underbyggas med direkta citat från 1734 års lag MB 1: 3—4 med dess bestämmelser om landsförvisning av dem som avföll från den antagna religionen eller utspred villfarande lära och ej upphörde med detta trots lagstadgade varningar. Från och med påföljande år kunde man härvidlag även hänvisa till 1735 års religionsstadga. Med dessa nya lagbestämmelser är det ej förvånande, att också inom den akademiska undervisningen, 1730-talet kom att innebära ett accentuerande av' tanken på enhet i religionen och dennas betydelse för landets lyckliga fortbestånd. Mängden av avhandlingar som behandlar bekännelseförpliktelsen, visar också, att dessa ofta aktualiserade bekännelseförpliktelsen i samband med den pågående diskussionen ompietismens och senare herrnhutismens angrepp mot religionsenheten. Naturligt nog löstes problemet om bekännelseförpliktelsen och samvetsfriheten i enlighet med den syn, som fanns i gällande lagstiftning. Den som utspred villfarelser straffades ej i och för sig för religionens skull utan för att han oroade samhället, dvs var samhällsfarlig. I enlighet med 1742 års brev' gjordes också en skillnad mellan dem som hyste villfarande mening och dem som utspred villfarelser i religionen. Att hysa villfarande mening v'ar ej straffbart. Här rådde samv-etsfrihetens princip. Att sprida villfarelse däremot var en samhällsförbrytelse och därför straffbart. Då argumenten i mängden av av^handlingar under årtiondena före och omkring århundradets mitt i stort sett är desamma i denna fråga, är det ej nödvändigt att i varje enskilt fall närmre redogöra för avhandlingarna. Samma argumentering möter hos företrädare för skilda discipliner både vid Uppsala, Lunds och Abo universitet under 1730—1770-talen. Nedan kommer i kronologisk följd att lämnas exempel på denna allmänt accepterade lösning av problemet bekännelseförpliktelsens förhållande till individens samv’etsfrihet inom den akademiska undervisningen under dessa årtionden. Huvudvikten kommer därvid att läggas vid de ledande företrädarna för olika discipliner. c. Distinktionen mellan att hysa och att sprida avvikande religionsuppfattningar. Perioden omkring 1730 till omkring 1770. Vid Uppsala universitet behandlades frågan om bekännelseförpliktelsen och dennas förhållande till samvetsfriheten under 1730- och 1740-talen framför allt av företrädare för filosofiska fakulteten. Helt i linje med de nya lagarna är några dissertationer ventilerade under presidium av Mathias Asp. Båda avhandlingarna ventilerades 1734, varför 1734 års lag och 1735 års religionsstadga ej kunde direkt åberopas. Den första tryckta lageditionen utkom 1736, men förslaget till MB hade tryckts redan 1731 för att kunna föreläggas ständerna. Föreliggande avhandlingar ger också uttiyck för samma syn som MB i 1734 års lag.^^ Beträffande den förra av här aktuella avhandlingar32 har redan ovan vi30 Se ovan s 136. 31 Om lageditionerna se Collinders bibiografiska förteckning i Minnesskrift ägnad 1734 års lag 1, 1934 s 513 ff. 1731 års förslag till MB är tryckt ånyo i Förarbeten till Sveriges rikes lag 1686—1736, 6, 1904 s 405 ff. 32 Asp-Djurberg, De legitima reipublicae gubernatione, ad felicitatem civilem obtinen144
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=