RB 22

SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN I • • RATTSHISTORISKT BIBLIOTEK TJUGOANDRA BANDET A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM I DISTRIBUTION

t i

SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN

STAT — RELIGION — KYRKA ETT PROBLEMKOMPLEX I SVENSK AKADEMISK UNDERVISNING UNDER 1700-TALET av INGMAR BROHED Mit einer deutschen Zusammenfassung A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM I DISTRIBUTION

Klippan 1973 — Ljungbergs Boktryckeri AB

till Ulla och

INLEDNING Forskningsuppgiften Källmaterialet a. Det otryckta källmaterialet. Föreläsningsanteckningarnas källvärde b. Det tryckta källmaterialet. Dissertationerna och författarfrågan 1. 1 2 10 10 13 KAPITEL 1. STATSUPPFATTNINGARNA Inledning 1. DE NATURRÄTTSLIGT PRÄGL.ADE STATSUPPFATTNINGARNA. PROBLEMET OM ST.\TENS UPPKOMST OCH OM SAMHÄLLSFÖRDRAGET A. Debatten i internationell statsrättslig litteratur B. Debatten i svensk akademisk undervisning 1. Debattens upprinnelse och utveckling fram till mitten av 1700-talet 2. Debatten omkring 1750— omkring 1780 3. Utv^ecklingen under 1700-talets två sista decennier IL DEN POLITISKA MAKTENS BIBLISKA LEGITIMERING . . 18 20 20 24 24 36 47 61 KAPITEL 2. STAT OCH RELIGION RELIGIONENS POLITISKA FUNKTION I STATEN Den statsrättsliga och religionspolitiska doktrinen om religionen som vinculum reipublicae 2. Brytningen mellan äldre och nyare syn på 1760- och 1770-talen 3. Religion, moral, stat. Utveckling mot begreppet statsreligion . . IL RELIGIONSENHET OCH RELIGIONSFRIHET 1. Religionsfrihetsproblemet för främmande trosbekännarc a. Den restriktiva synen b. Brytningen mellan restriktiv och mer tolerant svn 1740— 1770 .' c. Den vidgade toleransen 2. Religionsfrihetsproblemet för svenska medborgare. Bekännelseförpliktelse och samvetsfrihet för ”landets egna barn” a. Den lagstadgade bekännelseförpliktelsen b. Problemet börjar fixeras på 1720-talet c. Distinktionen mellan att hysa och att sprida avvikande religionsuppfattningar. Perioden omkring 1730 till omkring 1770 d. Bekännelseförpliktelsen börjar ifrågasättas. Omkring 1780 till omkring 1800 e. Regeringsformen 1809 och religionsfriheten 71 1. 1. 71 86 88 96 96 99 111 121 135 135 140 144 168 183 KAPITEL 3. KYRKOUPPFATTNINGARN.A UPPLYSNINGSTÄNKANDETS JURIDISKA FIXERING AV KYRKOBEGREPPET. DOKTRINEN I TYSK KYRKORÄTTSLIG TEORI 1. Kyrkan som ”societas aequalis” 1. 188 188

2. Territorialistisk kyrkouppfattning 3. Kollegialistisk kyrkouppfattning II. KYRKOUPPFATTNINGARNA I SVENSK AKADEMISK UNDERVISNING 1. Det territorialistiskt influerade kyrkobegreppet. Kyrkan en ”societas aequalis” 2. Det kollegialistiskt influerade kyrkobegreppet a. Kyrkans särställning b. Kyrkans kollegialrätt 1. Begreppet ”potestas ecclesiastica” som summan av kyrkans kollegialrättigheter 2. Indelningen och omfattningen av kyrkans kollegialrättigheter 3. Rätten att välja präster som ”modellfall” för kyrkans medelbara kollegialrättigheter 4. Frågan om kyrkolagen och dess ställning 5. Frågan om kyrkotukten och dess karaktär 6. Frågan om överlämnandet av kyrkans medelbara kollegialrättigheter 190 191 196 196 203 203 215 215 217 221 224 230 239 KAPITEL 4. STAT OCH KYRKA Inledning. Kyrkan konstituerad i staten I. BEGRUNDNINGENAV ÖVERHETENS RÄTT I KYRKLIGA ANGELÄGENHETER 1. Doktrinen i tysk kyrkorättslig teori a. Terri torialistisk s^m. Allmän inspektionsrätt b. Kollegialistisk syn. Rättens dubbla ursprung 2. Doktrinen i svensk akademisk undervåsning a. Den territorialistiskt influerade begrundningen b. Den kollegialistiskt influerade dubbla begrundningen .... 278 II. RÄTTENS PRINCIPIELLA AVGRÄNSNING Inledning 1. Statens krav och individens rättigheter som principiella utgångspunkter 2. Statens, kyrkans och individens krav som principiella utgångspunkter III. RÄTTENS INNEHALL Inledning 1. Territorialistiskt influerad bestämning av rättens innehåll. ”Negativa” och ”positiva” majestätsrättigheter 2. Kollegialistiskt influerad bestämning av rättens innehåll. Majestäts- och kollegialrättigheter a. Ansatsen hos Nehrman-Ehrenstråle b. Den fullt utbildade kollegialismen Sammanfattning och utblick Zusammenfassung Källor och litteratur Personregister Förkortningar 245 252 252 252 252 257 257 292 292 294 303 310 310 311 322 322 326 336 338 380 354 374

INLEDNING 1. Forskningsuppgiften. I den nutida debatten om stat och kyrka i Sverige framkommer ofta två i princip skilda huvudlinjer. Den ena gäller statens förhållande till religionen överhuvud, den andra statens förhållande till bestämda religionssamfund som Svenska kyrkan och andra samfund av olika karaktär. Problem förknippade med dessa två huvudlinjer går naturligtvis i många fall in i varandra, men principiellt är det fråga om två olika huvudlinjer. Detta går tillbaka på teorier, som fanns fullt utbildade i tysk stats- och kyrkorättslig teori vid 1600-talets slut och 1700-talets början. De möter hos t ex S Pufendorf, Chr Thomasius, J H Böhmer, Chr MPfaff och andra ledande statsoch kyrkorättsteoretiker. I England uttrycktes liknande tankegångar av framför allt J Locke. Dessa uppfattningar om förhållandet mellan stat, religion och kyrka medförde en begynnande brytning med den tidigare religiöst präglade samhällssynen. Staten uppfattades som en förening av individer, uppkommen genom fördrag eller fria överenskommelser. Staten sågs ej längre som en gudomlig ordning och ur religiös synvinkel utan uppfattades som en inomvärldslig, profan inrättning, grundad på individerna och dessas fria överenskommelser. Själva statsuppfattningen sekulariserades alltmer. Som en konsekvens av denna förändrade uppfattning av staten skedde också en förändring i synen på religionens politiska funktion i staten. Trots att statsuppfattningarna sekulariserades alltmer kvarhöll man vid tanken, att religionen hade en statsbärande funktion. Religionen ansågs vara det sammanhållande bandet i staten, vinculum reipublicae. Stora förskjutningar inträffade emellertid i uppfattningarna omi vad avseende och på vad sätt religionen kunde sägas utgöra ett stöd för staten eller landet som helhet. I problemkomplexet stat—religion inträffar därför också viktiga förskjutningar, som fick betydande konsekvenser framför allt i religionsfrihetsfrågorna. Också i synen på kyrkan medförde en naturrättsligt präglad grundåskådning viktiga förskjutningar. Allt starkare underströks, att också kyrkan i analogi med staten i yttre mening byggde på individerna. Kyrkan var en förening inomstaten, även denna uppkommen genom fria individers överenskommelser och för7

drag. Kyrkan började därför uppfattas som en särskild korporation i staten, visserligen skild från denna men samtidigt ingående i den. Helt nya teoretiska utgångspunkter skapades därmed för synen på statens och kyrkans ömsesidiga förhållande. Den moderna kyrka—statproblematiken började uppstå. Upplysningsteoriernas naturrättsligt präglade syn på stat, religion och kyrka medförde, att dessa senare uppfattades som skilda från varandra. Samtidigt hörde de likväl nära samman. Hur deras inbördes förhållande skulle uppfattas utgör ett omfattande och invecklat problemkomplex. Den tidigare forskningen har visat, att dessa upplysningsteorier om stat, religion och kyrka i viss mån utövat ett inflytande på det religions- och kyrkopolitiska planet vid riksdagsdebatterna och inom kyrkolagsarbetet i Sverige under 1700-talet och har dessutomvisat, vilkapraktiska konsekvenser, somkunde dragas utifrån dessa stats- och kyrkorättsliga teorier. Själva den kyrkorättsliga teoribildningen däremot och den kyrkorättsliga debatten är mer ofullständigt behandlad. Doktrinens utveckling ägde i mycket stor utsträckning rum inom ramen för den akademiska undervisningen eller i nära anslutning till denna. Här fördes en kyrkorättslig debatt och utvecklades kyrkorättsliga teorier parallellt med den religions- och kyrkorättsliga debatt, som fördes vid riksdagarna. Föreliggande avhandling har som uppgift att klarlägga problemkomplexet stat, religion och kyrka i svensk akademisk undervisning under 1700-talet och därvid särskilt beakta de religions- och kyrkorättsliga teoriernas eller doktrinens utveckling, som föranleddes av detta problemkomplex. Denna utveckling inomden svenska akademiska undervisningen är hittills till största delen okänd. Det källmaterial denna undervisning avkastat i dessa frågor är endast i ringa utsträckning använt. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt att visa det nära sambandet mellan framför allt den tyska stats- och kyrkorättsliga utvecklingen under motsvarande tid och den svenska. I synen på förhållandet mellan stat, religion och kyrka bygger den svenska akademiska undervisningen i stor utsträckning på de stats- och kyrkorättsliga teorier, som utbildats i Tyskland. Utvecklingen där var i dessa frågor ej ensartad, vilket också kommer att visa sig i det svenska materialet. Vid skilda tidpunkter märks också inflytelser från den statsrättsliga debatt, som fördes i England och Frankrike. Särskild uppmärksamhet kommer därför att ägnas åt att i detalj visa receptionen av skilda naturrättsligt präglade stats- och kyrkouppfattningar och teorier i den svenska doktrinen sådan den möter i den akademiska undervisningen i Sverige. Denna undervisning stod under 1700-talet ej isolerad från sin omvärld. Samtidens problem trängde in också i universitetsundervisningen. Frågor somdiskuterades vid riksdagarna behandlades också inom universitetsundervisningen, som härvidlag kunde göra anspråk på en stark aktualitetsanknytning i själva problemställningarna. I föreliggande avhandling visar sig detta i många frågor men i synnerhet i religionsfrihetsfrågan, som var ett brännande problem vid riksdagarna och i den allmänna religionsdebatten i landet. I största möjliga utsträckning kommer avhandlingen att visa denna växelverkan mellan debatten 8

utanför och inom universitetsundervisningen. Några självständiga forskningar har likväl ej företagits rörande den allmänna politiska och religionspolitiska debatten vid riksdagarna. Till större delen är denna klarlagd av den senaste tidens forskning, som utnyttjats i detta avseende. Frågor som rörde statens, religionens och kyrkans förhållande till varandra var inte begränsade till någon bestämd fakultet. Akademiska lärare inom såväl teologiska, juridiska som filosofiska fakulteterna behandlade hithörande problem. Vid dessa fakulteter ventilerades en stor mängd latinska dissertationer, vilka berörde det problemkomplex, som står i centrumför denna avhandling. I synnerhet hörde dessa frågor naturligt samman med den juridiska undervisningen men de kunde ingå på ett naturligt sätt också i både teologiska och filosofiska fakulteternas undervisning. Detta gäller både statsrätten och kyrkorätten. Följaktligen möter i denna avhandling en mängd akademiska lärares undervisning vid Uppsala, Lunds och Åbo universitet. En fullständig redovisning av allt det synnerligen omfattande källmaterial den akademiska undervisningen avkastat i hithörande frågor i form av föreläsningsmanuskript, föreläsningsanteckningar, läroböcker och tryckta dissertationer är ej möjlig. Däremot har fullständighet eftersträvats vad beträffar redovisning av åsikter och åsiktsdivergenser. Tidsmässigt omspänner avhandlingen utvecklingen under ungefär hundra år. Några skarpa tidsgränser i föreliggande problemkomplex har ej uppsatts och är ej heller möjligt att uppställa. Den begynnande frihetstiden knyter i många avseenden an till en utveckling, som börjat under envåldstiden också i frågor som rör uppfattningen om staten, kyrkan och religionens politiska funktion. Detta gäller också den kyrkorättsliga doktrinens utveckling. Avhandlingen har markerat denna kontinuitet i utvecklingen genom att följa den akademiska undervisningens syn på det behandlade problemkomplexet från tiden omkring år 1700. De nyare, av upplysningstänkandets naturrätt präglade uppfattningarna omstat och kyrka började då vinna insteg för att utvecklas på ett tydligare sätt från och med frihetstidens inträde. I viss mening finns en naturlig gräns framåt i tiden genom den nya regeringsformen 1809. Detta gäller i synnerhet för den ena huvudlinjen i problemkomplexet, nämligen den om religionens förhållande till staten, där RF 1809 § 16 kan sägas utgöra en slutpunkt i en lång utv^eckling. Beträffande den andra huvudlinjen däremot, den om kyrkans förhållande till staten, finns ingen sådan naturlig slutpunkt. Först efter 1800-talets mitt på 1860-talet började de politiska konsekvenserna dragas i Sverige av uppfattningarna om stat och kyrka som skilda korporationer och enhetskyrkosystemet därmed att upplösas. Omkring sekelskiftet 1800 börjar likväl nya idéer om stat och kyrka att uppträda. Dessa idéer byggde i stor utsträckning på den tidigare stats- och kyrkorättsliga utvecklingen men skilde sig också i flera avseenden från denna. Det kan därför anses motiverat att betrakta denna tidpunkt som en naturlig slutpunkt också för frågan om statens och kyrkans förhållande till varandra. För att markera, att det likväl ej rör sig om en klart isolerad, avskiljbar tidsperiod har denna avhandling ej tidsmässigt fixerats på annat sätt än 9

att den omspänner den akademiska undervisningen under 1700-talet men anknyter utv^ecklingen inom denna både till den föregående och efterkommande tiden. Avhandlingens uppgift, att klarlägga problemkomplexet stat, religion och kyrka och den därmed sammanhängande utvecklingen inom doktrinen, har på ett naturligt sätt givit dispositionen för denna avhandling. Kapitel 1 är en analys av de rådande statsuppfattningarna, från vilka man utgick. Statsuppfattningarna har belysts utifrån frågan om orsakerna till statens uppkomst, fördragsteorierna och den politiska maktens härkomst samt hur man trots en alltmer sekulariserad statsuppfattning sökte bibliskt legitimera den politiska makten i staten. Kapitel 2 behandlar den ena huvudlinjen i avhandlingen, nämligen den om religionens politiska funktion i staten. I denna fråga utgör religionsfrihetsproblemet en både statsrättsligt och religionspolitiskt sett komplicerad delfråga. Kapitel 3 analyserar kyrkouppfatmingarna och visar hur dessa i analogi med statsuppfattningarna bygges upp utifrån individerna och dessas överenskommelser och fördrag. I detta kapitel visas också framväxten av en självständig kyrkorätt och teorierna kring denna. Kapitel 4 behandlar den andra huvudlinjen i avhandlingen, den om statens och kyrkans ömsesidiga förhållande. I detta kapitel dragés konsekvenserna av uppfattningarna om staten (kap 1), staten och religionen (kap 2) och kyrkan (kap 3). Både utvecklingen inom statsrätten och kyrkorätten får den största betydelse för framställningen. Fundamentala skillnader i synen på kyrkans förhållande till staten, vilka sammanhänger med skillnader framför allt i den tyska stats- och kyrkorättsliga utvecklingen, visas i detta kapitel. Dessa skillnader visas utförligt i de tre huvudavsnitten om själva begrundingen av överhetens rätt i kyrkliga angelägenheter, denna rätts avgränsning och rättens innehåll. I citat har stavning och interpunktion normaliserats i texten om ej annat angivits, däremot ej i noterna. Termen jfr anger avvikande mening. Avhandlingen har utarbetats vid institutionen för kyrkohistoria vid Lunds universitet under handledning av professor Carl-Edvard Normann. Till Institutet för rättshistorisk forskning grundat av Gustav och Carin Olin riktas ett vördsamt tack för att avhandlingen intagits i Serien I, Rättshistoriskt bibliotek. 2. Källmaterialet. a. Det otryckta källmaterialet. Föreläsningsanteckningaraas källvärde. Endast i mindre omfattning bygger föreliggande avhandling på de akademiska läramas egenhändiga föreläsningsmanuskript. I en del fall har det likväl lyckats att uppspåra dessa. Detta gäller först och främst den ledande juristen i Sverige under 1700-talet David Nehrman-Ehrenstråle. Från hans föreläsningar i jus publicum finns bevarat hans egenhändiga manuskript och dessutom en mängd anteckningar, förda av hans åhörare. Likaså finns hans föreläsningsmanuskript bevarat från föreläsningarna i kyrkorätt jämte talrika åhörarekollegier 10

och dessutom det exemplar, som var avsett för tryckning.^ Också från Nehrmans efterträdare L J Collings föreläsningar finns dennes egenhändiga föreläsningsmanuskript delvis bevarade.2 Samma förhållande gäller även professor skytteanus vid Uppsala universitet J A Lindbloms föreläsningar i statsrätt från 1780-talet.3 I regel har likväl de akademiska lärarnas egna manuskript till föreläsningar ej bevarats till eftervärlden. Föreliggande avhandling bygger därför i stor utsträckning på bevarade föreläsningsanteckningar, förda av studenter. Sp>eciella källkritiska problem är förknippade med dessa anteckningar, vilket redan samtiden var medveten om. Professorn i naturrätt vid Lunds univ'ersitet under tiden 1743—1782 Johan Nelander lät mot slutet av sin akademiska verksamhet införa en annons i Lunds Veckoblad, som i blixtbelysning ställer det källkritiska problemet rörande studenters föreläsningsanteckningar. Nelander påpekar i denna annons, att han fått tillfälle att se åtskilliga annotationer både över sina alhnänna och privata föreläsningar. I dessa har han funnit sådant, so'm han varken i anseende till sak eller sammanhang vill kännas vid. Detta \’ill han nu inte underlåta att tillkännage ”på det man icke på min räkning må sätta det som mig ej tillhörer”.'* Utan vidare kan således ej studenternas anteckningar anses i detalj återspegla, vad föreläsaren verkligen sagt. Anteckningarnas källvärde kan likväl kontrolleras i viss utsträckning. I regel tillgick de akademiska föreläsningarna under 1700-talet på så sätt, att föreläsaren dikterade ur sitt manuskript, varvid åhörarna antecknade ord för ord. Detta förfaringssätt gäller t ex Nehrman-Ehrenstråle, där tomföreläsningskatalogernas uppgifter antyder detta.^ Beträffande Nehrman förekomockså, att han lånade ut sitt eget manuskript för avskrivning.® Då Nehrmans eget manuskript finns bevarat från hans föreläsningar i kyrkorätt råder följaktligen ett idealt källäge. Vid en kontroll av studenternas anteckningar från föreläsningarna mot hans eget föreläsningsmanuskript har det befunnits, att studenternas anteckningar visat en långt gående till och med verbal överensstämmelse. Föreläsningsanteckningarnas källvärde kan beträffande åtminstone Nehrmans kyrkorättsliga föreläsningar konstateras vara högt. Även där den akademiske lärarens eget föreläsningsmanuskript ej återfunnits, kan i regel källvärdet i studenternas anteckningar kontrolleras. Följande exempel visar detta. Johan Nelander föreläste över kyrkorätten 1749, 1754, 1759, 1764 och 1776. Hans eget föreläsningsmanuskript har ej återfunnits. Däremot har femolika kollegier. 1 Om dessa se nedan s 36, 204. 2 Termini Technici juris Explicaii, LUB. 3 Se nedan s 49. 4 Lunds Veckoblad nr 22, 31.5 1780. 5 ”David Nehrman . . . hoc anno publice exponet Juris prudentiam criminalem quam manu scriptam auditoribus suis tradidit.” Prelektionskatalogen för Lunds universitet 1732. Se härtill Sandström 1961 s 21 f, som framdragit detta exempel. 6 Nyrén 1836 s 100. Se härtill Sandström 1961 s 21 f, som utrett detta förfaringssätt. 11

förda av' studenter, kunnat spåras. Nelander föreläste på latin och dikterade ord för ord ur sitt manuskript. Fyra av kollegierna är skrivna på latin. Dessa kollegier överensstämmer till större delen tomverbalt. Det femte kollegiet utgöres av en svensk öx ersättning, som i sakfrågorna fullständigt överensstämmer med de latinska kollegierna. De awäkelser, som likv^äl finns i vissa sakfrågor betingas, som den fortsatta framställningen kommer att visa, av förskjutningar i Nelanders föreläsningar i vissa frågor. Detta har kunnat konstateras på så sätt, att i föreläsningsmanuskripten direkt hänvisas till nyutkommen litteratur, till vilken Nelander som föreläsare velat ta ställning och vilket förklarar de förskjutningar också i sakfrågor, som kunnat konstateras i studenternas anteckningar från skilda årJ Då en viss akademisk lärares undervisning följts i olika frågor, har sträv^an varit, att hopsamla så många åhörareanteckningar som möjligt. Dessa har sedan jämförts sinsemellan i varje bestämd fråga och redovisats i notapparaten. Har sakliga avvikelser kunnat konstaterats, har detta särskilt angivits. Verbala inkongruenser däremot har ej redovisats. I de flesta fall har det även lyckats att återfinna flera olika kollegier från föreläsningar vid samma tillfälle men också från olika föreläsningstillfällen. Har endast ett exemplar av studentanteckningar återfunnits, har detta särskilt angivits. Så långt det varit möjligt har även uppgifter eftersökts omde studenter, som fört anteckningarna. Oftast finns i föreläsningskollegier en pärmanteckning eller en uppgift på titelsidan som klart anger dels året, när föreläsningarna hölls, dels namnet på den som fört kollegiet. Ålder och inskrivningsår för ifrågavarande student har i dessa fall kontrollerats med hjälp av nationsmatriklar och gängse biografiska hjälpmedel. Dessa uppgifter har lämnats i notapparaten första gången ifrågavarande handskrift anv^ändes. Ju yngre en student varit vid anteckningarnas förande och ju närmre inskrivningsåret vid universitetet dessa förts, ju större källvärde har i regel åsatts dessa anteckningar. Ett exempel visar detta. Johan Nelander föreläste 1754 över kyrkorätten. Föreläsningarna hölls på latin och tillgick på så sätt, att han ord för ord dikterade från sitt föreläsningsmanuskript. Han använde härväd som förlaga J G Darjes Institutiones iurisprudentiae universalis. Kyrkorätten omfattar §§ 869—943 i detta arbete. Samma år inskrevs vid Lunds universitet Andreas Leche. Denne var född 1740 och således 14 år gammal, när han bevistade Nelanders föreläsningar i kyrkorätt. Från dessa föreläsningar finns Leches anteckningar bevarade.® Kollegiet är skrivet på latin och omfattar samtliga de paragrafer i Darjes kyrkorätt, som Nelander föreläste över. Med tanke på att Leche förde kollegiet under sin första termin vid universitetet, endast fjorton år gammal, och med tanke på att Ne7 De källkritiska problemen rörande bevarade anteckningar efter Nelanders undervisning har behandlats i min lic. avhandling 1969 Kyrka och stat i Johan Nelanders akademiska undervisning 1743—1782 s 5 ff. Om dessa anteckningar se nedan s 123. Annotata in Jus ecclesiasticum universale praelegente amplissimo atq. celeberrimo Jur: Nat: et Moral: Prof. Dno Johanne Nelander ex Auctore Darie collecta anno MDCCI.IV ab Andre. Leche. LUB. 8 12

lander föreläste på latin, förefaller det ej troligt, att Leche gjort egna tillägg i sina anteckningar utan troget följt vad Nelander dikterat. Kollegiet överensstämmer även väl med övriga bevarade anteckningar efter Nelanders undervisning såväl till formsom innehåll. Detta kollegiumtorde därför kunna anses vara en god källa för bedömningen av vad Nelander föreläst vid detta tillfälle.® En viss indikator på källv'ärdet av dessa studentanteckningar utgör de tryckta dissertationerna, som ventilerades under skilda praesides. b. Det tryckta källmaterialet. Dissertationerna och författarfrågan. Det tryckta källmaterialet utgöres av en mycket stor mängd dissertationer ventilerade under olika praesides. Samtliga i denna avhandling använda dissertationer är författade på latin. Omfånget varierar kraftigt från fall till fall från endast några fåtal sidor av mer tesartad karaktär till större avhandlingar på ett drygt hundratal sidor med ett väl utbyggt notsystem för redovisning av källor och litteratur. De offentliga disputationerna ingick som ett led i den akademiska examinationen. Noggranna föreskrifter fanns i universitetskonstitutionerna för dessa. Man skilde mellan sådana som ägde rumför övnings skull (exercitii gratia) och för vinnande av graden (pro gradu). Dessa dissertationer trycktes efter granskning av vederbörande fakultets dekanus och efter fakultetens godkännande både med avseende på form och innehåll. Konstitutionerna föreskrev vidare, att preses skulle väljas i den fakultet, till vilken disputationen hörde.Beträffande dessa avhandlingar är författarfrågan av betydelse. Det har länge inom forskningen diskuterats, huruvida preses eller respondent skall betraktas som författare till de akademiska dissertationerna. Någon slutgiltig lösning på detta problemhar ej uppnåtts och torde ej heller kunna uppnås. Annerstedt framhåller i sin stora universitetshistorik över Uppsala universitet, att det ej torde vara möjligt att med säkerhet avgöra författarfrågan i varje enskilt fall. Beträffande övningsdisputationerna menar han dessa i regel vara författade av respondenten, ehuru preses ofta haft stor delaktighet i dessas tillkomst och i somliga fall också själv författat dem. Beträffande gradualavhandlingarna anser Annerstedt, att dessa oftast utarbetats av respondenten. Detta utesluter emellertid inte, att respondenten haft åtskillig hjälp vid utarbetandet. Preses kan ha valt ämne och fastställt disposition, givit anvisningar på källor och litteratur, översett och korrigerat avhandlingen ur såväl formell sominnehållsmässig synpunkt. Det finns även exempel på, att preses författat gradualavhandlingarna i dess helhet. Detta gäller enligt Annerstedt i Uppsala. I Lund däremot skulle preses under motsvarande tid i regel författat båda typer av avhandlingar.^i 9Angående övriga anteckningar efter Nelanders föreläsningar i kyrkorätt se nedan s 123. 10 Annerstedt 3:2, 1914 s 169 ff, Rosén 1968 s 201 ff. 11 Annerstedt 3:2, 1914 s 169 ff. Beträffande de av Annerstedt anförda exemplen med gradualavhandlingar under Ihre har Grape sedermera visat, att dessa författats av Ihre själv och också gett exempel på, att respondenten utfört huvudparten av 13

Beträffande övningsdisputationerna framhåller Rosén, som undersökt perioden 1668—1709 vid Lunds universitet, att dessa torde vara författade av preses, försåvitt respondenten ej angett sig som auctor på titelbladet.^^ Skilda undersökningar har i stort bekräftat, att även om det var regel, att preses författat både övnings- och gradualavhandlingar, fanns likväl många undantag härifrån. Många exempel finns på att respondenten utarbetat avhandlingen. Vanligen utsättes då denne som auctor och respondens. Endast en undersökning i varje enskilt fall kan närmre belysa författarfrågan. Ofta går det ej heller att med säkerhet avgöra, ompreses eller respondent haft största andelen vid en avhandlings tillkomst. Först genomde nya universitetskonstitutionerna 1852 trädde 1666 års bestämmelser beträffande preses och respondent ur kraft, varefter doktoranden övertog fuUt ansvar för såväl författandet som försvarandet av avhandlingen. I anslutning till den diskussion som förts omförfattarskapet rörande de akademiska avhandlingarna under 1700-talet bör följande framhållas. Titelbladet på avhandlingarna anger ofta en skiftande grad av meddelaktighet från preses sida. Stundom anges denne som författare, auctor. Detta gäller också omvänt omrespondenten. Stundom anges avhandlingen vara ”editurus” av respondenten, medan andra uppges vara ”sub moderamine” preses. Samtiden har uppenbarligen ej skilt så skarpt mellan preses och respondent. Ett modernt ”författarbegrepp” är ej tillämpbart. Trots att en dissertation anges vara författad av respondenten, kan man fördenskull ej bortse från preses meddelaktighet. Preses insats vid tillkomsten av varje enskild avhandling har skiftat i betydande grad från fall till fall. För att markera detta samspel mellan preses och respondent har i denna avhandling bådaderas namn angivits. I stor utsträckning har även angivits vem sompå titelbladet uppgives vara författare. För att i görligaste mån komma tillrätta med problemet omrespondentens möjlighet somsjälvständig författare till en avhandling har uppgifter omdennes födelseår och inskrivningsår vid universitetet redovisats i notapparaten första gången en avhandling nämnes. Om en student första året under sin universitetsvistelse står som respondent för en avhandling, som vittnar om en djupgående förtrogenhet med problemställningen och kännedom om den internationella litteraturen, bör preses rimligtvis anses som författare till avhandlingen, även om resp>ondenten anges som auctor. arbetet med en gradualavhandling, vilket likväl ej hindrat, att Ihre betraktat även dessa avhandlingar som ”sina”. Grape 1, 1949 s 65, 110 ff. Grape 2, 1949 s 144, 216 f. 12 Rosén 1968 s 203, s 327 not 24. 13 Askmark 1945 s 114 f. Frängsmyr 1972 s 12 ff. Beträffande författarfrågan till de dissertationer, som ventilerats under Nehrman-Ehrenstråles presidium har det rått skiftande meningar, östergren 1900 s 107 ff hävdar, att respondenten är författare. Palmgren 1949 s 429 instämmer i huvudsak häri. Almquist 1946 s 201 f ger Nehrman stor andel i tillkomsten av dissertationerna. Sandström 1961 s 8 ff, som på nytt gått igenom frågan, hävdar, att Nehrman spelat en större roll vid avhandlingarnas tillkomst än man tidigare ansett. 14

Oav'sett om preses eller respondent är att anse som ”författare” var likväl preses fullt juridiskt ansvarig för dissertationen. Detta visar de många censurfall, som drabbade skilda avhandlingar. Den akademiska friheten beskars i flera avseenden också under frihetstiden. Frihetstiden övertog det karolinska enväldets censurbestämmelser. Först med TF 1766 lättade censuren något, ehum den teologiska kvarstod till TF 1810.1^ Beträffande den teologiska censuren och dess konsekvenser för universitetsundervisningen är A Knös disputation år 1742, De principiis et nexu religionis naturalis et revelatae, under professor skytteanus Johan Ihrcs presidium vid Uppsala universitet mest bekant. Teologiska fakulteten hävdade sin rätt att ensam få behandla teologiska frågor. Genom Kungligt brev 8.12 1749 fastslogs också, att ämnen rörande trosartiklarna endast fick behandlas inom teologiska fakulteten.Preses Ihre var i detta fall juridiskt ansvarig för dissertationen.^® Även den politiska censuren fick betydelse för universitetsundervisningen. Ett av de mera kända fallen är åter Johan Ihre. Under hans presidium ventilerades 1743 och 1747 några dissertationer, som ansågs strida mot den härskande hattregimens politiska ideal. Ihre var politiskt sett mössa. Sompreses för dessa avhandlingar anklagades Ihre inför en särskild kanslirätt 1747. Efter tre år föll domen, och Ihre ålades att som preses för dessa avhandlingar böta ett års professorslön. Domen fastställdes av Kungl. Maj :t 1751. Utslaget visar, att preses var juridiskt ansvarig för avhandlingarnas innehåll. Utöver de fall av politisk censur över akademiska avhandlingar, som tidigare behandlats av forskningen^®, skall ytterligare redovisas för några censurärenden vid Lunds universitet under 1750-talet, vilka visar, att preses var juridiskt ansvarig för innehållet i avhandlingarna. Under perioden 1752—1761 var den ledande hattpolitikern och riksrådet Nils Palmstierna kansler för Lunds universitet. Strax efter sitt tillträde befallde denne, att innehållet i alla disputationer skulle meddelas honom 20 dagar före ventilerandet. Palmstierna kunde härvidlag anknyta till sin företrädare Johan Gyllenborg, som 1744 hade förordnat, att alla disputationer skulle insändas till kanslersämbetet. Från och med Palmstiernas tillträde blev det likväl fråga om en förhandscensur. Denna förhandscensur kom att fortgå till 1763, då respektive fakulteters dekaner återfick censurrätten enligt universitetskonstitutionen. Denna förhandscensur utövades i de flesta fall av kansler personligen, och var i huvudsak av politisk art. I ett flertal fall vägrade han att efter censurering lämna tryckningstillstånd, stödjande sig på Kungl. Maj:ts brev 2.11 1749 om 14 Om censurbestämmelserna se nedan s 138. 15 Tryckt i Annerstedt, Bihang 4, 1912 s 24. 16 Striden om Knös disputation finns utförligt behandlad av Annerstedt, 3:1, 1913 s 184 ff, Wijkmark 1914/15 s 13 f, Dellner 1930 s 167 ff, 250 ff, 255 f, Josefson 1937 s 18 ff, Grape 1, 1949 s 54 f, Segerstedt 1971 s 111 ff, Frängsmyr 1972 s 156 ff. 17 Om detta mål se Annerstedt 3: 1, 1913 s 218 ff. Grape 1, 1949 s 55, Grape 2, 1949 s 375, Segerstedt 1971 s 114 f. 18 Se härtill senast Bollerup 1967 passim samt Segerstedt 1971 s 119 ff. 15

angrepp på regeringssättet och Kungl. Maj :ts brev 10.2 1757 till samtliga konsistorier angående ungdomens underxdsande i grundlagarna. År 1758 vägrade Palmstierna tryckningstillstånd för tre tillämnade avhandlingar, förebärande att de stred mot grundlagarna. Preses till den första avhandlingen var Johan Nelander, detta år rektor för universitetet. Avhandlingens titel var De licentia libertati adversa. Preses för den andra avhandlingen var Samuel Lemchen, sedan 1754 docent i filosofiska fakulteten, sedermera teol prof. Avhandlingens titel var De distinctione majestatis in absolutam et limitatam.20 Preses för den tredje avhandlingen, som bar titeln De formulis regiminis Svio Gothici, var professorn i juridik L J Colling, vilken hade efterträtt Nehrman-Ehrenstråle 1753. Skriftväxlingen mellan kansler, rektor och prokansler i dessa censurärenden visar, att Palmstierna hela tiden gör preses ansvarig för innehållet i avhandlingarna. Avhandlingarna hade vederbörligen censurerats av filosofiska och juridiska fakulteterna. Trots detta infordrar kansler dissertationerna in extenso, meddelar att han ansett dem stridande mot regeringssättet och därför vägrat dem tryckningstillstånd och uppmanar prokanslern biskop Engeström att i konsistoriet uppläsa de anmärkningar, som riktats mot avhandlingarna och samtidigt förehålla konsistorieledamöterna vikten av att undervisa i överensstämmelse med rådande regeringssätt. Så skedde också och anmärkningarna intogs i konsistoriets protokoll.^i I åtminstone ett av dessa tre censurfall 1758 var respondenten författare dll avhandlingen. Nelander meddelar själv, att respondenten var författare till avhandlingen De licentia libertati adversa, och bad att få tillbaka avhandlingen, då han inte själv hade något exemplar av den. Detta för\-ägrades honom emellertid.22 19 Bollerup 1967 s 313 ff. 20 Bollerup 1967 s 326 ff tillskriver Sven Lagerbring författarskapet till denna avhandling, och uppger också, att Lagerbring skulle vara preses för den. Utifrån detta påstående dragés sedan paralleller mellan Lagerbring och Ihre. Denna uppgift är helt felaktig. Den återgår ursprungligen på Weibull-Tegnér 1, 1868 s 278 f, varpå Bollerup synes bygga. Se särskilt Bollerup s 326 jämfört med Weibull-Tegnér 1, 1868 s 279 not 1. Samma uppgift om Lagerbring som preses för denna avhandling återfinnes även hos E S Bring 1920 s 68 f. En genomgång av akterna detta år i kanslersämbetets arkiv i RA och i universitetets arkiv i LUB visar, att Lemchen var tillämnad preses för denna avhandling. 21 Kanslerbreven 1758 11.2, 17.3, 28.3, 1.4, 28.4, 2.6, 8.8, Ser E III a nr 9 1757— 1758, LUA, LUB. Se även Kanslersämbetets för Lunds universitet, inkomna handlingar, konsistorieakademins brev 1758, Kanslerämbetets arkiv, RA. Se även konsistoriets protokoll 1.4, 6.5, 10.6 samt 16.8 1758 där anmärkningarna finns intagna. Dessa omfattar 36 sidor. 22 Nelander till kanslersämbetet 20.8 1758. I detta sammanhang meddelar han, att P J Wistrand var auctor. Nelander säger sig vara oviss om det konceptexemplar denne lämnat är fullständigt autentiskt med det till kansler skickade exemplaret. I passande ordalag anför han därefter följande. ”Men jag hoppas för min del om vår Swänska ädla frihet icke tänke på annat sätt än en ärlig och förnuftig Swensk 16

Även censurärendena vid Lunds universitet 1758 visar, att preses var ensam juridiskt ansvarig för innehållet, oaktat att respondenten i åtminstone ett av fallen är att betrakta som författare. I viss utsträckning är det därför befogat att antaga, att de akademiska dissertationerna återspeglar också preses åsikter. I de flesta fall råder också, som framställningen nedan kommer att visa, stor överensstämmelse mellan åsikter uttiyckta i föreläsningar och i dissertationer under samma preses. Oavsett författarfrågan är de offentligt ventilerade dissertationerna en del av universitetsundervisningen. Universitetsundervisningen i dess helhet är objektet för föreliggande avhandling. Följaktligen är de åsikter, somuttryckes i skilda dissertationer av' största intresse även om författarproblemet ej kan lösas för varje enskild dissertation. tänke bör. Mitt tanekesätt är ock har alltid warit så fierran från träldom, at jag det och med min wälfärd spillande teckna kunde.” Palmstierna hade vid besök vid Lunds universitet 1754 tillsett, att akademin prenumererade 1755 på Nils von Oelreichs utgivna veckoskrift En ärlig svensk. Enligt en påteckning på Nelanders brev till kansler 20.4 1758 i kanslersämbetets arkiv förvaras Nelanders disputation särskilt bland kanslershandlingarna. Den har ej kunnat återfinnas där. Däremot har avskrifter av vardera dessa tre refuserade avhandlingar återfunnits i UUB. Samtliga har tillhört J H Liden, vars exlibris finns i dessa. De Licentia Libertati Adversa Praeside Proffes. Johan Nelander, P 107, UUB, dissertatio Juridica, de Formulis Regiminis Svio Gothici, quam Praeside D. Lars Johan Colling.. . typus publicis destinac Birger Folcker, B 381, UUB och Dissertatio Philosophica de distinetione Majestatls in Absolutam et Limitatam. Quam Divina affulgente Gratia, & consentiente Amplissima Facultate Philosophica. Publico Donorum Examine modeste submittunt Praeses, Samuel Lemchen, P 106, UUB. På innehållet i dessa statsrättsliga avhandlingar samt på innehållet i de synnerligen intressanta anmärkningarna, som infördes i konsistorieprotokollet, kan ej ingås i detta sammanhang. 2 — Stat, religion, kyrka 17

KAPITEL 1 STATSUPPFATTNINGARNA Inledning. Det kan numera anses allmänt accepterat inom den statsvetenskapliga forskningen, att den svenska frihetstida författningen vid sin tillkomst inte oväsentligt influerades av samtidens naturrättsligt präglade fördragsteorier om folkets ursprungliga suveränitet och maktens härstamning från och överlämnande av folket. Under frihetstiden möter de av upplysningstidens naturrättsliga tänkande präglade statsuppfattningarna, som gällde såväl statens uppkomst som maktens härstamning, fördelning, begränsning och innehåll, i den politiska diskussionen vid riksdagarna och i samtidens politiska broschyrer. Härvdd sammanbands ofta den politiska doktrinen med ett direkt politiskt ställningstagande och agerande vid riksdagsarbetet.^ Denna reception av upplysningstidens tänkande gällde inte endast den politiska utan även den juridiska doktrinens utveckling. Detta kommer klart till uttryck både i lagarbetet under förra hälften av 1700-talet, i diskussionen om ny strafflag senare under århundradet och i domstolspraxis.2 Som föreliggande undersökning kommer att visa gäller denna reception också i hög grad kyrkorätten. Beträffande de naturrättsligt präglade statsuppfattningarna och i synnerhet de skilda fördragsteoriernas genombrott och utformning inom den svenska akademiska undervisningen under 1600-talet och under envåldstiden har dessa klarlagts av den tidigare forskningen. Under 1600-talet fick fördragsteorierna en fast förankring. De uttrycktes i en mängd avhandlingar, dels av svenska studenter vid utländska universitet, dels vid akademierna inom landets gränser. 1 O Jägerskiöld 1943 s 1 f lämnar en kortfattad översikt över forskningens ståndpunkt i denna fråga. Se även Thanner 1953 s 194 ff, S Jägerskiöld 1962 s 127 ff, Segerstedt 1971 s 19 ff. Även Lagerroth, som hävdar den svenska historiska urvecklingens betydelse som grundvalen för författningsändringarna, tvingas pä många punkter erkänna de naturrättsligt präglade statsuppfattningarnas betydelse. Lagerroth 1915 s 252 ff, 334 ff, 355 ff, 377 ff, 4C6 f, 422 ff, 485 ff o 513 ff. Se även dens., 1967 passim. Om de politiska broschyrerna se I Carlsson 1967 passim. 2 Se härtill senast S Jägerskiöld 1963 s 351, dens., 1964 s 292 f, dens., 1965 s 25 ff, dens., 1967 s 458 ff. Se även Normann 1948 s 48 ff, Anners 1965 s 131 ff. 18

Professorer i de inest skilda discipliner utgav disputationer i statskunskap, statsrätt och ”politik” i vid bemärkelse, där fördragsteorierna framfördes. Ett betydande intresse tilldrog sig härvådlag även frågan ommaktens fördelning.^ Kunskapen omde statsrättsliga teoriernas utbredningoch utformning i 1700talets akademiska undei'visning är däremot mer begränsad. C-E Normann har belyst doktrinens utveckling under envåldstiden, ehuru hans undersökning främst omfattar under\'isningen inom de teologiska fakulteterna.^ R Karlbom har på vissa punkter behandlat undervisningen i politik vid Uppsala universitet under 1770- och 1780-talen och därvid fäst uppmärksamheten främst vid Montesquieus inflytande.^ Någon övergripande undersökning av 1700-talets statsrättsliga teorier sådana de möter i svensk akademisk undervisning under 1700-talet föreligger således ej. En dylik kan här ej heller företagas. Då emellertid samtiden utgick inte endast från en bestämd uppfattning om kyrkan utan i än högre grad från en bestämd statsuppfattning, när såväl religionens som kyrkans förhållande till staten diskuterades, blir det nödvändigt att kortfattat skissera dessa skilda statsuppfattningar. Härvid kommer intresset att främst riktas mot teorierna omstatens uppkomst och härskannaktens härstamning samt den konflikt som uppstod mellan en äldre, religiöst präglad syn på stat och överhet och den nyare naturrättens alltmer sekulariserade statsuppfattning. Maktfördelningsteorierna däremot får i detta sammanhang lämnas åsido. En nödvändig begränsning har även gjorts i så måtto, att huvudintresset har riktats mot den del av den akademiska undeivåsningen, som behandlar inte endast statsuppfattningarna utan även ser dessa i relation till frågan om religionens förhållande till samhället överhuvud samt statens förhållande till kyrkan. En fullständig redovisning av allt källmaterial har ej heller eftersträvats vilket däremot varit intentionen vad beträffar de olika teoriernas utformning och genomslagskraft samt skilda meningsriktningar. Den allt starkare betoningen av det fördragsrättsliga i statsuppfattningarna medförde en skärpning av det naturrättsliga och en försvagning av det religiösa motivet i samhällssynen. Den nyare naturrätten innebar i detta avseende en brytning med ortodoxins samhällssyn. Under reformationstiden och ortodoxins tid kom frågan om förhållandet mellan stat och kyrka att i huvudsak gälla förhållandet mellan andligt och världsligt regemente. Dessa var ej motsatta poler, där det världsliga regementet skulle motsv^arar staten och det andliga kyrkan. Bägge regementena sågs ur religiös synvinkel som ett Guds verkande både genom världsligt och andligt regemente. Under denna tid gällde frågan förhållandet mellan regementena inom den enhet, där de båda verkade, inom”unum corpus christianum”, å ena sidan sett som kyrkan, å andra som staten, båda underordnade religionen eller Gnd. Denna samhällssyn var religiöst präglad med den lutherska treståndsläran som ett dominerande inslag. De tre stånden 3 Runeby 1962 s 26 ff, 154 ff, 236 ff, 448 ff, H A Olsson 1969 s 350 ff. 4 Normann 1948 passim samt dens., 1963 s 8 ff. 5 Karlbom 1964 s 133, 160 ff. Se även Segerstedt 1971 s 59 f, 113 ff. 19

”ecclesiasticus, politicus och oeconomicus” ansågs vara av Gud själv instiftade ordningar och ej några mänskliga inrättningar. Denna treståndslära dominerade stormaktstidens kristna samhällssyn. Inom denna var även uppfattningen om den världsliga överheten religiöst präglad, överheten hade sin makt omedelbart eller medelbart av Gud. Den var av Gud själv förordnad att vaka över lagens båda tavlor. Ofta framställdes överheten som en person, som innehade all världslig makt. Denna makt var dock inte absolut och godtycklig utan begränsades av Guds ord. Överheten hade ”potestas summa” och var ansvarig inför Gud. Folket kunde visserligen utse konung men ej förläna majestas, varför folket ej heller hade rätt att hindra en överhet, som överskred sina befogenheter. Undersåtarnas plikter gentemot överheten var heder och lydnad.® Avhandlingar ventilerade vid de teologiska fakulteterna under envåldstiden tog i regel avstånd från fördragsteorierna och den naturrättsliga statsuppfattningen. Naturrätten som sådan kunde väl accepteras av teologerna, däremot i regel ej det fördragsrättsliga i statsuppfattningen. Läran om att överheten hade sin makt av folket, vilket genom fördrag överlämnat denna till överheten, bekämpades av teologerna. I andra sammanhang däremot kunde naturrätten accepteras. Grotius och Pufendorfs arbeten var flitigt studerade och i synnerhet var Pufendorf en författare på modet. Själva fördragsteorierna däremot undertrycktes under envåldstiden, ehuru inslag av en fördragsrättslig statsuppfattning förekom också inom de teologiska fakulteterna.'^ Inom andra fakulteter däremot började redan under 1600-talet, som ovan påpekats, det fördragsrättsliga tänkandet vinna insteg. Till dessa äldre fördragsrättsliga föreställningar kunde man anknyta, när den nyare naturrätten redan i början av 1700-talet blev den helt dominerande också i fråga om den fördragsrättsliga synen på staten. Två huvudfrågor är i detta sammanhang av betydelse. Den första gäller frågan om statens uppkomst, den andra den politiska maktens uppkomst. 8 I. DE NATURRÄTTSLIGT PRÄGLADE STATSUPPFATTNINGARNA. PROBLEMET OM STATENS UPPKOMST OCH OM SAMHÄLLSFÖRDRAGET. A. Debatten i internationell statsrättslig litteratur. När man inom svensk akademisk undervisning behandlade statsuppfattningarna indelades vanligtvis hithörande problem i anslutning till den samtida utländska statsrättsliga litteraturen i två olika huvudgrupper. Den första frågan gällde ”quaestio historica facti”, dvs vid vilken tid stater uppkommit och främst vad som varit den drivande orsaken till statsbildningen. Den andra frå6 Om denna religiöst präglade samhällssyn se Pleijel i SKH 5, 1935 s 7 ff, dens., 1951 s 15 ff, Kjöllerström 1944 passim, Normann 1948 kap 1, dens., 1952 s 22 ff. 7 Normann 1948 s 63 f, 69 ff, 84 ff. 8 Ibm s 86 ff. 20

gan gällde "qiiaestio politica eller moralis”, dvs när man frågade efter grunden till överhetens och undersåtarnas rättigheter och skyldigheter i staten. Den förra frågan gällde således främst själva motivet till statsbildningen eller sökandet efter en ”causa impulsiva”. Flera olika uppfattningar fanns härom i den samtida statsrättsliga litteraturen. Sökandet efter en causa impulsiva för att människor övergivit naturtillståndet och ingått i stater genom fördrag eller kontrakt gick i huvudsak efter två linjer. Antingen kunde man hävda att en ”impulsus internus” drivit människorna härtill. I detta fall ansåg man att människorna hade en medfödd naturlig instinkt till samhällsbildning. Eller också hävdade man, att en ”impulsus externus” varit den drivande orsaken. I detta fall menade man människan vara i grunden ”asocial”. Endast genom en yttre kraft kunde hon tvingas att bilda stater. Den första linjen företräddes av t ex Huber och Coccejus, som båda hävdade, att det var en medfödd naturlig drift hos människan att träda ur naturtillståndet och ingå i ”status civilis”. Härvid anknöt man medvetet till Aristoteles.^ Bland företrädarna för den andra linjen om en impulsus externus fanns stora variationer i uppfattningarna om vilket eller vilka motiv som varit ”causae impulsivae instituendae civitatis”. Hobbes och efter honom Gundling och Daries hade betonat fruktan som drivkraften.'® Thomasius, J H Böhmer och Heineccius betonade begäret att härska över andra människor som samfundsbildande." Pufendorf åter sökte genom en kombination av teorierna om ”impulsus internus” och ”externus” förklara statens uppkomst. Den första orsaken var enligt honom ”socialitas”, dvs människans naturliga benägenhet till socialitet, den andra ”metus”, fruktan.'^ Vid sidan av dessa olika uppfattningar fanns ytterligare en mängd andra, vilka kommer att presenteras i den följande framställningen i den mån de möter i det svenska materialet. Frågan om vad som varit drivkraften till statsbildningen kom att tilldraga sig ett stort intresse också inom svensk akademisk undervisning under 1700-talet. Betydande utrymme ägnades åt detta problem under hela århundradet. 9U Huber, De jure civitatis libri tres, 1708 bok 1 kap 2 § 1 ff, S Coccejus, Novum systema justitiae naturalis et Romanae, bok 3 § 200. I viss utsträckning anknyter även de, som framför teorin om ”socialitas”, till tanken på en medfödd socialitet. Dessa varnar dock för att förväxla socialitas med societas. Detta gäller t ex Pufendorf, Hertius, Thomasius, J H Böhmer men även senare Montesquieu. Se härtill Gierke 1960 s 100, 290 not 16 f. 10 Hobbes, De cive 1669 kap 1, dens.. Leviathan 1668 kap 13 s 63 ff, Gundling, Jus naturae et gentium, 1736 kap 35, Daries, Institutiones iurisprudentiae universalis, 1745 § 657. För Hobbes se Goldsmith 1966 s 129 ff. 11 Thomasius, Institutionum jurisprudentiae divinae libri tres, 1702 kap 7 § 12, dens., Cautelae circa praecognitia jurisprudentiae ecclesiasticae, 1712 kap 4 § 18, J H Böhmer, introduetio in ius publicum universale, 1710 pars spec bok 1 kap 1 § 3 s 128 ff, Heineccius, Elementa iuris naturae et gentium, 1742 avd 2 kap 6 § 100 ff. 12 Pufendorf, De officio hominis et civis juxta legem naturalem libri duo, 1673 bok 2 kap 5 s 174 ff. Om de olika uppfattningarna av dessa teorier se Gough 1936 s 112 ff, Sabine 1937 s 445 ff, Weis 1956 s 174 ff, Gierke 1958 s 109 ff, dens., 1960 s 300 f. 21

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=