lugnet i kyrkan eller staten, utan lever i stillhet och fredligt. Den överhet däremot, som genom”bedrägliga skäl” mottager ”haereticos” innanför rikets gränser och där tillåter dessa offentlig religionsutövning, syns knappast vara klokare än den, som är beredd att släppa innanför sina dörrar en person, som är smittad med pest.^^ Samma avvisande ståndpunkt till en vidgad religionstolerans återfinnes även i en annan dissertation ventilerad några månader senare samma år. Också i denna understrykes starkt, att eftersom religionen är samhällets grundval och sammanhållande band, bör man tillse, att endast den sanna och ej en falsk religion blomstrar i landet. Mot samvetet försyndar sig därför allvarligt den överhet, som med fara och skada för den sanna religionen inför eller låter införa diversitas religionum i staten och värnar om olika religioner utan åtskillnad.®® Också i andra dissertationer, ventilerade under olika praesides, bekräftas den åtstramning i religionsfrihetsfrågan, som markerats genom 1734 års lag MBoch 1735 års religionsstadga. Som exempel härpå kan anföras en dissertation ventilerad vid Lunds universitet under presidiumav Lars Dahlman. På sedvanligt sätt startar även denna avhandling i tesen om enighet i religionen som den första och kraftigaste grundvalen för staten, vilket också bestyrkes med direkta citat från RF 1720 § 1.®^ Likväl tålas även de i staten, som ej är förpliktade att bekänna landets religion. Främmande religionsbekännare tillåtes i landet i synnerhet ”praesertim” om de med förmögenheter, kunskap och flit förmår bidraga till landets blomstring; uttryck, som klart belyser de statsrationella aspekterna på religionsfrihetsfrågan och de merkantila motiv'ens betydelse för denna.®2 Likväl är det enligt dissertationen svårt att påstå, att alla religioner utan åtskillnad skall tillåtas offentlig religionsutövning i landet. Framför allt bör 49 Ibm § 25 s 51 ff. Denna synpunkt stödes även med hänvisning till Acta promotionis doctoralis Upsaliae 23/2 1732. Vid denna doktorspromotion hade dåvarande poeseos professorn, sedermera ärkebiskopen M Beronius framställt doktorsfrågan: ”De tolerantia inter cvangelicos”. Beronius var även orator vid universitetets hundraårsfirande av Gustav Adolfs död 6/11 samma år. Beronius tal har ej kunnat återfinnas. Om honom se SBL 4, 1924, Olsson 1, 1951 s 65 ff, Normann 1963 passim. 50 ”Religio fundamentum ac vinculum societatis est: hinc summopere studendum, ut una illa vera & non fucata floreat. Contra conscientiam igitur graviter peccat Politicus, qui confusionem ac diversitatem religionum, cum periculo 8c detrimento religionis verae, in Rempubl. introducit, vel introducendam curat, eamque promiscue tolerandam esse tuetur”. Grönvall-Näsman, De conscientiae cura politico digna, 1737 tes 6 s 10. Ytterligare belägg härför finns även i Grönvall-Fellenius, De christianismo, verae politicae non adverso, 1743 § 3 s 7. 51 Dahlman-Koraen, De concordia imperii & sacerdotii in statu civili, 1738 § 4 s 4 f. För detta åberopas även J F Buddeus, De concordia religionis christianae statusque civilis samt skrifter av J W Jäger i samma ämne. 52 ”Haec autem non impediunt, quo minus, qui iisdem libris Symbolicis non sunt constricti, in regno tolerentur, quamdiu nihil contra religionem, vel ipsum imperium, doctrina aliisque coeptis moliuntur; praesertim si opibus, artibus & industria aliquid ad floridum regni statum conferre valeant”. Ibm § 21 s 30. 110
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=