något restriktiv syn. Det hästa lör ett land \ore. lieter det liär, att endast en religion fanns i landet. Detta skulle bäst främja staten. Som stöd härför kan även i dissertationer på 1770-talet hänvisas till RF 1720 och KF 1720 § 1, men omedelbart tillfogas, att flera religioners utövning bör tillåtas för handels och hantv'erks skull eller andra för staten nyttiga inrättningar. Liksom i Nelanders och många andras undervisning betonas även i dessa avhandlingar, att skiljaktighet i religionen ej i och för sig är skadlig för staten. Tvärtom kan ges exempel från många länder, där skiljaktigheten ej medfört någon skada. Förhållandena i andra länder visar också, att tomden romerska kyrkans trosbekännare kan beviljas rätt till offentlig utövning av sin religion utan fara för landet. Lb- statens synpunkt sett och som en politisk tolerans kan således flera religioner finnas i en stat. Denna tolerans måste dock hållas inom de gränser som statsändamålets krav uppställer. Inom ramen för detta behöver skiljaktigheter ej nedtystas, ej heller är en återgång till religionsenhet nödvändig.2 1 Dessa synpunkter accentueras ytterligare i en avhandling, ventilerad i två omgångar 1779 och 1782. Redan i avhandlingens titel ”De tolerantia diversitatis religionum in civitate ex principiis humanitatis et publicae utilitatis adserta”, uttryckes med utomordentlig klarhet de humanitära och rationalistiska motiven för religionstoleransen. Avhandlingen \ ar författad av respondenten AG Beyer, son till den kände lektorn och ivrige svvedenborganhängaren Gabriel Beyer. Denne hade som domkapitelsledamot att ta ställning till frågan om Swedenborgs skrifter. Själv författare till swedenborgianskt präglade skrifter hade Gabriel Beyer kommit i konflikt med den teologiska censuren. Målet mot Beyer kom upp i Göta hovrätt 1771. varefter det nedlades först 1778. Beyer sökte därefter få full upprättelse såsom ledamot av Göteborgs domkapitel. Denna fråga hann likväl aldrig av^göras. då Beyer avled i september 1779.^ Sonen A G Beyer var således redan från barndomshemmet genom faderns konflikt med såväl kämnärsrätten i Göteborg som Göta hovrätt väl bekant med problemkomplexet religionsenhet och religionsfrihet, då han i juni 1779 resSlcincour-Dillncr, De cura principis circa custodiam religionis, 1776 § 2 s 5. 2 Förutom i föregående not anförd dissertation se även Sleincour-Rissler, De constitutione et indole partium philosophiae practice 2, 1769 § 12 s 37 ff, SleincourBöttiger, Damna superstitionis in republica sistens, 1776 § 1 et passim, SleincourCraelius, De certis felicis vel inlelicis reipublicae indieiis, 1776 § 1 s 7, SleincourEdenmarck, De offieiis civium erga dissentientes in religione, 1778 § 2 ff s 4 ff. 3 Målet mot Gabriel Beyer är utförligt behandlat i Lenhammar 1966 s 41 ff, 49 ff, 73 ff. Det kan även tillfogas, att Gabriel Bcyer under sin studenttid vid Uppsala universitet 1746 var preses vid en disputationsakt i Göteborgs nation, där tanken förfäktades att tankefrihet i religionsfrågor utan risk för ett land kunde tillåtas. Som extra opponent vid detta tillfälle framträdde Erik Lamberg, sedermera Beyers överordnade såsom stiftchef i Göteborgs stift. Lamberg hade som sådan att direkt ta ställning till domkapitelsledamoten Beyers swedenborgianism. Om disputationsakten 1746 se Lindroth 1967 s 27. 1 127
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=