Innan man nått fram till denna tolerans är det intet som hindrar, att enstaka människor, som hyser åsikter i religionen, som kanske ej är nyttiga för staten, likväl får tillträde till denna och där även rätt att dyrka Gud enligt sin religionsuppfattning. Detta gäller med det förbehållet, att de ej företar sig något, som är direkt skadligt för statens säkerhet.^ Tolerans mellan skilda religioner i en stat är således enligt avhandlingen synnerligen nyttig för denna. Detta är en sanning, som också innevarande sekel uppmärksammat och denna tanke har börjat avgå med segern i de flesta länder. Många stater har redan skördat frukterna härav. Det är därför förvånansvärt, att inte fler folk tidigare varit övertygade om att en nyttig frihet leder till stora framsteg. Numera, avslutar avhandlingen, har religionsfriheten haft framgång jämväl i de kristna kyrkorna.i® Också inom de teologiska fakulteterna vann denna alltmer vidgade tolerans gensvar. 1788 ventilerades under presidium av dåvarande e o professorn, teologie adjunkten vid Lunds universitet Samuel Lemchen en dissertation, som förordar en vidsträckt tolerans för främmande religionsbekärmare. Dissertationen bär titeln De tolerantia religionum juribus principis conveniente.il Ovan har visats, att Lemchen i sin tidigare undervisning gav uttryck åt en naturrättsligt präglad uppfattning av staten och dennas uppkomst.12 Föreliggande dissertation under hans presidium 1788 tar också sin utgångspunkt i en naturrättslig uppfattning av staten som uppkommen genom fördrag. Inomstaten finns vidare olika slag av ”societates minoras”, som har stor betydelse för staten. Främst bland dessa societeter i staten är kyrkan, dvs den societas, somär inrättad för religionens skull. På grund av den betydelse kyrkan har för staten, har överheten vissa rättigheter kring kyrkans verksamhet, ”circa sacra”. Utövningen av dessa rättigheter måste ske på så sätt, att individens samvetsfrihet ej kränkes.l^ Denna naturrättsligt orienterade syn på staten och kyrkan och detta betonande av samvetsfrihetens princip, i vilken även innefattas tanken på religionens oförenlighet med tvång, resulterar i en vidsträckt tolerans för främmande trosbekännare. Staten både kan och bör bevilja dessa rätt till offentlig religionsutövning. Den enda begränsningen för denna religionsfrihet är det statsrationellt motiverade kravet på statens lugn och säkerhet. Om i religionen avvikande ej företar sig något, som strider mot övriga medborgares rätt i staten, har över- 9Ibm § 4 s 8. 10 Ibm § 6 s 11. Som exempel på att även den romersk-katolska kyrkan börjat visa en tolerant inställning anföres ett brev från biskopen i Königgrätz i östra Böhmen till samtliga präster i sitt stift 1781 med anledning av toleranspatentet samma år. Detta brev publicerades i svensk översättning i Stockholmsposten nr 104, 1782. 11 Respondenten P A Thalin (1760—1844) hade inskrivits vid Lunds univ 1779, prvd 1782 och återvänt till akademin 1787 för att disputera. Han blev sedermera kh i Vetlanda. Till sin teologiska åskådning var han utpräglad neolog. Virdestam 6, 1932 s 265 f. 12 Ovan s 44 ff. 13 Lemchen-Thalin, De tolerantia religionum juribus principis conveniente, 1788 § 1 s 2 f. 9 — Stat, religiotj, kyrka 129
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=