kräver överheten ej ”despotice” utan ”politice”. Som ett varnande exempel nämnes från nyare tider Dippels och Zinzendorfs läror, vilka säges förneka de symboliska böckernas förpliktande karaktär.'*® Det måste gentemot detta framhållas, hävdar avhandlingen, att varje medborgare är förpliktad att bekänna sig till de symboliska böckerna. Alla medborgare skall bekänna sig till landets religion, vilket också visas med citat från RF 1634, religionsstadgan 1663 och KL 1686.“*^ Denna grundsyn återkommer även i andra avhandlingar under Halenius presidium.**® Även vid Lunds och Åbo universitet framhålles under motsvarande tid samma grundsyn. I Lund uttrjckes den tydligast i en dissertation 1744 ventilerad under presidium av teologie professorn och sedermera domprosten Ambrosius Westrings presidium.**® När prästerna utövar den dem ålagda kyrkotukten och söker hindra att heretiker utsprider sina villoläror, bisträckes de av" den världsliga överheten. Denna pålägger arbitrala straff. Särskilt understrykes i avhandlingen i detta sammanhang den grundsyn, som fanns uttryckt i gällande lagstiftning. Den i religionen avvikande straffas ej för religionens skull utan som en som hotar det allmänna lugnet.®® Vid Åbo universitet behandlas bekännelseförpliktelsen i t\'å avhandlingar vid teologiska fakulteten 1736 med titeln De separatismo, författad av respondenten I Lithovius®* och ventilerad i tv'å omgångar under olika praesides.®^ 45a Se härtill Normann 1963 s 35 ff samt passim. 46 Halenius-Bohnsack, De libris Ecclesiae Evangelico-Lutheranae Symbolicis, 1749 s 25 ff, s 45 ff. Dissertationen anmäldes utförligt i Salvius Lärda Tidningar nr 39 1750. 47 Ibm s 50 ff. 48 Se främst Halenius-Sundius, De secta hernhutiana, errorum, circa principium cognoscendi theologiae merito suspecta, 1753 § 1 ff s 6 ff samt Halenius-Gedner, Gala kai broma, 1752 § 11 f s 17 ff. 49 Westring-Kjerrulf, De officiis ministri ecclesiae erga haereticos, 1744. Ambrosius Westring (1692—1762) blev docent vid fil fak vid Lunds univ 1725. Tio år senare blev han kh i Virestad, Växjö stift, för att 1741 återvända som teol prof. Om honom se Weibull-Tegnér 2, 1868 s 76 f, Virdestam 2, 1927 s 251 ff, Carlqvist 2:4, 1952 s 48 ff. Respondenten Jakob Kjerrulf (1722—1798) hade inskrivits vid Lunds univ 1738, mag 1745, prvd 1749 och sedermera kh i Gråmanstorp, Lunds stift, Cavallin 4, 1857 s 206, Sjöström 1907 s 136. 50 ”Ministri Ecclesiae est, Haereticos, a divulgatione errorum suorum dehortari, &, si ipsi morem gerere detrectent, auxilium Magistratus civilis, qui Haereticos poenis arbitrariis, inque his carcerc vel exilio ab Haeres propaganda delineat, implorare. — Nec quidquam caussae subest, an hancce poenam carceris praesertim perpetuae, pro vel injusta, vel haeresi tollendae minus idonea habeamus. Haercticus enim heic ut turbator tranquillitatis publicae est considerandus; atque autem poena hujusmodi turbatori infligi posset a Justltia atque aequitate remota.” Ibm § 22 s 14 samt scholion s 15. 51 Bergius-Lithovius, De separatismo 1, 1736, Björklund-Lithovius, De separatismo 2, 1736. Den förra delen ventilerades i mars, den andra i april månad, bådadera författade av respondenten Isak Lithovius (1709—1788) som hade responderat redan 1729 under Esaias Fellmans presidium. Lithovius blev sedermera kh i Lappo, Borgå stift. Om denna dissertation se Råbergh 1901 s 91 ff. 52 Andreas Bergius (1693—1750) hade fått sin vetenskapliga utbildning vid Uppsala 148
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=