och dessutom det exemplar, som var avsett för tryckning.^ Också från Nehrmans efterträdare L J Collings föreläsningar finns dennes egenhändiga föreläsningsmanuskript delvis bevarade.2 Samma förhållande gäller även professor skytteanus vid Uppsala universitet J A Lindbloms föreläsningar i statsrätt från 1780-talet.3 I regel har likväl de akademiska lärarnas egna manuskript till föreläsningar ej bevarats till eftervärlden. Föreliggande avhandling bygger därför i stor utsträckning på bevarade föreläsningsanteckningar, förda av studenter. Sp>eciella källkritiska problem är förknippade med dessa anteckningar, vilket redan samtiden var medveten om. Professorn i naturrätt vid Lunds univ'ersitet under tiden 1743—1782 Johan Nelander lät mot slutet av sin akademiska verksamhet införa en annons i Lunds Veckoblad, som i blixtbelysning ställer det källkritiska problemet rörande studenters föreläsningsanteckningar. Nelander påpekar i denna annons, att han fått tillfälle att se åtskilliga annotationer både över sina alhnänna och privata föreläsningar. I dessa har han funnit sådant, so'm han varken i anseende till sak eller sammanhang vill kännas vid. Detta \’ill han nu inte underlåta att tillkännage ”på det man icke på min räkning må sätta det som mig ej tillhörer”.'* Utan vidare kan således ej studenternas anteckningar anses i detalj återspegla, vad föreläsaren verkligen sagt. Anteckningarnas källvärde kan likväl kontrolleras i viss utsträckning. I regel tillgick de akademiska föreläsningarna under 1700-talet på så sätt, att föreläsaren dikterade ur sitt manuskript, varvid åhörarna antecknade ord för ord. Detta förfaringssätt gäller t ex Nehrman-Ehrenstråle, där tomföreläsningskatalogernas uppgifter antyder detta.^ Beträffande Nehrman förekomockså, att han lånade ut sitt eget manuskript för avskrivning.® Då Nehrmans eget manuskript finns bevarat från hans föreläsningar i kyrkorätt råder följaktligen ett idealt källäge. Vid en kontroll av studenternas anteckningar från föreläsningarna mot hans eget föreläsningsmanuskript har det befunnits, att studenternas anteckningar visat en långt gående till och med verbal överensstämmelse. Föreläsningsanteckningarnas källvärde kan beträffande åtminstone Nehrmans kyrkorättsliga föreläsningar konstateras vara högt. Även där den akademiske lärarens eget föreläsningsmanuskript ej återfunnits, kan i regel källvärdet i studenternas anteckningar kontrolleras. Följande exempel visar detta. Johan Nelander föreläste över kyrkorätten 1749, 1754, 1759, 1764 och 1776. Hans eget föreläsningsmanuskript har ej återfunnits. Däremot har femolika kollegier. 1 Om dessa se nedan s 36, 204. 2 Termini Technici juris Explicaii, LUB. 3 Se nedan s 49. 4 Lunds Veckoblad nr 22, 31.5 1780. 5 ”David Nehrman . . . hoc anno publice exponet Juris prudentiam criminalem quam manu scriptam auditoribus suis tradidit.” Prelektionskatalogen för Lunds universitet 1732. Se härtill Sandström 1961 s 21 f, som framdragit detta exempel. 6 Nyrén 1836 s 100. Se härtill Sandström 1961 s 21 f, som utrett detta förfaringssätt. 11
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=