religionsfrihet tillåtas invandrande utlänningar för handels och för andra för staten nyttiga ändamåls skull. Dessa bör tillåtas att utöva sin religion blott de lever i stillhet och utövar den privat och inom stängda portar. Men ett bättre sätt att öka den för hela samhället nyttiga handeln och det nyttiga hantverket hade varit att genom utbildning och premier stimulera ”landets egna barn” till att bedriva dessa. Denna väg leder till samma för staten nyttiga mål som att inkalla främmande trosbekännare men har den fördelen, att staten ej ”besmittas” av främmande seder. Det är därmed ej fråga om, att avhandlingen skulle plädera för en utvidgning av rätten till offentlig religionsutövning för främmande religionsbekännare. Dessas religionsutövning bör ej ske offentligt utan privat och inom stängda dörrar. Denna form av tillåten religionsfrihet är däremot ej skadlig för staten. En liknande sammankoppling mellan merkantila intressen och religionsfrihetsfrågan förekommer även i en avhandling författad några år senare av sedermera professorn i nationalekonomi Anders Berch. Avhandlingen bär titeln De felicitate patriae per oeconomiam promovendam och ventilerades 1731 under presidiumav professorn i astronomi Anders Celsius.^^ I dissertationen framhålles, att medan Frankrike lidit stor skada genom att förbjuda protestanternas utövning av sin religion har å andra sidan länder som Holland, England och Preussen genom sin religionsfrihet kunnat draga fördelar härav. Även Rysslands positiva inställning till religionsfriheten belyses i avhandlingen genom citat ur religionsfrihetsedikt från 1700-talets första år. Religionsfriheten uppfattas därmed i avhandlingen som ett medel att få länder att blomstra. Detta medel har visat sig mycket verksamt för andra nationers handel och hantverk, fortsätter framställningen. Huruvida det skulle vara ett välbetänkt medel även för Sverige lämnar författaren åt teologerna att noga överväga.^^ I synnerhet den sista synpunkten i denna avhandling var i polemiskt syfte riktad mot främst prästeståndet. Vid 1731 års riksdag hade borgarståndet gjort en överraskande framstöt om att fri religionsutövning måtte tillåtas i landet för manufakturernas upphjälpande. Prästeståndet å sin sida tillbakavisade med kraft detta förslag och framhöll, att det stred mot rikets fundamentallagar. Borgarståndets försök rann ut i sanden men kom att snart ånyo aktualise43 ”Hane libertatem peregrinis concederer non videtur Reip. esse perniciosum, modo quiete vivant & sacra sua privatim & clausis foribus peragunt:”. Ibm § 15 s 25. 44 Avhandlingen, som ventilerades i december månad, har tidigare behandlats av Sandberg 1949 s 102 f, som också insatt den i dess idéhistoriska sammanhang. Om Anders Berch som författare till dissertationen se Petander 1, 1912 s 53 ff, SBL 3, 1922 s 318 ff. Månaden efter det avhandlingen ventilerats blev Berch auskultant i kommerskollegium, där han senare var verksam en längre tid. 1741 blev han Sveriges förste professor i nationalekonomi eller jurisprudentiae, oeconomiae et commerciorum vid Uppsala univ med åliggande att föreläsa över fundamenterna till manufaktur- och kommercieförfattningarna. Om preses Anders Celsius Se SBL 8, 1929 s 266 ff, Frängsmyr 1972 s 64 ff. 45 Celsius-Berch 1731 § 25 s 26 f. Se härtill Sandberg 1949 s 102 f. 108
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=