ponderade för förra delen av den av honcxn själv författade avhandlingen under Sleincours presidium. Denna förra del v^ar även tillägnad bl a fadern.^ I den förra delen av avhandlingen framhålles inledningsvis, att det ofta påståtts, att det bästa för en stat vore, att enhet i religionen rådde. Mot denna syn framhålles, att t ex England, Nederländerna och Preussen blomstrat, trots att dessa länder tillåtit flera religioner offentlig utövning. Ä andra sidan visas med exemp>el från Portugal, Spanien och Frankrike, vilken skada dessa länder tillfogats genom att ej ha en sådan tolerans. Tolerans går därför att förena med en stats krav på allmän säkerhet och medför i stället, att stater ofta vunnit betydande fördelar genom toleransen.^ Denna förra del av avhandlingen visar därefter de humanitära skäl, ”principia humanitatis”, som talar för toleransen. Det finns vissa grundläggande principer, framhåller avhandlingen, som är förknippade med allt mänskligt liv. Dessa är ”libertas” och "ratio’'. Staten har inte rätt att förtrampa dessa med sina lagar och straffåtgärder. En i religionen awikande kan därför aldrig straffas. Människans samvete kan ej kränkas eller dömas. Att döma häröver hör endast Gud till. Som stöd för denna uppfattning hänvisas till Voltaire, som därför enligt avhandlingen bör prisas.® Den andra delen av avhandlingen, ventilerad 1782, visar "ex publicae utilitatis” toleransens nytta för staten. I denna del kommer de statsrationellt motiverade kraven klart till uttryck. Ur två synpunkter är toleransen nyttig för staten. Dels förjagar den oroligheter och skadligheter, som är förbundna med en skadlig förföljelseiver, dels kan genom denna en ökning av immigrationen ske och invånarnas antal ökas, vilket i sin tur gynnar och förstärker de nödvändiga förutsättningarna, vilka stödjer och gör livet ändamålsenligt.'^ V^ad beträffar det sista motivet kommer staten genom att erbjuda religionsfrihet att draga till sig förföljda trosbekännare och öppna för dem en säker tillflyktsort undan förföljeisen. Härigenom ökas medborgarnas antal och handeln vidgas genom skickliga och dugliga människor, som kommer till landet för förföljelsens skull. Dessa medför tillika sina förmögenheter, och genom deras yrkesskicklighet och flit gagnas också jordbruket. Allt detta gagnar staten.® 4 A G Beyer (1757—1816) hade inskrivits vid Uppsala univ 1775, prvd 1785 och sedermera kh i Gällstad, Göteborgs stift. Skarstedt 1948 s 201. 5 Sleincour-Beyer 1, 1779 § 2 ff s 6 ff. 6 Ibm § 11 s 19. Om hänvisning till Voltaire i denna fråga se Boberg 1951 s 35 f, Hessler 1956 s 31 ff. Lenhammar 1966 s 155 ff, Rehnberg 1966 s 19, 23, 142. Voltaireintresset blommade upp i Sverige i samband med dennes död. Se härtill Rehnberg 1966 s 19 och där anförd litteratur. I del två av föreliggande dissertation § 2 s 6 finns även en direkt hänvisning till Histoire universelle de Voltaire & memoires de Mad. de Maintenon. 7 ”Duplex autem in primis a tolerata sacrorum diversitate in rempublicam redundat utilitas: tum quod motus & calamitatcs, malignum persecutionis spiritum comitantes, exterminat, tum quod, aucto per liberiores immigrationes civium atque incolarum numero, artes & facultates ad vitae sustentationem & commoditatem necessarias fovet atque amplificat”. Sleincour-Beyer 2, 1782 § 2 s 5. 8 Ibm § 3 s 6 t. 128
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=