skulle svensk medborgare bekänna sig. Vidare ansågs detta krav lika lite som tidigare innebära ett brott mot den individuella samvetsfrihetens princip. Denna grundsyn fortfor att dominera inom den akademiska undervisningen i de skilda fakulteterna. David Nehrman hade givit den sitt kraftiga stöd i sin undervisning fram till 1750-talets mitt. Hans läroböcker medverkade starkt att konservera denna syn. Även i andra juridiska läroböcker, Königs från 1740talet och Funcks från 1760-talets början, företi^äddes samma uppfattning. Nästa generations jurister vid de juridiska fakulteterna förde vädare Nehrmans principiella lösning av bekännelseförpliktelsens problem. Detta gäller vid Uppsala universitet professorn i svensk och romersk rätt Daniel Solander. Äv^en för honom gällde enligt bevarade föreläsningsanteckningar, att grunden för all lag var religion och människans skyldigheter. Detta underströks genomåberopande av RF 1720 § 1—2. Giamden för jus publicumvar därför religion och lag. Beträffande den förra grundvalen framhåller Solander, att öv'erhetens makt i religionsfrågor inskränker sig till den yttre gudsdyrkan. Den inre gudsdyrkan däremot, vad människor inom sig hyser för åsikter, kan ej göras till föremål för lagstiftning och ej heller vara ett objekt inom juridiken. ”Cultus divinus internus” kan följaktligen ej vara underlagd straff. Beträffande den yttre gudsdyrkan däremot äger överheten enligt lagarna rätt att tillse att allt går rätt till och att ej några villfarelser i religionen utsprides i staten. Samvetsfriheten kränkes ej genom att villfarelser, skadliga för staten, hindras från att spridas inom denna.2 Också Nils Risell utgick i sin undervisning från RF 1720 när frågan om religion, bekännelseföipliktelse och samwtsfrihet behandlades."* Även i dennes undervisning betonas det oupplösliga sambandet mellan att vara en god kristen och trogen undersåte. För Risell är begreppet ”landets religion” synonymt med den rätta, uppenbarade kristna religionen. Till denna skall svensk medborgare bekänna sig. Utan att bekänna sig till denna kan ingen medborgare vara en god undersåte i staten. En fullständig identitet råder därför mellan bekännelseförpliktelse till landets religion och medborgarskap i staten, utan att detta kan sägas kränka den enskilde medborgarens samvetsfrihet.^ Också Nehrman-Ehrenstråles direkte efterträdare Johan Colling företräder 3 Collegium Privatissimum hos Prof. Dan. Solander höstterminen i Uppsala 1758, s 1 f, B 394 f, UUB. Anteckningarna är förda av Carl Johan Gyllenborg (1741—1811), vilken inskrivits vid Uppsala univ 1748, lagman i Södermanland 1776—89, president i Vasa hovrätt 1789—91, ledamot av högsta domstolen 1800 och president i kammarrätten 1809. Om honom se SBL 17, 1969 s 526, Grape 1, 1949 144 f. Anteckningarna ingår i en volym med Gyllenborgs anteckningar efter Solanders föreläsningar över Sveriges rikes lag 1758, Jus publicum partieularis och Acta publicis 1757. Om Solander se Annerstedt 3:1, 1913 s 99 ff, 3:2, 1914 s 89, 293 ff. 4 Om inrättandet av den politiska professuren se ov'an s 42. 5 Hr Professor Risels Priv. Collegium 1767. Höst T, s 56 ff, Westin 465, UUB, Herr Professor Risells Priv. Collegium in Jus Publicum. Engeström B.X, 1, 12., KB, Collegium Riselianum Anno 1770, s 39 f, s 48 ff, Nordin 1320, UUB, Privata Föreläsningar af Professor Risell, s 62, s 70 ff, B 391, UUB. 163
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=