RB 22

fande de senai'es rätt till fri religionsutövning upphävdes dock ej kravet på konfessionell tillhörighet till landets religion, ehuru en viss mildring av religionsbestämmelserna kom till ståndJ Jämsides med den debatt om religionsfriheten som pågick vid riksdagarna under 1700-taIet och som resulterade i en alltmer tolerant lagstiftning, behandlades olika sidor av religionsfrihetskomplexet i mycket stor utsträckning inom den akademiska undervisningen. Medan diskussionerna vid riksdagarna tidigare är väl kända, är kännedomen om den parallellt fortgående diskussionen inom universitetsundervisningen hittills mycket begränsad.® Den bör dock haft stor betydelse för opinionsbildningen, särskilt som både jurister och präster fick utbildning vid universiteten. Religionsfrihetsfrågorna för främmande trosbekännare och för ”landets egna barn” hör naturligtvis intimt samman. Som den följande framställningen kommer att visa, finns emellertid vissa skillnader i synen härpå, vilket gör det motiverat att behandla religionsfrihetsfrågorna för dessa olika grupper i staten var för sig. Härigenom vinnes även en viss överskådlighet i frågeställningarna. Först kommer sålunda att behandlas det tidigast aktualiserade kravet på en vidgning av inflyttade utlänningars rätt till offentlig utövning av sin religion och hur olika problem förknippade härmed framställdes i den svenska akademiska undervisningen. a. Dell restriktiva synen. Det naturrättsliga i själva statsuppfattningarna hade tidigt accentuerats inom den svenska akademiska undervåsningen. Ju starkare naturrätten vann insteg och betonades, ju mer brännande blev också religionsfrihetsfrågorna. Redan under envåldstiden började följaktligen dessa frågor att diskuteras med allt större intensitet vid rikets universitet. Härvid är att märka, att även utifrån en alltmer naturrättsligt präglad statsuppfattning, där man börjat bryta med den tidigare dominerande religiösa samhällssynen, kunde man komma fram till uppfattningen, att enhet i religionen var det för staten mest gagneliga. Under perioden fram till omkring 1740 kom denna tanke att dominera. Religionsenheten motiverades rent statsrationellt. Statsnyttan krävde, att enhet i religionen i'ådde. Den äldre upplysningstiden argumenterade utifrån statsrationella krav och motiv. Föi'st den senare upplysningsskolan argumenterade utifrån individens synpunkt och ökade därmed kravet på religionsfrihet.® Under det utgående 1600-talet och under 1700-talets första decennier möter denna statsrationellt motiverade religionsenhet på många ställen i den akademiska underväsningen. 1 en dissertation ventilerad 1697 under presidiumav Pu7 Se nedan s 137 f. 8 De viktigaste bidragen till denna sida av diskussionen om religionsfrihetsproblemen under 1700-taIet har lämnats av Normann 1948 s 48 ff, dens., 1963 s 15 ff, Sandström 1961 passim. 9 Om den äldre och senare upplysningsskolans argumenterande i straffrättsligt hänseende se Anners 1965 passim. 99

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=