kyrkan till för statens skull, men dessa befrämjar dock statens ändamål som nödvändiga ledare till sedlighet och religion. Med utgångspunkt från tanken att staten är uppkommen som en följd av en förnuftsfordran, inbegriper Boethius i denna tanke, att förnuftsbehovet av' religion och moralitet, vilka är oupplösligt förenade med varandra, skall kunna tillfredsställas inom staten. Dessa styrker statens rättstillstånd och är därför nödvändiga. Som en konsekvens av denna syn framhåller även Boethius lärares och prästers samhällsnyttiga funktion som handledare och folkuppfostrare i religion och moral, varför de också ses som statens ämbetsmän.®^ Också i skilda dissertationer upptages olika aspekter av' religionens funktion och betydelse för staten. I en avhandling ventilerad 1788 behandlas särskilt problemet om förhållandet mellan religion och ”virtus socialis”.®® Inledningsvis konstateras i denna avhandling, att religionen är nödvändig för att stödja ”virtus socialis”.®® Också för förbindelsen mellan överhet och undersåtar är religionen nyttig®®, liksom överhuvud religion och ”virtus socialis” är nyttiga för staten och dessa i förening nödvändiga för statens lyckliga fortbestånd.®i Samma problemställning återkommer i en senare avhandling ventilerad 1797 med titeln De necessario inter moralitatem et religionem nexu.®^ Religion och 86 86 ”Hvarken är Staten omedelbarligen för kyrkans skull, eller kan kyrkan anses omedelbarligen vara för Statens skull: men kyrkan är en nödvändig anstallt för ledning till sedlighet och Religion, hvilka utgöra den inre sinnesförfattning, som ehuru han egentligen är den enskilda människans angelägenhet, dock befrämjar Statens ändamål”. Boehtius 1799 s 214. 87 Ibm s 98 ff, 210 ff, 216 ff. För Boethius syn se Hessler 1956 s 110 ff, Göransson 1959 s 6, dens., 1964 s 90 ff, Ahrén 1964 s 47 f, Rehnberg 1966 s 194 ff, 271 f. För religionen som basen för sedligheten och moralen hos Boethius se särskilt Segerstedt 1937 s 178, 221 f, 231 f, 236 f. 88 Boethius-Rönquist, De conjunctione rcligionis cum virtute sociali 1, 1788. Avhandlingen var tillägnad prokanslern tör Uppsala univ, upplysningsteologen och ärkebiskopen Uno von Troil. Om von Troils syn på sambandet mellan religion och stat se Rehnberg 1966 s 90 f samt passim. Respondenten P A Rönquist, född 1765, hade inskrivits vid Uppsala univ 1781. 89 ”Religionem itaque ad stabiliendas virtutes sociales adeo esse necessariam, ut, ea sublata, tollatur omnis fere e terra in rem publicam pietas, quodque idem est, omnis vera constansque felicitas, nullum ne minimum quidem admittit dubium”. BoethiusRönquist 1788 § 1 s 6. 90 Ibm § 2 s 7—11. 91 ”Quid, quod optime comprobat haec ipsa Religionem inter & Virtutem Socialem conjunctio, turpiter errare atque humanae indoli contrariam prorsus fovere sententiam, qui florentioribus disciplinarum cultura aetatibus earn addunt in confirmanda societatis humanae vincula efficaciam, quae, sina ullo salutis publicae detrimento, divina Rcligionis ope vel maxime carere possit”. Ibm § 3 s 11. 92 Respondent var N O Kasteman (1769—1800), känd för sin kantianska ståndpunkt. Kasteman hade prästvigts 1795. Rehnberg 1966 s 319 ff har behandlat denna avhandling liksom även Kastemans egen dissertation De religione naturali moralitate subnixa, religionis revelatae fulcro, 1797. För biografiska upplysningar om KasteRehnberg 1966 s 319 not 14. man se 94
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=