tillåta skiljaktighet än att på ett våldsamt sätt och med fara för att staten omkullkastas tvinga dem som har en annan religion. De vdllkor avhandlingen uppställer för att denna skiljaktighet skall kunna tolereras är, att ingen öppet ger uttryck åt blasfemi eller åsikter, somär skadliga för det allmänna lugnet. Religionsbekännare bör beflita sig om att bevara det allmänna och politiska lugnet och ej opponera sig mot överheten i det, som ej är emot den gudomliga lagen. Den grundläggande tanken i avhandlingen ommöjligheten att tillåta ”diversitas religionum” i staten är hämtad från Pufendorf. Denne hade i sitt arbete De habitu religionis christiane ad vitam civilem 1687 framhållit, att skiljaktighet i religionen i och för sig, ”per se”, ej var skadlig för staten. Det var därför ej nödvändigt, att alla medborgare tänkte lika i religiöst avseende. Skiljaktighet i religionen kunde likväl föranleda, att oro i staten uppkom. Detta berodde dock ej i och för sig på de skilda religionsuppfattningarna.^’^ Denna tanke hos Pufendorf kom under 1700-talets lopp att ständigt upprepas i den svenska akademiska undervisningen, oftast med direkta citat från Pufendorfs verk. Också i föreliggande avhandling under Upmarcks presidium 1708 understrykes, att ”diversitas religionum” varken förändrar eller i och för sig, ”per se”, stör statens lugn. Skiljaktigheten kan däremot bli skadlig, när någon under religionens täckmantel handlar på ett sätt som leder till statens förfång eller undergång.^® I huvudsak samma tankegångar återkommer i en senare dissertation under Upmarcks presidium 1716, samma år denne utnämndes till censor librorum. Utgångspunkten även i denna dissertation är satsen, att religionen är det mest sammanhållande bandet i staten. Om religionen toges bort, skulle förhållandet mellan medborgarna inbördes och mellan dessa och överheten skadas.^^ I avhandlingen ges därefter exempel från olika tider och folk, där ”zelus religionis” 15 ”Nam etsi omnibus modis Magistratui optandum est, ut in republ. religio non nisi una sit, eaq; vera & verbo Dei unice nixa, tamen si hujus voti compos fieri ncqveat, tolerandam potius religionum diversitatem judicamus, qvam violenter cum periculo status publici convellcndi tollendam.” Ibm s 14 f. 16 ”Tolerandam vero arbitramur certis observatis conditionibus; ut videlicet manifestas in Deum blasphemias non profiteatur: dogmata ad publicam & politicam paccm violandam comparata non habcat; confessores ejus studia sua ad publici & politici status conservationem dirigant, & in iis, qvae legi divinae non adversantur, Magistratui se non opponant”. Ibm s 15. 17 ”Praeterea ad tranquillitatem civitatis non absolute nccessarium est, ut omnes cives circa singula religionis capita consentiant; seu qvod codem rccidit, dissensus circa capita religionis per se non turbat quietem civitatis; sed intemperics ingeniorum, ambitio, gloriae & potentiac cupiditas, zelusque pravc temperatus; qvae ab isto dissensu ansam sumunt turbulcntiam suam expromendi”. Pufendorf, De habitu religionis christianac ad vitam civilem, 1687 § 49 s 164 f. Jfr Staf 1969 s 31. För att rätt återge innebörden i Pufendorfs tanke bör starkare än Staf gjort betonas, att Pufendorf starkt understryker, att skiljaktighet i religionen ej i och för sig ”per se” stör samhällets lugn, men att skiljaktigheten likväl kan föranleda att oro framkallas. 18 Upmarck-Planting 1708 s 15 f. 19 Upmarck-Bilmark, De pravo religionis zelo, 1716 § 2 s 2. 101
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=