83 vidervaroman förekommer i det la fall såväl biskopen i Åbo som Sten Slnre. Den sistnämnde liliderades hovmästare (iver hela Finland.'® Dessa brev står inte ensamma utan de fiiljs av likartade (iverträdelser ända fram till medeltidens slnt.'" Det är inte bara riddare oeb väpnare som under senmedeltiden åsidosatt graderingsbestämmelserna. Även vanliga frälsemän har lämnat stadgan därhän. Delta framgår bl.a. av ett domsbrev från år 1506, enligt vilket en morgongåva om 2.5 läster korn, motsvarande åtminstone drygt 23 lödiga mark. har givits.'® Del finns ingen anledning anta att de grupper som enligt landslagen tilläts ge 1 eller 3 mark, d.v.s. Hiskekarlar cxdi biinder drabbats av renhet och hållit sig inom lagens råmärke. Att även de syndat mot maximibestämmelserna framgår jii av Tälgesladgan, i vilken såväl frälse som ofrälse fiirmanas att i fortsättningen beakta gällande bestämmelser.'® \'id en rättegång under det fiirsta decenniet av 150()-talet konstaterades i en kommgsdom alt morgongåvan .sknlle utgå efter lagen, vilket i detta fall innebar 10 liidiga mark. Denna dom motiverades med att den avlidne makens gods inte tillräckle för alt betala den utlovade morgongåvan. Rätten fastslog också att gåvan inte var lagligen given med vänners och fränders samtycke. Det b(’)r observeras att det sistnämi\da domskälel direkt strider mot Tälgestadgan, i vilken inga undanlag göres för släktens samtycke. Domstolen har som synes inte remitterat målet till »biskop och lagman». Om rätten menat att i sin dom bruka Tälgestadgan så borde hänsyftning skett till denna. Så har som synes inte varit fallet. Till detta kommer att Tälgesladgans stipulation om 40 marks biiler inte beaktats av domarna. Hänvisningen till vänners och fränders bristande samtycke och besegling liksom till godsens otillräcklighet visar, i förening med underlåtenhet att iitdiima Kasiiisliken: Den 10 scpleml)er 1408. Se ka.suisliken s. 392 ff. H.\. \'iksanilini,'en. Or. i)er}'. 24/9 1506. Se också kasiiistiken s. 395. '* Hadorph s. 69.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=