I detta sammanhang polemiserade han likväl i sin på 1780-talet utarbetade kyrkorätt mot Rousseaus syn på den statsnyttiga religionen som den ”borgerliga religionen” eller statsreligionen. För Nelander är den religion, som bäst stöder staten den uppenbarade, kristna religionen.24 1 fråga om främmande trosbekännares religionsfrihet kunde i Nelanders underxdsning konstateras en utveckling mot en allt tolerantare syn. De humanitära motiven spelade en alltmer betydande roll. Inte endast rationalistiska motiveringar framfördes för religionsfrihet för främmande trosbekännare. Också sett utifrån individens synpunkt var tolerans att föredraga. Religionsfrihet för främmande trosbekännare var .således både ”billig och nyttig”.-^ När frågan nu gäller religionsfriheten för infödda svenska medborgare, eller bekännelseförpliktelsens förhållande till individens samvetsfrihet, kan först konstateras, att Nelanders tidigare undervåsning företräder den syn, som under denna tid var allmänt accepterad. Till landets religion skall svensk medborgare bekänna sig. Detta strider ej mot samvetsfrihetens princip. På sedvanligt sätt demonstreras detta med frågan om ateisters straff och med tillämpningen av distinktionen mellan att hysa och sprida villfarelser. Beträffande de förra skiljer han i sin undervisning mellan två olika typer av ateism. En ”atheus theoreticus” antingen förnekar eller saknar kunskap om Gud. En ”atheus practicus” däremot har kunskap om Gud men handlar som om Gud ej funnes. Den förra typen av ateism kan den världsliga överheten ej straffa. En ”atheus practicus” däremot, som handlar så att han får efterföljare och utsprider sin villfarelse, oroar därigenom staten och kan ej tolereras i denna. Den förra typen av ateism är ej på samma sätt skadlig för staten, då den ej uppväcker oro i denna. En ”atheus theoreticus” bör därför tålas i staten, men ej en ”atheus practicus”.^^ I full överensstämmelse med synen på ateismens förhållande till staten löses 24 Sc ovan s 86 f. 25 Se ovan s 122 ff. 26 ”Dari Athcos qui id agunt ut proselytas faciant atq. crrores suas disseminant alioq. scducant adeoq. ipsam rempublieam turbant. Dico vix ac nc vix quidem cjusmodi Athcos in rcpubl. Christiana csse tolerandos. Potest itaq. in hac quest, distingui inter ilium Atheum qui non est reipubl. turbator et ilium, qui rcipubl. est turbator. Si prioris quis ponatur Atheus is essc in republ. Christiana tolerari potest. Si vero posterioris sit quis Atheus certe is nunquaq. in rcpubl. tolerandus est”. Praelectiones . . . prof Nelandri in Daries jurisprudentiam Ecclesiasticam Universalem. . . 1770, § 916 s 158, 4: o 31, VöSE. ”Icke såsom atheus kan han av människor straffas, ty atheismus är en error intellectus /felaktighet i förståndet/ men såvida som en atheus tillika på något sätt stör och oroar den borgcrl. sällheten, det göromål just är objeetum poena civilis, så både kan och bör han straffas”. Lineamenta in Jurisprudentiam naturalem auetore Johanne Nelandro, 1765 s 20, P 33 g, UUB. Se härtill även Jurisprudentiam Naturalem Gribneri publice . . . Nelander . . . 1750, s 77 ff, SKaSB, Quaestiones, distinetiones et dcfinitioncs nonnulla, Jurisprudentiam civilem sive politicam. . . Johan Nelander 1753 s 105, J 114, LiSB, Atomenta quadam Ethica, circa praelectiones publicas . . . Nelander annotata . . . 1765, s 7 f, Sami. Fil. Nelander, LUB, Jus naturae eller jurisprudentiae naturalis korteligen sammanfattad efter hr Prof. Joh. Nelanders method, s 42, J 96, LiSB. 169
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=