmaterialet. Dissertationerna och författarfrågan. Det tryckta källmaterialet utgöres av en mycket stor mängd dissertationer ventilerade under olika praesides. Samtliga i denna avhandling använda dissertationer är författade på latin. Omfånget varierar kraftigt från fall till fall från endast några fåtal sidor av mer tesartad karaktär till större avhandlingar på ett drygt hundratal sidor med ett väl utbyggt notsystem för redovisning av källor och litteratur. De offentliga disputationerna ingick som ett led i den akademiska examinationen. Noggranna föreskrifter fanns i universitetskonstitutionerna för dessa. Man skilde mellan sådana som ägde rumför övnings skull (exercitii gratia) och för vinnande av graden (pro gradu). Dessa dissertationer trycktes efter granskning av vederbörande fakultets dekanus och efter fakultetens godkännande både med avseende på form och innehåll. Konstitutionerna föreskrev vidare, att preses skulle väljas i den fakultet, till vilken disputationen hörde.Beträffande dessa avhandlingar är författarfrågan av betydelse. Det har länge inom forskningen diskuterats, huruvida preses eller respondent skall betraktas som författare till de akademiska dissertationerna. Någon slutgiltig lösning på detta problemhar ej uppnåtts och torde ej heller kunna uppnås. Annerstedt framhåller i sin stora universitetshistorik över Uppsala universitet, att det ej torde vara möjligt att med säkerhet avgöra författarfrågan i varje enskilt fall. Beträffande övningsdisputationerna menar han dessa i regel vara författade av respondenten, ehuru preses ofta haft stor delaktighet i dessas tillkomst och i somliga fall också själv författat dem. Beträffande gradualavhandlingarna anser Annerstedt, att dessa oftast utarbetats av respondenten. Detta utesluter emellertid inte, att respondenten haft åtskillig hjälp vid utarbetandet. Preses kan ha valt ämne och fastställt disposition, givit anvisningar på källor och litteratur, översett och korrigerat avhandlingen ur såväl formell sominnehållsmässig synpunkt. Det finns även exempel på, att preses författat gradualavhandlingarna i dess helhet. Detta gäller enligt Annerstedt i Uppsala. I Lund däremot skulle preses under motsvarande tid i regel författat båda typer av avhandlingar.^i 9Angående övriga anteckningar efter Nelanders föreläsningar i kyrkorätt se nedan s 123. 10 Annerstedt 3:2, 1914 s 169 ff, Rosén 1968 s 201 ff. 11 Annerstedt 3:2, 1914 s 169 ff. Beträffande de av Annerstedt anförda exemplen med gradualavhandlingar under Ihre har Grape sedermera visat, att dessa författats av Ihre själv och också gett exempel på, att respondenten utfört huvudparten av 13
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=