ka håll. Utifrån pietistisk, naturrättslig och merkantil utgångspunkt kritiserades gällande religionslagstiftning. En begränsad religionsfrihet för främmande religio7isbekänna>e kom också till stånd 1724, då de reformerta hantverksarbetarna i Alingsås erhöll en begränsad religionsfrihet. 1741 vidgades denna att gälla alla bekännare av engelska och reformerta kyrkan, vilka fick rätt till offentlig religionsutövning. 1778/79 års riksdag, samma riksdag som beslöt om strafflagsreformen, behandlade och beslöt även i frågan om romersk-katolska trosbekännares religionsutövning. 1781 erhöll dessa rätt till offentlig utövning av sin religion i viss utsträckning och 1782 fick mosaiska trosbekännare en liknande, ehuru mer begränsad stadga.^ Inflyttade utlänningar av' främmande trosbekännelse erhöll således under 1700-talet en successivt vidgad rätt till offentlig religionsutövning i Sverige. Även rörande ”landets egna barn” skedde en uppmjukning mot en mer tolerant religionslagstiftning, markerad av de kungliga breven 1742, 1751 och 1762.4 Inte endast de merkantila skälen torde ha varit av avgörande betydelse för denna vidgning av religionsfriheten för främmande trosbekännare. En bidragande orsak var även de alltmer omfattade, naturrättsligt präglade stats- och kyrkobegreppen. 0\'an har visats, att själva statsuppfattningarna sekulariserades alltmer. Också uppfattningen om kyrkan förändrades i analogi med den förändrade synen på staten. Under upplysningstiden kom kyrkan att uppfattas som organiserad utifrån individerna och dessas gemensamma konsensusförklaring. Kyrkan uppfattades som en korporation av individer. Som en konsekvens härav uppluckrades tanken på kyrkans enhet och singularitet. En följd av denna förändrade syn blev i sin tur, att man alltmer betonade existensen av flera kyrkor. Därmed lades en ny grund också utifrån den förändrade kyrkouppfattningen för religionsfrihetsfrågorna. Genom erkännandet av flera kyrkor, begrundat i naturrättens nya kyrkobegrepp, växte en ny teoretisk förutsättning fram för en vidgning a\" religionsfriheten.^ Samtidigt härmed försköts betoningen av begreppet ”enighet i religionen” som det fundamentala för en stat från ”enighet” till själva ”religionen”. Kravet på enighet nedtonades. I stället fästes uppmärksamheten mer vid själva religionens betydelse för staten.® Tidigast och klarast märks dessa förskjutningar i religionsfrihetskomplexet i synen på främmande religionsbekännares rätt till utövning av sin religion. Något senare sker en motsvarande förskjutning, ehuru ej så starkt accentuerad, också i frågan omreligionsfriheten för ”landets egna barn”. Denna förskjutning betingas även den av' i stort sett samma teoretiska utgångspunkter. Beträf3 Förutom i föregående noter nämnd litteratur se även Valentin 1924 s 174 ff, Sandberg 1949 s 93 ff, Palmquist 1, 1955 s 76 ff, Staf 1969 s 83 ff. Om arbetet med strafflagsreformen se Anners 1965 s 269 ff. 4 Normann 1963 s 187 f, 200, Lenhammar 1966 s 29 ff samt nedan s 137 f. 5 Om denna förskjutning se Holmdahl 1, 1912 s 265 f, Holmdahl 2, 1919 s 173 ft samt nedan. 6 Se ovan kapitel 2 samt Normann 1963 s 109. 98
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=