RB 22

ker sig till den yttre bekännelsen, kränkes ej samvetsfrihetens princip.^o Identiteten mellan medborgarskap och tillhörighet till landets religion blir på så sätt fullständig även i dessa avhandlingar. Det tredje exemplet är hämtat frän filosofiska fakulteten vid Äbo universitet. Under presidium av historiarum och moralem professorn Johan Bilmark uttrycktes i flera avhandlingar under 1760- och 1770-talen religionens politiska betydelse för staten. Framför allt den ev^angelisk-lutherska religionen hade en synnerligen positiv effekt. På flera sätt visades dennas positiva ”usus politicus”.2l Som en följd av denna tankegång betonas följaktligen i dessa dissertationer också vikten av att denna religion hålles vid makt och att enigheten i denna bevaras. Den överhet, som är mån om statens lycka och lugnet i denna, både kan och bör utdriva ur staten de medborgare, som utsprider mot den antagna religionen villfarande meningar. För att dessa ”kräftsvulster” ej skall dra med sig ”hederliga” medborgare bör de landsförvisas.22 d. Bekännelseförpliktelsen börjar ifrågasättas. Omkring 1780 till omkring 1800. I den akademiska undervisning, som hittills behandlats, ifrågasattes aldrig förenligheten mellan individens samvetsfrihet och det förhållandet, att ”landets barn” enligt grundlagarna var tvungna att bekänna sig till den religion, som i dessa fastställts såsom landets. Ett begynnande ifrågasättande av denna förpliktelse och dess konsekvenser för medborgarnas samv'etsfrihet börjar först under senare delen av 1780-talet. Debatten om förhållandet mellan en statskräv^d bekännelseförpliktelse och individens samvetsfrihet hårdnade betydligt under århundradets två sista årtionden. Ehuru bekännelseförpliktelsen började allt starkare ifrågasättas, kvarstod lik\ äl kravet på anslutning till landets religion. I RF 1809 § 16 fick religionsfrihetsfrågan för ”landets egna barn” en lösning, som står i full överensstämmelse med den syn på bekännelseförpliktelsen, som dominerat också inomden akademiska undervisningen. En god mätare på den utveckling som antytts ovan utgör den akademiska undervisning, som förmedlats av Johan Nelander. Ovan har visats, att Nelander i sin undervisning företrädde en av upplysningstänkandet präglad, naturrättsligt orienterad statsuppfattning.23 Vidare har visats, att han även företrädde den gängse synen på religionen som statsbärande. Ingen stat kunde existera utan religion, varför denna måste betecknas som ”vånculum reipublicae”. 20 Boudrie-Lundén, De novitate reipublicae noxia et innoxia dissertatio, 1778 § 1 s 5 ff, Boudrie-Huss, De arctiori nexu civili inter imperantem et subditos, a religione lutherana oriundo, 1779 § 3 ff s 3 ff, Boudrie-öberg, De directione in ecclesia clericis tribuenda, 1780 § 4 f s 10 ff, Boudrie-Björkman, De prudentia vivendi in societate civili, 1781 § 7 s 19 ff. 21 Bilmark-Poppius, De usu religionis evangelico-Iutheranae politico, 1773 passim. Se härtill ovan s 84 f. 22 Bilmark-Molander, Mala libertinismi religionum in republica expositura 2, 1772 § 14 s 30 f. Se härtill även Bilmark-Winter, De indifferentismo religionum examinatura 2, 1769 § 13, § 16. 23 Se ovan s 37 ff. 168

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=