de avskräckningssynpunkten segrar dock. Det är bättre att straffa några få, då därigenom fruktan uppväckes hos många.^® Också ur en annan synpunkt bör de straffas som är orsak till oenighet i religionen. Dessa uppväcker oenighet och missämja och leder andra i fördärv^et men de missbrukar dessutom på ett allvarligt sätt enligt Guds ord allt, vad Gud ej kan lämna ostraffat. Frågan om enigheten i religionen ses således i avhandlingen ur statsnyttosynpunkten. Enigheten är det för staten bästa, varför medborgarna bör bekänna sig till samma religion. Den politiska överheten har rätt att tillgripa stegvisa åtgärder för att upprätthålla enigheten. Det yttersta medlet är att tillgripa straff. Ur statens synpunkt sett är det bättre att straffa några få och därigenom uppväcka fruktan hos många. Enigheten kan då bäst bevaras. Statens krav på enighet segrar över den enskilde medborgarens samvetsfrihet. Författaren till denna avhandling M Kamrnecker hade re.sponderat på förra delen a\" av'handlingen 1720 under professor skytteanus Johan Hermanssons presidium.22 Hermansson hade i sina föreläsningar över sv'enska statsrätten betonat överhetens skyldighet enligt grundlagarna att försvara den rena evangeliska läran och tillse, att ingen kättersk religion tilläts offentlig religionsutÖv— ning.23 I tidigare av^handlingar under hans presidium hade likaledes betonats, ehuru ganska kortfattat, betydelsen av* att överheten bevarade enigheten i religionen.24 I en avhandling med titeln De cura sacrorum civili 1731 behandlas likväl dessa problem utförligare.I förhållande till den ov^an behandlade avhandlingen under Steuchius presidium 1722 finns i denna som ett nytt inslag en viktig principiell synpunkt för lösningen av' problemet om en statligt krävd religionsenhet och den individuella samv^etsfrihetens princip. Det finns två olika slag av" gudsdyrkan. Dels en inre, ’”cultus interims'’, och dels en yttre, ”cultus externus”. Den inre gudsdyrkan kan aldrig ligga under mänskliga lagar och ”Et sine dubio sufficit, si poena ad paucos, mctus veto ad omnes proveniat”. Ibm s 97. Diskussionen om straffens ändamål sker i anslutning till Pufendorfs De jure naturae et gentium libri VTII, 1672 kap 3 § 8 ff, § 17. Om denna brytning i synen på straffets ändamål och dess nedslag i svensk straffrättslig doktrin under 1700talet se Anners 1965 s 131 samt nedan s 151. 20 21 Ibm. 22 Se ovan s 105. 23 Annotata in Statum Regni Sveo-Gothici circa Lectiones Privatas Amplissimi atq. Celeber. Vir Dn. Johan Hermansson . . . Anno MDCCVIII, kap 6 § 1 f, s 15 f, Nordin 759, UUB, Annotata in Statum Regni Sveo-Gothici . . . Anno MDCCXXVIII, kap 6 § 1 f, s 16 f, Nordin 760, UUB, Collegium De Statu Regni Sveo-Gothici . . . Anno 1728, kap 6 s 30 ff, Engeström B.VIII, 1, 42., KB, Collegium Politicorum Regni-Sweo-Gothici . . . Anno 1728, SKaSB. 24 Hermansson-Falkengren, De atheo insociabili demonstratio, 1722 tes 7 s 29, Hermansson-Ljungfelt, De florentis reipublicae signis, 1723 kap 2 § 2 s 29 ff, § 4 s 35 ff, Hermansson-Tideman, De existentia Numinis adversus atheos, demonstratio, 1, 1725 passim. Del 2 av avhandlingen ventilerades under presidium av Eric Alstrin samma år. 25 Hermansson-Stenius. Om denna dissertation se ovan s 26. 142
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=