gionsutövning. Den kan också vara offentlig. Den offentliga utövningen i sin tur kan vara av två slag. antingen "liberum" eller fri. eller också begränsad eller "simpliciter". Soin exempel på det senare nämnes den engelska och reformerta kyrkans bekännares rätt härtill genom förordningen 1741. Den rätt som här bestämdes innebar visserligen rätt till offentlig utövning av religionen. Men denna rätt var endast "simpliciter", då kyrkor fick byggas endast i stapelstäder och även här med vissa undantag. En fullständigt fri religionsutövning för främmande trosbekännare vill Colling däremot i sin undervisning ej förorda. "Independentia" är. när leligionsfi'iheten sti'äckes så långt, att all ordning försvinner i andliga och världsliga göromål. vilket inte kan tolereras.®^ I en särskild dissertation, ventilerad under Collings presidium 1781, samma år som I'omersk-katolska kyrkans bekännare fick en viss begränsad rätt till offentlig religionsutövning i landet, sker en grundlig genomgång av gällande religionsfrihetsbestämrnelser. I denna dissertation framhålles särskilt, att toleransen mellan olika religioner länge i Sverige var något misstänkt, då den ansågs förstöra religionens enhet och renhet. Detta visar också tidigare regeringsformer och konungaförsäkringar. Tolerans är emellertid nyttigt, vilket visas med den lyckliga effekt den haft för t ex Belgien. Vid 1779 års riksdag har likv^äl en vidgning av toleransen börjat diskuteras. En fullständigt fri religionsutövning kan dock vara tillåten endast för den evangelisk-lutherska kyrkans bekännare i Sverige. För en vidsträckt tolerans pläderade under sin nästan 40-åriga akademiska verksamhet professorn i naturrätt vad Lunds universitet Johan Nelander. Professuren innehade han under perioden 1743—1782. Tiden sammanfaller delvis med både NehiTnan-Ehrenstråles och Collings läraiverksamhet. I förhållande till den förre, som fasthöll vid en äldre, mer restriktiv inställning i toleransfrågan, visar Nelanders undervisning en utveckling mot en allt större förståelse för främmande trosbekännares rätt till offentlig utövming av sin religion. Också 86 85 Annotata öfwcr Swenska Jus publicum efter Hr. Secr. Kollings föreläsningar A° 1753 s 16 f, B 351:2, KB, Kort begrepp om Lagars åtskilliga art och beskaffenhet föreläst av Prof. Lars .foh. Colling år 1754 s 16, 4:o 165, VöSB, Herr professor Lars J. Collings föreläsningar öfwer Jur publicum partieulare . . . 1756, Scctio prima, kap 2, Nordin 1414, UUB, Jus publicum & ecclesiasticum, 1783 § 18 ff, Jus ecclestiasticum, 1783 s 6 ff, B 371 b, KB. 86 Colling-Bergenholtz, De differentia inter e.xercitium religionis publicum et liberum, 1781 passim. Respondenten S Beyerholtz (1732—1816) hade inskrivits vid Lunds univ 1772, jur ex 1781, kanslist i kammarkollegium 1789 och notarie där 1808—11. Sjöström 1922 s 166. Även i M Calonius egenhändiga manuskript Praelectioncs in jurisprudentiam ecclesiasticam, kap 4§llsll6ff, Bla, HUB, finns en liknande genomgång av gällande rcligionslagstiftning och också en relativt utförlig behandling av Liljencrantz och Chydenius agerande för en utökning a\' religionsfriheten vid 1779 års riksdag men också omnämnande av O Celsius argumentering mot denna vidgning. Volymen i HUB utgör Calonius egenhändiga manuskript frän föreläsningarna i kyrkorätt 1784 och omfattar sammanlagt 715 sidor i folio format. Calonius föreläste över jus ecclesiasticum 1782, 1784 o 1791 vid Äbo univ. Se härtill Wrede 1917 s 171 ff. Om Calonius kyrkorätt se nedan kap 3. 122
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=