och därmed även för staten. Religionen var ur politisk synpunkt sett nödvändig för staten. Han företrädde vidare uppfattningen, att det ur principiell synpunkt .sett ej måste finnas en ’’religio dominans”. Häivud åberopade han i sin undervisning såväl humanitära som rationalistiska motiv för en politisk religionsfrihet.'^'^ Beträffande bekännelseförpliktelsen för ”landets egna barn” hävdas också i Porthans undervisning, att ett rike har rätt att i sina grundlagar fastställa, att en religions bekännare skall ha företräde framför andra och att medborgarna skall bekänna sig till denna religion för att erhålla fullständiga borgerliga rättigheter. A\- t ex en ämbetsman kan staten kräva bekännelseförpliktelse, utan att detta kränker sam\ etsfriheten. Denne tvingas ej att antaga religionen och äger frihet att lämna landet, om han ej vill ansluta sig till landets religion. Inget tvång bör i detta fall komma ifråga och ifrågakommer ej längre, allteftersom människornas förnuft blir mer upplyst.Också i Porthans undervisning förenas således på sedvanligt sätt kravet på bekännelseförpliktelse till landets religion med den individuella samvetsfrihetens princip. c. Regeringensjormen 1809 och religionsfriheten. I samtliga regeringsformer fram till 1809 fanns inskriven principen omenhet i religionen och den rätta gudstjänsten som den kraftigaste grundvalen för ett gott regemente. I 1809 års RF försvann denna statsrättsliga och religionspolitiska doktrin. I stället infördes i § 16 följande stadgande: ”Konungen bör. . . ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda var och en vid en fri utövning av sin religion, så vått han därigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer ...” I § 2, § 4 och § 28 infördes bestämmelser om förpliktelse till landets religion för konung, statsråd och ämbetsmän. För öv^rigt fanns inga bestämmelser om bekännelsekrav^et för svenska medborgare uttryckt i RF eller andra uttryck för enhet i religionen.'^® Redan under diskussionen om § 16 vid riksdagen förekom skilda tolkningar om utsträckningen av den religionsfrihet, som däri stadgades. Med tiden kom också den uppfattningen att alltmer spridas, att § 16 innebar, att religionsfrihetens princip inskriv its i grundlagen på så sätt, att sv’enska medborgare ej längre med stöd av denna paragraf kunde anses bundna till Svenska kyrkans lära. Från och med 1850-talet komdenna åsikt att vara den allmänt företrädda, ehuru den cj var av^sedd att uppfattas på detta sätt av grundlagsstiftarna och ej heller uppfattades så av samtiden. I och med Hesslers arbete 1956 med titeln Stat (X-h religion i upplysningstidens vSverige och dennes tolkning av innebörden av Rk’ 1809 § 16 torde numera den uppfattningen v'ara allmänt accepterad, att § 16 ingalunda medgav, att svxnska medborgare ägde rätt att avsäga sig lan74 Sc ovan s 134 f. 75 Föreläsningar uti thcologia naturalis liållnc af... Gabriel Porthan... 1802, Porthan Opera omnia 2, 1963 s 557 ff. 76 Hildebrand, Sveriges regeringsformer 1634—1809 samt konungaförsäkringar 1611— 1800, 1891 s 156. 183
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=