2. LANDSLAGARNAS GB 10 PR OCH § 1 SAiMT STADSLAGENS 9 PR, § 3, 4, 5. LAG OCH LAGFÖRSLAG 1521—1734. EFTERLEVNAD FORSKNI NGSLÄGE Det finns i den tidigare litteraturen två motsatta åsikter om förhållandet mellan den i verkligheten givna morgongåvans storlek och landslagens maximibestämmelser. Den ena gör gällande att bestämmelserna efterlevts och att det, i den mån morgongåvosumman legat (iver det tillåtna, varit frågan om förfalskade diplom. Den andra innebär alt lagen åtminstone vid en viss tidjninkt åsidosatts. En slags mellanställning mellan dessa ytterligheter intages av Hafström. Han sammankopplar vängåvan med morgongåvan: »I samband med morgongåva förekom det ofta, att brndgnmmen gav bruden en särskild vängåva, ofta under namnet ’förbiiltring'. 1 morgongåvobrevet kunde exempelvis nämnas, att brudgummen ’till tecken på sin kärliga affektion' givit sin kära hustru till morgongåvans fiirbättring ett visst belopp i penningar, silver eller andra värdciren.-*’ Den närmaste birklaringen till denna vängåva framgår av namnet förbättring. Enligt landslagens GB 10 var morgongåvan maximerad, vilket stadgande brukade kringgås genom att till Inniden utgick även nämnda finbättring.» ' I uppsatsens sammanfattning konstateras: »När den vid giftermålet ursprungligen till giftomannen utgående vängåvan med tiden i stället lämnades till bruden filreläg finutsättningen fiir, att vängåvan kom alt ulga såsom en förbättring av den till sin storlek lagbegränsade morgongåvan.» “ ‘ Hai'.ström, Vängåvan s. - llafslrinn. \'ängåvan s. 18*2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=