varit till skada. Särskilt behandlas i huvudsaklig anknytning till Boeder de ”påviskas v'illfarelser” och skadliga inverkan på staten.^® Avhandlingen övergår därefter till att behandla problemet huruvida överheten bör g>nna endast en religion och bekämpa alla dem som omfattar därifrån skiljaktiga meningar. Naturligtvis är det enligt avhandlingen mest gagneligt för staten, om endast en religion råder. Inget kan vara ett mer sammanhållande band än enighet i religionen. En överhet bör därför gynna cn religion, nämligen den sanna och rätta religionen.^i Detta betyder likväl ej, att andra religioner ej kan tolereras. Skiljaktighet är i och för sig ej skadlig. Tvärtomfinns ej så få blomstrande länder, i vilka skiljaktiga religioner finns sida vid sida.22 Att så förhåller sig får dock ej tagas till utgångspunkt för att råda överheten att införa libertinism. Tv^ärtom bör den vinnlägga sig om att tillse, att alla håller sig till den rätta religionen. Därigenom förhindras, att oenighet uppstår. Skulle en dylik utbreda sig, bör öv^erheten skyndsamt utplåna denna oenighet och tillse, att de som sprider ”haeresis” hålles utanför landets gränser. Ingen kan heller neka till, att medborgare, som felar beträffande gudsdyrkan, kan för denna felaktighets skull avskiljas från landet.23 I en ett par år senare ventilerad avhandlingvid Uppsala universitet märks en förskjutning i frågeställningen på så sätt, att religionsfrihetsfrågans dubbla aspekt finns med. Frågan formuleras som gällande huruvida religionsfriheten är nyttig eller skadlig för staten. I denna formulering framkommer även klart religionsfrihetsfrågans statsrationella aspekter.24 Utifrån det allmänna synsättet om religionens fundamentala roll som det sammanhållande bandet i staten frågas, huruvida universitas religionum är ”v'el incommoda vel commoda”. Bäst hade varit, om alla medborgare hade hyst samma religionsuppfattning, då detta stärker föreningen mellan medborgarna inbördes och mellan dessa och överheten. Vilka oenigheter diversitas religionum kunnat leda till visas med exempel från utv'ecklingen i England, Belgien och Tyskland.23 Avhandlingen tar därefter upp deras åsikt som menat, att skiljaktighet i religionen varit nyttig för staten. Denna åsikt behandlas i nära anslutning till Schönborners framställning härav i dennes Politica, som gett flera exempel på att stater kunnat blomstra, även 20 Ibm § 3 f. Framställningen bygger här till stor del på Boeciers Annotationes de Passagio och Rechenbergs Dissertatio de prima expedit, anciata. Om Boeciers inflytande över den akademiska undervisningen i Sverige under karolinsk tid se Normann 1948 s 86, 94 samt ovan s 26 ff. 21 Ibm § 8. Framställningen är starkt beroende av Lipsius Politica bok 4 kap 2 f, som också direkt citeras. 22 ”Si dixeris religionis diversitatem caussam esse turbarum; respondemus non per se illud esse, verum per accidens; florentissima enim sunt regna non pauca, in quibus vigent diversae religiones”. Ibm § 8 s 14. 23 Ibm s 15. 24 Törner-Kenzelius, An diversitas religionum reipublicae expediat? 1719. 25 Ibm § 5 s 8 f. 102
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=