frihetsförordningen 1741 för reformerta trosbekännare utfärdades, var prästerna likaledes ’’högeligen mot” detta. Också vid Lunds universitet framträder i den akademiska undervisningen under 1750-talet de merkantila motiven för religionsfriheten. Framför allt har historikern Sven Lagerbring anknutit till dessa motiv. Lhgångspunkten för denne är, att religionsfrihetsfrågan kan appliceras dels på den privata gudsdyrkan, dels på den offentliga eller publika. Den förra kan aldrig betagas någon människa, då ingen kan hindras att inom sig tänka vad hon vill. Den publika religionsfriheten innebär, att man har rätt att med sammankomster och ceremonier ådagalägga sin religionsuppfattning. Frågan gäller här för Lagerbring i synnerhet inflyttade utlänningars rätt härtill. Med exempel från Preussen och Holland visas vilken betydelse för landet en fri religionsutövning för dessa medför. Ä\ en i Sverige har man nu enligt Lagerbring insett nyttan härav. 1724 och 1741 års förordningar för reformerta religionsbekännare visar detta. En vidgad religionsfrihet innebär för Lagerbring ett bland flera andra sätt att få in dugliga utlänningar i landet och på så sätt främja dettas utveckling. De statsrationella motiven spelar den avgörande rollen för Lagerbring. Ur statsnyttosynpunkten skjutes de merkantila skälen för en vidgad tolerans i förgrunden. Samtidigt polemiserar han liksom Celsius tidigare gjort mot prästeståndets agerande i religionsfrihetsfrågan. Ståndet hade bl a vid 1755/56 års riksdag hävdat, att religionsfrihetsfrågan nära angick "prästeståndets” privilegier.’^^ Lagerbring lämnar i sina föreläsningar åt vars och ens bedömning, huruvida det kan vara ett stånds privilegiefråga, vilken religion som är i landet.^® 77 Ibin s 93 ff. Om Celsius agerande såsom ledamot av prästeståndet vid 1778/79 års riksdag mot en ut^ idgning av religionstoleransen se Levin 1896 s 114 f, Palmquist 1954 s 77, Hessler 1956 s 33 ff. Vid samma riksdag yttrade han sig också i frågan om dödsstraffets inskränkande, varvid han argumenterade för dettas bevarande inte endast med hänvisning till den mosaiska rättens giltighet utan även framförde dödsstraffets rättspolitiskt nyttiga effekt. Anners 1965 s 285 ff. Anners förmodande, att Celsius torde ha tagit intryck av upplysningsfilosofernas argumentation torde av föregående framställning klart framgå. Redan på 1740-talet föreläste ju Celsius som professor i historia utilrån en rent naturrättsligr präglad statsuppfattning och pläderade härvid för en vidgad religionsfrihet. Som biskop och ledamot av prästeståndet däremot företrädde han en motsatt uppfattning 20 år senare. Om de främmande religionsbekännarna under 1690-talet och prästernas strävanden att bevara religionsenhctcn se Staf 1966 s 34 ff. Dessas antal i Stockholm på 1690-talet har av Staf beräknats till omkr 600. Ibm s 60. 78 Om prästeståndets an^■ändande av efetta argument vid riksdagen 1755—56 se Normann 1963 s 110 f. Också avvisade prästeståndet vid samma riksdag de merkantila skälen. 79 Notitia specialis Regni Sveciac eller Swea Rikes Statskunskap, avd 1 kap 3, avd 2 kap 5, avd 3 kap 4, LUB, Notitia Specialis Regni Svcciae eller Sweriges Rikes Staats-kundskap. Författad af Sven Bring. Anno 1757, avd 1 kap 3 s 16, avd 2 kap 5 s 142 f, avd 3 kap 4, C:VII.b.27, De la Gardie, LUB, Notitia Specialis Regni Svccia eller Svea Rikes Stats kundskap författad af Sv. Bring, avd 2 kap 5, avd 3 kap 4, LUB, Lagerbring, Politica Rcgni Svcciae eller Svänska Statsklokheten föreläst af . . . Swen Bring vårterminen 1759, kap 1, Be 17, VäSB. De medel Lager119
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=