Nehrman intog en ledande ställning inom den juridiska doktrinens utveckling. Ihre intog samma ställning inom statsrätten i den akademiska undervisningen. Båda företrädde samma syn på förhållandet mellan bekännelseförpliktelse och samvetsfrihet. Enligt dem stred det ej mot samvetsfrihetens princip, att samtliga medborgare i Sverige enligt gällande lag var förpliktade att bekänna sig till den i riket antagna religionen. Naturligt nog kom också en mängd avhandlingar under presidium av innehavaren av den s k kalsenianska professuren Nils Wallerius att behandla frågor rörande bekännelseförpliktelsen. Dessa frågor hörde nära samman med professurens inrättande. Vad som här bör obser\ eras är, att dessa dissertationer ger uttryck åt samma syn som den, som företräddes av såväl Nehrman som Ihre. Ingen skillnad råder dem emellan hur man bör se på problemet om förhållandet mellan bekännelseförpliktelse och samvetsfrihet. De ledande juristerna, filosoferna och teologerna inom univ^ersitetsundervisningen företrädde samma åsikter i sin undervisning. En stor mängd avhandlingar under Wallerius presidium har till huvuduppigift att visa den rätta och sanna religionens positiva och en falsk religions negativa effekt för både samhällsfördraget, sammanlevmaden mellan medborgarna och mellan dessa och överheten. I olika avhandlingar betonas människornas förpliktelse till gudsdyrkan^^^ faran av att den allmänna gudsdyrkan övergår till privat sådan^^ och ateismens, indifferentismens och naturalismens farliga följder för samhället.®^ Också åt herrnhutismen och dess för samhället skadliga följder ägnas några dissertationer.®^ Som ovan visats uttrycktes i skilda avhandlingar under Wallerius presidium en restriktiv inställning i frågan om den politiska toleransen för främmande religionsförvanters rätt till offentlig utövning av' sin religion. Också i fråga om 91 Om denna professurs inrättande samt om Nils Wallerius se ovan s 120. 92 Wallerius-Schillgren, De obligatione hominis ad religionem voluntari divinae conformem, 1752 passim, Wallerius-Lindström, De nexu religionis verae cum immoralitate animae, 1754 § 9, Wallerius-Norström, De obligatione ad cultum Dei externum, 1762 passim. 93 Wallerius-Salenius, De periculoso cultus Dei publici commutatione in privatum, 1761 passim. 94 Wallerius-Rundberg, De pugna indifferentismi religionum cum recta ratione, 1754, Wallerius-Aberg, De pugna naturalismi cum recta ratione, 1755, Wallerius-Wilcke, De nexu atheismi & fanaticismi, 1756, W'allerius-Pihlquist, De naturalismo pontificorum, 1755, Wallerius-Nordén, Sistens particulam primam vindiciarum religionis contra D; num De la Mettri, 1756, Wallerius-Pihlquist, De naturalismo socianorum, 1756. 95 Viktigast är Wallerius-Themptander, De absurditatibus zinzendorffianorum seu herrnhutanorum philosophicis, 1753, Wallerius-W'estman, De absurditatibus zinzendorffianorum philosophicis, in doctrina de medio reconciliationis inter Deum &c homines, 1754, Wallerius-Hammarström, Theses nonnullae theologicae erroribus herrnhutianorum oppositae, 1761, Wallerius-Wilcke, De nexu atheismi et fanatismi, 1756, som i § 10 s 14 ff behandlar pietismens och herrn, skadliga verkningar. 160
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=