gudsdyrkan, ”religio externa”. I sitt inre däremot får en medborgare hysa vilka åsikter han vill även i religiösa frågor.^'* Även i senare dissertationer under Sleincours presidium uttryckes samma syn. I en avhandling v-entilerad 1778 med den uttrycksfulla titeln De officiis civium erga dissentientes in religione tillgripes den ofta använda distinktionen mellan fundamentala och icke fundamentala trossatser för att närmre precisera var gränsen skall dragas för samhällsfarlig avvikelse i religionen. I avhandlingen understrykes även starkt, att ingen på grund av att han hyser av'A’ikande religionsuppfattningar kan åtalas i forumcivile eller beläggas med straff och än mindre tillåtas att bli behandlad med öppet våld^^ I den tidigare behandlade avhandlingen med titeln De tolerantia diversitatis religionum in civitate ex principiis humanitatis et publicae utilitatis adserta, 1779—82, fanns uttryckt en öppen inställning till främmande trosbekännares rätt till offentlig religionsutövning. Rationalistiska och humanitära motiveringar fördes fram som argument härför.^® Även denna avhandling betonar på sedvanligt sätt, att man med fördragsamhet och tålamod och på övertygandets väg söker bringa villfarande tillbaka till den rätta religionen. Samvetssaker kan aldrig ligga under mänsklig domvärjo. Straff i samvetssaker skulle strida mot ”principia humanitatis” och mot den grundläggande tanken på religionens oförenlighet med tvång.^^ Bekännelseförpliktelsen kvarstår likväl orubbad för landets egna barn utan att dissertationen därför anser detta vara stridande mot denna samvetsfrihetens princip.^® Det andra exemplet på kontinuitet också inom de filosofiska fakulteterna i synen på bekännelseförpliktelse och samvetsfrihet finns i ett flertal dissertationer ventilerade under presidium av e o professorn vid Uppsala universitet 1773—1788 G A Boudrie. Ovan har visats, att dessa dissertationer återspeglade den brytning som fanns under 1770-talet mellan en äldre syn på religionen som det fundamentala för staten och en nyare, som mer betonade moralens och sedlighetens betydelse. Dissertationerna under Boudries presidium företrädde här den äldre synen.^® Dissertationerna betonar också starkt nödvändigheten av att enheten i religionen bibehålies. Detta åligger den v^ärldsliga överheten, som utan att därför kränka samvetsfrihetens princip tillser, att inga avvikande religionsuppfattningar sprides, vilka kan hota statens säkerhet. Då överhetens tillsyn endast sträcSleincour-Dillner 1776 § 2 s 6 f. Sleincour-Edenmarck 1778 § .S ff s 8 ff. Respondenten I Edcnmarck (1750—1809), som är författare till avhandlingen, hade inskrivits vid Uppsala univ 1772, prvd 1776, sedermera komminister i Ytterlännäs. Bygden 4, 1926 s 163. Sleincour-Beyer, 1779—1782 passim. Om denna dissertation se ovan s 127 ff. Sleincour-Beyer 1, 1779 § 4 f. Ibm § 8 s 14 ff. Se härtill även Sleincour-.Miin, De civitate perfeetissima, 1767 §2s5f, §3s8, Sleincour-I.ivin, De ordinc servando in societate civili, 1772 § 5 s 12 ff, Sleincour-Nyberg, De eultu Dei publico in vita civill utilissimo, 1773 § 1 s 6 ff, § 2 s 8 f, § 5 s 12 ff, § 6 s 14 f, Sleincour-Waldius, Dc caussis diminutionis contemptusque religionis, 1773 § 1 s 4. Se ovan s 88. 14 15 16 17 18 19 167
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=