”landets egna barn” finns i avhandlingarna ett kraftigt avståndstagande från allt som kan hota religionen och enheten i denna. Till den allmänna gudsdyrkan, dvs den offentliga religionens bevistande, är sv^ensk medborgare förpliktad. Sett ur statens synpunkt är denna allmänna gudsdyrkan grundläggande för samhällets bestånd, och den medborgare, som föredrar den privata gudsdyrkan eller konventikelformen utanför kyrkans ram, blir därmed också skadlig för staten, överheten bör därför tillrättavisa dylika medborgare.®® Medborgarskap och bekännelseföipliktelse hör således oupplösligt samman. Någon uppmjukning av bekännelseförpliktelsen är det ej fråga om. Men i detta sammanhang är det av vikt att observera, att avhandlingarna i frågan om var gränsen för samhällsfarlig religionsavvikelse skall dragas tillgriper den allt vanligare distinktionen mellan fundamentala och icke fundamentala trosartiklar. ”Artieuli fidei fundamentales” är de som är grundv'alen och är nödvändiga för frälsningen. ”Artieuli non fundamentales” är inte ”absolute” och ”per se” nödvändiga för frälsningen utan har denna funktion endast ”per accidens”.®^ Denna distinktion kan nu brukas för att precisera toleransen också i avseende på ”landets egna barn”. Tolerantia ecclesiastica, och här användes den sedvanliga skillnaden mellan tolerantia politica och ecclesiastica, innebär, att medborgarna väl är förpliktade att bekänna sig till kyrkans fundamentala trossatser, dvs till dem som är nödvändiga för frälsningen. Men däremot råder inte en absolut bekännelseförpliktelse till ”artieuli fidei non fundamentales”. Mer konkret tillämpat, betyder detta, att t ex herrnhutare bryter mot de fundamentala trossatserna eller tomförnekar, att det finns sådana, varför de ej kan räknas som bekännande sig till landets religion. Den världsliga överheten har således rätt att ingripa mot dessa.®® Omde, som bryter mot kyrkans fundamenta96 Se i synnerhet Wallerius-Salenius 1761 passim. 97 Denna distinktion behandlas utförligast i Wallerius-Jönsson, De nexu artieulorum fidei, 1764. ”Pro ratione varii Articolurom fidei ad salutis fundamentum respeetus, varius est illorum cum eodem nexus considerandus. In genere itaque hic nexus, prout vel immediatus & necessarius est, vel minus, speetatur. Unde Artieuli fidei in Fundamentales & non Fundamentales distinguuntur”. § 9 s 18. ”Artieuli non Fundamentales, lieet nullum immediatum & neeessarium eum fundamento Salutis habeant nexum: mediate tamen idem respieiunt; &; adeo per aeeidens faeile evadunt fundamentales”. § 11 s 21. ”Porro, ex diverso Artieulorum fidei eum Salutis fundamento nexu apparet, diversam eorum esse ad salutem neeessitatem: Artieulos videlieet fundamentales per se quidem esse ad salutem neeessarios, qui eognoseantur; Primarios tamen magis quam seeundarios. Artieulos autem non fundamentales, lieet non per se sint neeessarii; per aeeidens tamen in eaussa salutis non destitui momento”. § 14 s 25. Dissertationen är författad av respondenten Mareus Jönsson (1733—1769). Denne hade inskrivits vid Lunds univ 1753, fiek akademisk kondition i Uppsala, doeent under Ihre i jus publieum universale 1764, doeent i Lund 1768. Enligt föreläsningskatalogerna för Uppsala univ föreläste han 1767—68 över jus publieum universale oeh jurisprudentia naturalis oeh praetiea. Om honom se Grape 1, 1949 s 170 f. 98 Utförligast i Wallerius-Friman, An in religione dissentientes in eodem eoetu sint tolerandi?, 1764 passim. 11 — Stat, religion, kyrka 161
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=