Av^ vikt vid universitetsundervisningen var också den religiösa kontrollen av' studieresorna till utlandet. Trots gällande bestämmelser, i första hand KL 1686 kap 1 § 6, komlikväl de teologiska fakulteternas kontroll härvidlag att i praktiken så gott som upphöra ledan under 1700-talets första årtionde. Därefter finns endast enstaka exempel på att fakulteterna verkligen examinerat peregrinerande studenter före utlandsresan. Den sista examinationen vid Uppsala universitet ägde rum 1747.1^ Inom ramen för vad grundlagarna, allmänna lagen, religionsstadgar och ett flertal kungliga brev och förordningar uttryckte om grundidén om religionsenheten som det för landet bästa, hade således den akademiska undervisningen om skilda problem förknippade med denna religionsenhet att röra sig. Gällande censurbestämmelser begränsade även möjligheterna att inom denna undervMsning hävda åsikter, som stod i strid med samhällets krav på enhet i bekännelsen för svenska medborgare. Detta förhållande hindrar emellertid ej att frågan om bekännelseförpliktelsen för ”landets egna barn” tilldrog sig ett mycket stort intresse i den akademiska undervisningen under 1700-talet. Häri ligger också en skillnad mellan 1600- och 1700-talen. Med frihetstidens inträde intensifierades också debatten om bekännelseförpliktelsens problem. Problemet kom att gälla en a\" samhället krävd religionsenhet, också uttiyckt i gällande lagstiftning, och dennas förhållande till den enskilde medborgarens samvetsfrihet. I tur och ordning kom ställningstagandet att ske rörande detta problem i stor utsträckning i den mån det aktualiserades av olika idériktningars angrepp mot religionsenheten. Den akademiska undervusningen utgjorde således även i denna fråga direkta inlägg i den pågående samhälls- och religionsdebatten. Pietism, herrnhutism, ”indifferentism” och den radikala upplysningsfilosofin- och teologin utgjorde på olika sätt ett hot mot enhetskyrko tänkandet. Ju mer upplysningstänkandet inträngde och den individuella samvetsfrihetens princip betonades, desto större blev också svårigheterna att teoretiskt förena begrepfjen religionsenhet och bekännelseförpliktelse i riket med den enskilde medborgarens samvetsfrihet. Hur var det möjligt, att där samvetsfrihet sades råda, alla medborgare kunde förpliktas att bekänna sig till samma religion? Detta var huvaidproblemet. Statens och individens intressen råkade i denna fråga i kraftig konflikt med varandra. Statens krav på religionsenhet kom också i allt skarpare konflikt med den alltmer betonade tanken på religionens oförenlighet med tvång överhmoid. Maktmedel och tvång sade vara oförenliga med religionen. I vad mån var gällande lagstiftning om religionsenheten och dennas tillämpning förenlig med denna uppfattning om religionen? Under större delen av här behandlade tidsperiod kommer, som framställningen nedan visar, lösningsförsöket till dessa problem att vara i stort sett detsamma inom den akademiska undervisningen i dess helhet. Med stor likformighet möter samma lösningsförslag och samma argumentering rörande proble15 Sc härtill Göransson 1951 s 162 f samt passim. 139
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=