och övertygelse, utan för deras samhällsskadlighets skull. Staten kunde ju inte bestå utan religion. Beträffande skilda religionsuppfattningar i staten måste regeringen sörja för, att dessa är förnuftiga och ej samhällsskadliga. Den kan således ej tillåta någon, som på grund av sin religionsuppfattning vägrar krigstjänst, arbete eller hyser en för staten skadlig vippfattning om äktenskapet. Utifrån dessa bedömningar uppstår tre olika slag av rättslig ställning för kyrkor i staten. De kan vara antingen pressae, toleratae eller dominantes. Till pressa hör t ex kväkare, vilka hyser en samhällsfarlig uppfattning om krigstjänst. Genom de två övriga typerna garanteras, att tvång ej förekommer i religionen. Ingen tvingas att byta religion, vilket också endast skulle alstra skrymtare.^^ Det kan således enligt Neikters föreläsningar finnas flera religionsuppfattningar i en stat. Härav följer likväl ej, att samvetsfriheten sträckes ända därhän, ”att man får säga, än mindre göra vad man vill”. Staten har rätt att här sätta upp gränser, och dessa gränser måste bestämmas utifrån kravet på statens säkerhet. De praktiska konsekvenserna Neikter drar i sina föreläsningar är, att anabaptister och kv^äkare ej kan accepteras i en stat. De förra vägrar erkänna den lagliga överheten och betala skatt, de senare vägrar krigstjänst. För övrigt bör i staten tolereras alla religioner som, oaktat de är stridande mot den allmänt antagna religionen i landet, ej stör statens lugn och säkerhet.^^ Dessa problem behandlas också utförligt i en dissertation under Neikters presidium 1788 med titeln De tolerantia div'ersarum religionum.^O Också denna avhandling betonade religionen som basen för medborgarnas dygdiga och rättfärdiga handlande. Bedömd vitifrån detta måste religionen anses vara nödvändig. Det för toleransfrågan viktiga i denna avhandling är emellertid, att den ej anser det vara absolut nödvändigt för människor att organisera sig i kyrkosamfund. Även utanför dessa kan människors gudsdyrkan fungera. Denna sats kan sedan tas som utgångspunkt för en religiös motivering av toleransen.^i Visserligen hade det varit för staten bäst, om alla medborgare hyste samma religionsuppfattning, men detta är något man mer kan hoppas på än förvänta.22 I dissertationen uttryckcs därefter sanuna syn på toleransfrågan för främmande trosbekännare som i Neikters föreläsningar. .A.lla de som lever lugnt i staten och ej förorsakar denna någon skada både kan och bör accepteras av denna.23 Tre olika typer av kyrkosamfund kan uppstå i staten. Dels dominan17 Se ovan s 92. 18 Collegium i Statisriquen. Enligt Herr Professoren Neikters föreläsningar. Ähr 1793, s 19 ff, 100 ff, \V 173, UUB. 19 Ibm. 20 Dissertationen har tidigare berörts av Annerstedt 3:2, 1914 s 290, som dock har missuppfattat ifrågavarande parti samt av Göransson 1964 s 92. 21 Neikter-Soilander, De tolerantia diversarum religionum, 1788 § 3 s 8. 22 Nihil sane optabilius foret, quam si omnes homines iisdem de Deo deque cultu Divino opinionibus, in unam religionem conspirarent, sed hoc optare magis quam expectare possumus”. Ibm § 4 s 11. Göransson 1964 s 92 not 80. 23 Ibm § 4 s 12 f. 131
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=