baptister, kväkare och ateister. Beträffande de senare har Locke i sitt brev oin tolerans och Noodt i sin oration om Religionen såsom ifrån allt tvingande välde fri^^ påstått, att då man ej kunnat visa på något annat brott hos dessa, borde de kunna i kraft a\^ alla människor tillkommande tanke- och samvetsfrihet kunna tålas i en stat. Men de flesta har påstått, att de som skadliga för all religion ej borde tålas. I synnerhet har också judarna råkat illa ut och blivit förföljda. ”1 vår tid" har man emellertid bytt tänkesätt så "att tolerance blivit såsom ett närvarande tids kännemärke. Orsaken till ett så förändrat tänkesätt har varit, att man å en sida fått mera ljus och övertygelse om tolerans både billighet och nytta, och å en annan av erfarenheten blivit övertygad, icke allenast att flera religioner uti en stat utan dess förfång kunna tålas, utan ock att tänkesätt och läresatser kunna givas, som, fastän de i sig själva här åt leda, likväl igenom visa författningar kunna hindras att bliva på stat och regering värkande”. Med utgångspunkt från statsändamålets krav å ena sidan och individens samvetsfrihet å andra sidan framför Nelander både humanitära och rationalistiska motiveringar för toleransen. Denna är "både billig och nyttig". I anslutning till Böhmer^" framhåller han, att tolerans är den minsta grad av' den kärlek naturen stiftat bland människor och det kännemärke, varigenom man skiljer barbarer från dem som berömma sig av bättre seder. Tolerans är därför en skyldighet, som ålägges människan av naturens lag. Därför är den "billig”. Men den är vidare nyttig, då den befrämjar handel och i detta avseende av de flesta ansedd såsom nödvändig. Numera lär därför ingen kunna sätta ifråga, framhåller Nelander, att flera religioner ej skidle kunna finnas i en stat utan att denna därav tog skada. Att stundom cn religion erhåller vissa förmåner framför andra behöver ej betyda, som Mendelssohn påstått®®, att ett band lägges på den enskilde individens samvetsfrihet.®® Samma förskjutning mot såväl rationalistiska som humanitära motiveringar för den politiska toleransen för främmande trosbekännare återfinnes även i dissertationer under presidiumav professorn i praktisk filosofi vid Uppsala universitet J P Sleincour. I de tidigare dissertationerna dominerar de rationalistiska motiven för toleransen. I de tidigare avhandlingarna finns också uttryckt en 95 Lockes brev om tolerans utkom 1689 men översattes till svenska först 1793. Se härom Hessler 1956 s 49 ff samt senast Staf 1969 s 11 ff, 19 f not 3. Att Lockes brev om tolerans ej haft det inflytande under förra hälften av 1700-talet i Sverige Staf velat göra gällande har p.ipekats av Normann i rec i STK 1970 s 197 ff samt av Göransson i KÄ 1970 s 85. Riktigheten av dessa påpekanden bestyrkes också av utvecklingen inom den akademiska undervisningen, där Lockes skrift om tolerans inte åberopades förrän under århundradets sista årtionden och dä dessutom förhållandevis sällan. \äd denna tidpunkt hade de tankar Locke hyste om toleransen dessutom blivit allmängods. 96 Ibm kap 15 § 59. 97 Böhmer, De cauta Judaorum tolerantia. 98 Mendelssohn, Jerusalem oder Liber religiöse Macht und Judentum, 1783 s 64 ff. 99 Nelander, Academiska Föreläsningar såsom Ukast til et Jus Ecclesiasticum Universale, kap 15 § 59, K 134, UUB. Se vidare nedan s 175 ff. 126
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=