vistas i landet. För att undvika dels att religionsenheten försvagas, dels att samvetsfriheten kränkes, bör överheten i frågan om tolerans ”inter Schyllam & Charybdin medius navigare”, ett uttryck, som väl motsvarar Ihres framställning i föreläsningarna. Enligt avhandlingarna finns det exempel på stater som blomstrat och tillåtit religionsfrihet. Detta betyder ej, att religionsfriheten är orsaken till detta. I regel är det bäst, att inv'ånarna i ett land hyser samma åsikter i religionen. De främmande trosbekännare som finns i landet och här utför stor nytta tillåtes likväl utövning av sin religion i enlighet med 1741 års förordning. Önskvärdheten av en utökning av denna tolerans finns dock ej uttr)ckt i avhandlingarna. Övriga främmande religionsbekännare har sin religionstolerans på så sätt, att de få utöva sin religion privat och i stillhet. I bedömningen av religionstoleransen måste en avvägning ske utifrån statsintresset mellan religionsenhet, krävd a\' statsrationella skäl, och en begränsad religionsfrihet, även den krävd av statsrationella skäl. Här bör överheten manövrera mellan Scylla och Chaiybdis. Som exempel på trosbekännare, som ej bör tålas i staten nämnes särskilt romersk-katolska bekännare, anabaptister, ”fanatici” och kväkare."^2 Helt entydig är emellertid ej inställningen till toleransfrågan i dissertationerna under Ihres presidium. I en avhandling, ventilerad 1758 med titeln De tolerantia religionum’^^ betonas starkare de fördelar ett land kan uppnå, som beV iljar offentlig religionsutövning åt flera religionsbekännare. Liksomi Ihres föreläsningar betonas även i denna dissertation, att det enbart var politiska skäl, som ledde till utdrivandet av hugenotterna i Frankrike. Religionsfrihetsfrågan berörs därför ej av de exempel på oenighet i olika stater, vilken oenighet ansetts ha uppkommit ur skilda religionsuppfattningar. Ej heller är det sant, att en skadlig indifferentism uppkommer genom diversitas religionum. Tvärtom kan 72 Utförligast i Ihre-Adlerberg, De necessitate concordiae in societate civili, 1749 kap 3 § 8, Ihre-Mozelius, De malo indifferentismi religionum in republica, 1751 kap 1 passim. För frågan om romersk-katolska kyrkans bekännare hänvisar dissertationen till manuskript över Nchrmans jus publicum samt till Pufendorfs De concordia verae politicac cum religione Christiana, 1676 § 15. Framställningen om kalvenisters, anabaptisters, kväkares och zinzendorffianers skadlighet för staten bygger i denna avhandling på H Kromayers Scrutinium religionum tum falsarum tum unice verae disputatio 5—9, 1681 samt J G Walchs Bedencken von der Beschaffenheit der Herrnhutische Seete, utg av ] Ph Fresenius, i dess svenska utgåva, verkställd av komministern i Stockholm Johan Kumblaeus, 1749 s 249 ff. Denna bok rekommenderas av prästetständet i dess cirkulärbrev från 1755—56 års riksdag. Se härtill Normann 1952 s 165 not 90, s 354. Ihre-Helsing, De jure civitatis circa haereses, 1755 § 13 s 13 ff samt passim, Ihre-Sunborn, De jure principis exigendi juramentum religionis, 1757 § 7 s 10 ff, Ihre-Carleson, Qua principia theoretica in praxi politices non sufficere demonstrator, 1764 § 11 s 11 f. 73 Respondenten N J Yckenberg (1730—1794) hade inskrivits vid Uppsala univ 1749, disputerade för Ihre 1751 (De officio hominis circa res inanimatas) samt 1758 på föreliggande gradualavhandling. Han blev prvd följande år och sedermera kh i Rappestad o Sjögestad, Linköpings stift. Riksdagsman 1792. Om honom se Oden 1902, Westerlund-Setterdahl-Meurling 4, 1933 s 527 ff. 117
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=