Denna alltmer positiva inställning till tolerans för främmande trosbekännare var emellertid ingalunda allenarådande inom den svenska akademiska undervisningen. Långt in på 1760-talet bröt sig fortfarande en äldre, mer restriktiv inställning mot en nyare, mer tolerant. Den främste företrädaren för den restriktiva inställningen är professor kalsenianus Nils Wallerius. Innehavaren av den kalsenianska professuren skulle enligt bekräftelsebrevet 1754 bl a ha till uppgift att vederlägga fritänkares, ateisters, naturalisters, deisters och andra dylikas villfarelser. Inrättandet av denna professur var ett viktigt led i prästeståndets kamp mot fritänkeri och indifferentism. Den förste innehavaren var Nils Wallerius, som beklädde professuren under åren 1755—1764. De dissertationer, som ventilerades under hans presidium, motsvarade även \’äl intentionen bakom inrättandet av professuren.®® Naturligt nog behandlar dissertationerna i första hand frågan om bekännelseförpliktelsen för svenska medborgare till landets religion. Denna fråga inbegreps i intentionerna bakom den kalsenianska professuren och skall behandlas i det följande avsnittet. Men också religionstoleransen för utlänningar beröres. I dissertationerna under Wallerius presidium framhålles i denna del av toleransfrågan, att det ej är lämpligt, att de som avviker i religionen erhåller rätt till offentlig utövning av sin religion med egna präster och lärare. I synnerhet om de avvikande religionsbekännarna är talrika gäller, att en fri religionsutövning för dem ej utan skada för staten kan tillåtas. En fast och beständig lycksalighet i staten kan endast uppnås genom fasthållandet vid den sanna religionen, varför en överhet, angelägen om sin stats räddning, bör vårda sig omdenna religion.överheten har därför rätt att förhindra en religionsutövning, som är stridande med den sanna religionen och har i analogi härmed å andra sidan ej rätt att i staten vare sig tillåta eller främja en falsk religionsutövning som är mot både den sanna religionen och mot medborgarnas v^älgång.®^ Tämligen ensamstående i den akademiska undervisningen vid denna tid är likväl dessa uttryck för en restriktiv syn på främmande trosbekännares rätt till bring rekommenderar för att locka in utlänningar är religionsfrihet, borgerlig frihet, premier, asylrätt. 80 Om den kalsenianska professurens inrättande samt Nils Wallerius kristendomsförsvar se Normann 1963 s 87 ff och där anförd litteratur, Frängsmyr 1972 s 188 ff. 81 ”Si dissensus est talis, ut ipsam fidei infringat genesin, liberum hujus exercitium, sine damno Civium non posse concedi, luce solis est clarius. Qvumque nulla stabilis & perpetua felicitas in civitate, nisi sub vera gloriae divinae manifestatione subordinata, possit obtineri, Princeps de salute suae civitatis sollicitus, ea imprimis, quibus gloria Dei omnium maxime illustretur, debet curare; ”Wallerius-Friman, An in religione dissentientes in eodem coetu sint tolerandi?, 1764 § 7 s 13. Respondenten A A Friman (1740—1792) inskriven vid Uppsala univ 1761, mag 1767. Informator. Lundqvist 2, 1953—69 s 215. 82 ”Habent imperantes jus prohibendi religionis exercitium, verae religioni inimicum, non vero stabiliendi vel permittendi falsae religionis exercitium, gloriae divinae manifestation! & verae civium subditorum saluti adversum”. Ibm § 8 s 15. Se härtill även Wallerius-Salenius, De periculosa cultus Dei publico commutatione in privatum, 1761 § 6 s 15. 120
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=