vad denna samvetsfrihet i staten innebär anför han, att om t ex en muhammedan blev tvingad att antaga ”vår” religion, vore detta att kränka denna människas samvetsfrihet.^6 Tengvalls efterträdare L P Mimthe har mer ingående behandlat toleransfrågan. Även Munthe utgår från uppfattningen om religionens nyttiga samhällseffekt att göra medborgarna sedliga. Härvidlag har i synnerhet den kristna religionen betydelse, då den befaller inbördes kärlek medborgare emellanoch därför ”passar den bäst för societates”. Viktigt för toleransfrågan är emellertid att komma ihåg, att all religion är oförenlig med tvång och att en överhet i staten i religionsfrågor ej har rätt att kränka den enskilde samhällsmedlemmens samvetsfrihet. Varje människa har såsom förnuftig varelse i an.seende till religionen samvetsfrihet som en oförytterlig rättighet. Utifrån dessa aspekter understiyker Munthe starkt i sin undervisning, att ”religionsfrihet bör tillåtas”.^^ Också Munthe betonar, att alla religioner måste bedömas lika ur statens synpunkt, ehuru den kristna såsom den nyttigaste för befrämjandet av sedligheten dock intar första rummet. Men därefter går Munthe ytterligare ett steg och ifrågasätter, om det inte strider mot samvetsfriheten, att en religion skall anses vara ”dominans” i staten och de öv riga endast tolererade. Som ovan visats upptog även Nelander detta problem i anslutning till Mendelssohns förkastande av tanken på en religio dominans i staten såsom stridande mot samvetsfriheten.28 Att frågeställningen nu återkommer även i Munthes undervisning åskådliggör den utveckling som skett under århundradets lopp. Medan man tidigare betonade enheten i religionen som fundamental för rikets fortbestånd hade man nvi nått därhän, att man på allvar började diskutera det berättigade i att cn religions bekännare innehade en särställning i staten och religionen därför kunde anses vara ”religio dominans” i staten till skillnad från andra religionsbekännare, vålka endast var tolererade i denna med en inskränkt rätt till offentlig utövning av sin religion. Munthe förnekar också, att det ur principiell synpunkt sett bör finnas en religio dominans i staten. Var och en som lyder de borgerliga lagarna bör få följa sin religionsövertygelse. Tidigare trodde man, framhåller Munthe, att en religio dominans fordrades för en ”väl inrättad stat”, men själv framhåller han, att fordras gör den inte, ehuru den dock kan tålas, blott ej därigenom band lägges på andras samvetsfrihet.29 Munthe hade således i sin undervisning nått fram till och tvingats ta ställ26 Jus Publicum universale, föreläst af her Professor Tcngvall, pag 16 f, samlingsvolym med anteckningar efter Tengvalls föreläsningar i LUB. 27 Politica s 15, LUB. Ingår i samlingsvolym med anteckningar förda av Anders Lidbeck. 28 Se ovan s 126. 29 Jus publicum universale af Herr Professor L. P. Munthe, 1796 s 30, 46 ff, GUB, Jus naturae af Herr Professor L. P. Munthe 1794 s 72 ff, GUB, Politica s 14 f, LUB, Jus publicum universale annoteradt på professor Munthes Privata föreläsningar, 1797, § 13 s 26 ff, § 14 s 38 f, 4:o 339, VöSB, Collegium Juris-Naturac annoteradt på Professor Munthes Private Föreläsningar, VårTerminen 1797, § 89 s 134, 4:o 341, VöSB. 133
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=